Veronica & Andreas

Ibland går det mindre bra, såsom vårt Toscanafiasko i somras. Ibland går det hur bra som helst. En sådan gång var när vi åkte hem från Bologna. Andreas fick välja ställe, och tyckte av någon anledning om orten Bazzano. Så jag tryckte in Bazzano i Garmin och vi åkte av autostradan. Vi närmade oss detta Bazzano och hamnade på vägar med bruna vägskyltar. Vilket var lovande då det oftast betyder att det är något fint i närheten. När vi sedan såg en brun skylt där det stod "Strada dei vini e sapori" då visste vi att vi var rätt.  Så vi följde dessa skyltar genom smala kvarter och snurriga rondeller. För att sedan äntligen hamna uppe på de kullar man längtansfullt tittar mot när man åker där i alldeles för hög hastighet på A1an. Jag tog som vanligt på mig uppgiften att spana efter eventuella vingårdar eller skyltar som signalerade kom in och köp vin, medans Andreas koncentrerade sig på att inte köra av alternativt köra på någon på de smala vägarna.


Sämre hundenrastningsplats kan man ju var på.

Så såg vi en mycket oansenlig garageliknande byggnad som vi nog åkt förbi om det inte varit för den handmålade skylten "Säljer vin". Det här blir nog bra tänker vi och stannar. Först ser vi ingen där, men snart kommer två män körandes, och de börjar lasta in lådor med mörkbruna vinflaskor. Så vi frågar om vi kanske får köpa lite. Vilket vi såklart får. Först köper vi faktiskt bara lite, det är ju ändå helt obeprövat och helt oetiketterat, detta vinet. När vi hör priset, köper vi mer. När sedan några äldre herrar kommer förbi och intygar hur bra vin vi just köpt, känner vi oss säkra på att det var en riktigt bra upptäckt. Fastän vi inte vet vilka flaskor som innehåller rött, vitt eller bubbel. Eller hur det smakar. 



Här är vinet och här är numret, ifall någon vill ringa? Han pratar inte ett ord engelska, men det går säkert bra ändå. 2,5 euro flaskan, och vinet är gott kan vi nu konstatera.

Nöjda med vårt fynd åker vi vidare efter den bruna leden. Eftersom vi nu börjar bli hungriga tittar vi efter ett bra ställe att äta. Vilket vi hittar. Här äter vi den kanske godaste och samtidigt billigaste pasta jag någonsin ätit. Och förrätten. Antipastin. Vi upptäckte att när man är här i Bolognakrokarna börjar maten likna det som man som svensk tänker på som italiensk mat. Här vet de att använda sig av balsamico, ostar och goda skinkor. Denna gång tillsammans med kanderade päron. Mamma mia så gott.

Hemma försökte vi återskapa denna kalasantipasti. Vi lyckades nästan.

A presto! /V