Iakttagelser på jobbet
Att komma in som jag vid 0720 till jobbet kan bero på flera saker: Du vill, kunna åka hem tidigt, slippa trafiken, få några minuters lugn och ro innan allt liv kommer till jobbet eller jobba som brödbud till restaurangen. Min anledning är att jag stiger upp och har nära till jobbet, jag begriper inget av frukost-tv, kollar inga nhl-highlights och text-tv förklarar mest exakt hur jobbigt det var för Juventus att förlora mot Milan. Tydligen var det så pass jobbigt att man skulle börja elda på läktaren.
Kaffet är en happening. Det finns mellan varannan våning i trappen. Man fikar stående och högljutt. Kaffet kostar. Nästan ingenting, men ändock. Den som frågar om någon vill ha kaffe, den bjuder även. Förutom vissa lustigkurrar som har gjort en grej av att aldrig betala. Jag kommer förmodligen vara en av dessa ganska snart. Sedan om man vill fullständigt göra bort sig så väljer man en kaffe med mjölktillsats efter lunch. Då är man en fullständig idiot och det är öppet mål att håna denna person för precis vad som helst.
Arbetstider skiljer sig inte så mycket. Man börjar lite senare och går därför hem senare. Det man inte gör är att ta halvdag innan röd dag. Man går inte hem 15:00:32 på fredagar och man är inte i möten precis hela tiden. Jag gillar det. Dock har de lika mycket ledig som en medelsvensson.
Det är alltid lika kul att komma med avancerade hälsningar på italienska till mig varpå jag svarar en av två: No che male/Inte illa eller La bambina mangia / Flickan äter. Den senare fungerar även som samtalsdödare och är från första 2 minutrarna i italienskakursen. Fast på ett bra sätt.
/A
Trafiken kan vara nog så jobbig men inte denna tid. Det handlar mest om att ligga i rätt fil och lyssna väldigt högt på radio. Bra kanal är denna. Passar min smak perfekt. När du parkerar bilen gör du det precis exakt. Är du det minsta på linjen då kommer en kille och lånar din bilnyckel och flyttar den. Sedan är det inte helt ovanligt att man måste smörja in sig med Fenuril (lånar en halv kubik av Veronica) och åla sig in till förarsätet genom skidluckan. Men det är ok. Milano har extremt mycket fler bilar än parkeringsplatser. Det är inte som i Kristinehamn.
När man väl stegar in och får hälsningen från killarna i receptionen i kör, Ciao Andrea!! Inser jag att äntligen fick mina päron en dotter.
Kaffet är en happening. Det finns mellan varannan våning i trappen. Man fikar stående och högljutt. Kaffet kostar. Nästan ingenting, men ändock. Den som frågar om någon vill ha kaffe, den bjuder även. Förutom vissa lustigkurrar som har gjort en grej av att aldrig betala. Jag kommer förmodligen vara en av dessa ganska snart. Sedan om man vill fullständigt göra bort sig så väljer man en kaffe med mjölktillsats efter lunch. Då är man en fullständig idiot och det är öppet mål att håna denna person för precis vad som helst.
Arbetstider skiljer sig inte så mycket. Man börjar lite senare och går därför hem senare. Det man inte gör är att ta halvdag innan röd dag. Man går inte hem 15:00:32 på fredagar och man är inte i möten precis hela tiden. Jag gillar det. Dock har de lika mycket ledig som en medelsvensson.
Det är alltid lika kul att komma med avancerade hälsningar på italienska till mig varpå jag svarar en av två: No che male/Inte illa eller La bambina mangia / Flickan äter. Den senare fungerar även som samtalsdödare och är från första 2 minutrarna i italienskakursen. Fast på ett bra sätt.
/A
Kommentarer
Postat av: Daisan
Jag ÄLSKAR denna typ av kulturella och sociala iakttagelser från arbetslivet! Jag känner igen det där med kaffedrickandet från våra möten i Italien. Va fan, man ska väl få dricka vad man vill, när man vill va? Fascister, icke sant? Får man parkera med handbromsen i förresten? Eller ska man lägga i friläge och luta bilen mot närmsta bil så att den är flyttbar vid dubbelparkering?
Postat av: Andreas
Ja alltså, jag har sett många bilar lutade mot varandra men ännu inte på sandvikparkeringen eller vårt garage. Vi ska våga oss in till stan imorrn kväll och då ska lacken få sig en duktig omgång.
Trackback
