Tillbaka till vingården
Igår begav vi oss i sällskap med Anna än en gång med näsan i riktning mot Gardasjön och Valdobbiadene. Med målet att ta revansch på den förra helgen stängda vingården. Och denna gång lyckades vi bättre. Vi ringde på och blev insläppta. Första bemötande på vingården var kanske lite svalt. Turister på drift, såg man att de tänkte. Men vi fick en genomgång av deras utbud och valde ut några passande viner att provsmaka.
Amarone, Valpolicella Classico och lite "every day wine". Vi luktade, smakade och såg eftertänksamma ut. Vi gjorde helt enkelt vårt bästa för att verka veta vad vi gjorde.
Efteråt, när vi bar ut vinlådorna och de fått veta att vi inte bara var köpdugliga utan också bodde i närheten, var deras inställning betydligt mer bemötande och kärvänlig. Vi fick med oss en vinöppnare som present. Med oss fick vi också en karta över matställen de rekommenderade. Ställen antagligen ägda av någon kusin eller liknande. Men vilket fall. Vi tog tipsen, satte oss i bilen och åkte till ett agriturismoställe för lite lunch. Efter att ha blivit missguidade av Garmin till någons privata innergård hittade vi ändå fram till Il Pendola. Vi åt, handlade lite av gårdens egenproducerade varor, fick kindpussar och åkte glada och nöjda vidare mot Gardasjön och hemåt. En hemfärd som självklart innefattade en del nödvändiga vallmo- och kaffestopp.
Efteråt, när vi bar ut vinlådorna och de fått veta att vi inte bara var köpdugliga utan också bodde i närheten, var deras inställning betydligt mer bemötande och kärvänlig. Vi fick med oss en vinöppnare som present. Med oss fick vi också en karta över matställen de rekommenderade. Ställen antagligen ägda av någon kusin eller liknande. Men vilket fall. Vi tog tipsen, satte oss i bilen och åkte till ett agriturismoställe för lite lunch. Efter att ha blivit missguidade av Garmin till någons privata innergård hittade vi ändå fram till Il Pendola. Vi åt, handlade lite av gårdens egenproducerade varor, fick kindpussar och åkte glada och nöjda vidare mot Gardasjön och hemåt. En hemfärd som självklart innefattade en del nödvändiga vallmo- och kaffestopp.
Jag och Anna har ett gemensamt intresse. Att fota vallmos från olika vinklar.
Andreas var mer intresserad av diverse axstrån.
Andreas var mer intresserad av diverse axstrån.
Kaffestopp i Sirmione. En medeltidsstad inne i en borg längst ut på en udde längst ner vid Gardasjön.
Och idag är det förövrigt äntligen sol. Och sköldpaddan Donato har hittat tillbaka till oss. /V
Kommentarer
Trackback
