Veronica & Andreas

Ofta hoppas man på mycket utrymme. Man hoppas på att sitta själv. Man hoppas få vara ifred. Otroligt sällan infrias något av detta. När man slår sig ner och sitter med två barn (cirka 3 och 6 år gamla) och deras barnflicka inser man snabbt att detta kan bli en ljudlig resa. När man senare tittar på tv-apparaten blir man med ens en smula fundersam för att den visar en oregelbunden mängd vågräta streck. Om man har otrolig fantasi kan man ana en film därbakom. Flygvärdinnan förklarar snällt att: It´s OK I will reboot soon. Efter hennes fjärde reboot tror hon sig ana ett tekniskt fel och undrar vad jag tycker: I think the entertainment system is not so entertaining. Hon förstår ironin och ger mig möjligheten att sitta mellan två människor som är för korta för sin vikt. Jag avböjer medan hon ser en annan plats i gången. Där ska jag sitta enligt henne. 

Medan jag packar mina saker skriker 3åringen medan den otroligt snälla barnflickan (cirka 50 år) ursäktar oväsendet. Det enda hon egentligen borde ursäkta är att barnens föräldrar sitter på rad 1A och får fotmassage och kommer bak i planet mellan pedikyren, kaviaren och manikyren. Barnen är inte ett problem. Problemet jag har är människorna jag skulle sitta bredvid. 

A: Excuse me, is it ok if I take this seat?

Italienska: Hutti drutti?

A: Can I take this seat, mine is broken so I would really appreciate it.

I: Tutti frutti?

A: (Repeterar)

I: No, I rather not, it is our honeymoon.

A: Ok, congratulations, can I take the seat or not?

I: No, we need the space.

A: Ok, honeymoon, I assume you paid for all three seats then? (Med stigande raseri)

I: No. It is our honeymoon, we want to be left alone.

A tänker: (Det är inte så att jag ska ligga över ert jävla säte och blåsa i en Vuvuzela)

A säger: Ok, I wish you a very short and selfish marriage!

I: Sorry?

A: (Går snällt tillbaka till sin defekta TV och skrikande barn, dessa är mycket bättre sällskap än det sällsynt ovälkomnande äktenskapet som sitter och ser på Toy Story 17 tillsammans)

Reser vidare med handen knuten i fickan medan jag försöker lära 3åringen att tryckutjämna. /A