Det var ju det där med italienskan
Idag ledig från språkkursen. Sitter hemma och pluggar, för nästa vecka är sista veckan vilket innebär PROV. På skolan tänks det inte speciellt mycket på skogens resurser utan man kommer hem med ofantliga mängder papper. Som jag nu försöker gå igenom. 
Som sagt. Mycket papper blir det.
Tre veckor in kan jag konstatera följande. Efter att norskan och schweizaren åkte hem i söndags är nu jag och Mikey ensamma nybörjare på skolan. Vi passar inte in i någon annan klass och är därför en mycket liten grupp på två, vilket ger den lyxiga känslan av att få privatlektioner. Eftersom Mikey är engelsman och uttalar orden därefter, har jag nöjet att vara bäst i klassen.
Vilket känns bra tills någon annan (vem som helst) kommer in och pratar italienska med oss. Bra för deras självförtroende eftersom dom möts av två oförstående fågelholkar. Dåligt för mitt, som kommer på vad jag skulle ha svarat tio minuter för sent. Eftersom vi än så länge bara lärt oss hur man pratar i nutid och har ett ordförråd som sträcker sig till att presentera sig själv, beställa mat, fråga om vägen och prata om vädret är man något begränsad i det vardaglia samtalet.
Fraser jag lärt mig och har stor användning av:
No loso. (Jag vet inte)
No capisco. (Jag förstår inte)
Mi parlo un po' italiano. (Jag pratar bara lite italienska)
Cosa significa? (Vad betyder det?)
Lyssna på melodin säger dom. Snart sjunger du med. Hmm. Bara en sån sak som att italienskan har sju olika bestämda artiklar gör att det snurrar i huvudet. Men, okej. Det går framåt. Nu är inte italienskan bara långa haranger. Nu är det ett språk med många ord jag inte förstår.
Buona giornata. /V
Hur många bestämda artiklar finns det på svenska? Har Lasse Anrell skrivit några? Jag tycker sju låter lite.
Du är i en rasande högform förstår jag på dina skarpa inlägg
