Veronica & Andreas

Efter ett extremt grinigt bemotande pa Ikea av en tant som just mist forstandet sa fick vi oss en trevlig overraskning pa banken idag. For att fa ha ett bankkort i detta land maste man ha en fiscal code. Denna fiscal code ar ens skattebetalarnummer. Dessa skattepengar gar sedan, utan nagra mellanhander, direkt till makteliten for att finansiera kokspartyn, tveksamma eskortpartyn samt statlig TV som ar i klass med Stefan och Krister-buskis. Dock med mer botox. Det som star fullstandigt klart med dessa skattepengar ar att inte ett ore, eller €-cent gar till att effektivisera statsapparaten.

Till foljd av detta tog vi Fiaten till banken for att fa skriva pa lite papper, kopiera lite pass, stampla lite papper. Oftast en mycket obehaglig upplevelse dar ens existens i landet ifragasatts. Dock inte har. Mr. Rubino, for dagen kladd i gra vast, vit skjorta, dammigt grasvart har, valpolerade naglar och pratade charmig italianoengelska och var mycket trevlig. Mot bade mig och Veronica. Annars ar det mer vanligt att de ar mer vanliga mot henne. Oklart varfor. Men visst, det ar ok.

Det viktiga med detta besok ar att vi numera har koll pa ekonomin samt "bara" behover skaffa en fiscal code fran kommunkontoret i Arese. Lagg marke till att gallret pa fonstrena i biled gor att ingen kan fly sitt arbete. Kommunfolk har lag status i detta land och skoter saker precis sa effektivt man kan forvanta sig av ett "foretag" som har monopol pa sina tjanster. Med Monopol behovs inga nojda kunder, de kommer anda!

/Andreas