På Arlanda.

Tjugo i nio gick planet från Luleå. Jag fick plats 15 F. Det visade sig att jag skulle dela rad med en storasyster och lillebror. Jag kände mig generös och lät barnen ta min plats så de kunde sitta och titta ut under flygresan. Pojken som fick sitta vid rutan blev överlycklig. Jag kände mig nöjd och snäll. Och ångrade mig nästan direkt när jag insåg att jag nu inte bara satt ytterst utan också mellan barnen och mamman som satt på andra sidan gången. Det skulle kissas. Det skulle tas ner väskor från bagageutrymmet ovanför. Det skulle spännas bälten och tjafsas och bråkas och langas vattenflaska. Och däremellan satt jag. Och försökte blunda. När jag nu inte var tvungen att ställa mig upp för att släppa in / ut någon. Och jag måste varit bra trött. Eller otroligt duktig på att ignorera. För trots allt lyckades jag somna, om så bara för en stund.

Efter att ha hamnat i ett stim av fotograferande asiater har jag hittat en lugn plats på Waynes. Nu sitter jag och dricker kaffe och framför mig sitter en man som ser nästan precis ut som han i Simon&Thomas. Han engelsmannen, antar han är Thomas? Hade det inte varit för att jag glömt kameran hos syrran och Tobbe hade jag tagit en bild.

Kommentarer
Postat av: Camilla

Det ær inte bara min ost som gløms i diverse olika kylskåp i Sverige! :-)

2010-07-15 @ 21:33:25
Postat av: Veronica

Nej, haha. Tydligen inte. Ostar, kameror, nycklar. Är visst inne i ett förvirrat stim.

2010-07-16 @ 11:21:52
URL: http://unabellavita.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0