Genova, andra försöket
Milanovädret den här tiden på året är så där. Idag bestämde vi oss för att åka dit vädret verkade vara som bäst. Så vi gjorde ett nytt försök på Genova.
Milanos låg och pyrde i sin dimgryta. Tur att Garmin visade vägen, för vi såg ingenting.
Sen plötsligt just innan Appeninerna var det nån som drog upp rullgardinen.
Väl framme i Genova var det en annan årstid. Det var vår och kombinationen medelhav och fiskerestauranger fick staden att lukta semester. Till en början var vi kissnödiga, hungriga och tydligen, för tidiga. Allt var stängt och staden slumrade. Ståtliga palats och mysiga gränder är inte så charmiga just då. Men när vi väl ätit var vi nöjda och även Genova hade vaknat till liv.
Stadens loppmarknadssäljare hade vaknat och samlats på ett torg.
Alla soldyrkare hade vaknat och samlats ute vid hamnen.
Och så här vaken var Andreas.
Efter några timmar i staden var min plan att vi skulle upp på ett berg, San Rocco, som tydligen skulle gett en fantasisk vy över hela kusten och en extra stund ute i den sköna solen. Men när vår kära Garmin lurade upp oss bland några riktigt smala slingriga vägar som inte riktigt ledde någonstans sa chaufför Andreas tillslut; Nu vänder vi och åker hem.
Så det gjorde vi. Nästa gång kanske. /V.
Milanos låg och pyrde i sin dimgryta. Tur att Garmin visade vägen, för vi såg ingenting.
Sen plötsligt just innan Appeninerna var det nån som drog upp rullgardinen.
Väl framme i Genova var det en annan årstid. Det var vår och kombinationen medelhav och fiskerestauranger fick staden att lukta semester. Till en början var vi kissnödiga, hungriga och tydligen, för tidiga. Allt var stängt och staden slumrade. Ståtliga palats och mysiga gränder är inte så charmiga just då. Men när vi väl ätit var vi nöjda och även Genova hade vaknat till liv.
Stadens loppmarknadssäljare hade vaknat och samlats på ett torg.
Alla soldyrkare hade vaknat och samlats ute vid hamnen.
Och så här vaken var Andreas.
Efter några timmar i staden var min plan att vi skulle upp på ett berg, San Rocco, som tydligen skulle gett en fantasisk vy över hela kusten och en extra stund ute i den sköna solen. Men när vår kära Garmin lurade upp oss bland några riktigt smala slingriga vägar som inte riktigt ledde någonstans sa chaufför Andreas tillslut; Nu vänder vi och åker hem.
Så det gjorde vi. Nästa gång kanske. /V.
Kommentarer
Trackback
