Vi hundägare emellan
Nu är vi ju med i klubben. Klubben vi som har hund. Det räcker att du har en jycke i koppel, så är du en i gänget och folk stannar, gullar med la piccolina och berättar saker för dig. En tant som direkt kallade sig för Pignas mormor berättade tårögt om deras bortgångne vovve, och oroade sig för om Pigna kissade och bajsade ordentligt. Min favoritgubbe pekar alltid ut vilka som är cattivo och vilka som är okej. Varnar för han som är en riktig "bastardo". Han berättade också idag att hans dotter låg på sjukhuset efter sin femte bilolycka på tre år. Han verkade inte särskilt orolig, gissar att det är vardag. Allt detta berättandet är trevligt, även om jag kanske bara förstår hälften. Det blir lätt en grupp av människor som samlas där ute på ängen.
Mindre trevligt är väl de som känner sig tvungna att påpeka saker man gör fel. Du kan ha fel koppel, fel hundkappa eller valt fel umgängeskrets för din hund. Vilket vissa såklart välmenande måste förklara.
En normal halvtimmespromenad tar helt plötsligt nästan två timmar. För att få vara anonym och faktiskt få gå framåt gömmer jag ibland Pigna i väskan.
Mindre trevligt är väl de som känner sig tvungna att påpeka saker man gör fel. Du kan ha fel koppel, fel hundkappa eller valt fel umgängeskrets för din hund. Vilket vissa såklart välmenande måste förklara.
En normal halvtimmespromenad tar helt plötsligt nästan två timmar. För att få vara anonym och faktiskt få gå framåt gömmer jag ibland Pigna i väskan.
Kommentarer
Trackback
