I Kenneth Anderssons fotspår
Helgen styrdes till Bologna, som ofantligt inofficiellt kallas Italiens Eskilstuna. Eskilstuna är nämligen Kenneths födelseort*. Bologna kallas även provinsen Emilia-Romagnas huvudstad, vilket är sant. Som alla vet spelade Kenneth i Bologna mellan 1996-2000 (114 matcher och 33 mål). Detaljister vet även att han blev kortvarigt och onödigt utlånad till Lazio under säsongen 1999 (2 matcher och 0 mål)*.
Kenneth var inte som Glenn, som var hård och något av en kvinnokarl. Kenneth, han var lång, blond och spatserade naivt runt i staden. Vi kunde på bilden nedan se resultatet av hur ett gäng svårt berusade fans slängde upp hans halsduk i ett stag på Piazza Maggiore. Kenneth hade enligt osäkra källor trott att fansen var hans vänner.
Kenneth tyckte om pasta, han skämtade ofta om Johnny Ekströms klassiska citat att "han kunde inte ens säga spaghetti på Italienska". Vilket tragikomiskt nog var sant i båda dessa herrars fall. Kenneth hade ofta problem med att pastan var "al dente" vilket berodde på, enligt samma källor, att han hade kvar mjölktänderna och hade en utomordentligt låg smärttröskel. Egentligen föredrog han mat i puré-form.
Tortelloni, ej att förväxlas med Tortellini som är små. Tortelloni är större med fokus på fyllning av ofta ricotta och spenat*. Tortelloni kallas även "Venus navel"*.
Här ses Kenneths "Consigliere", Luca, sitta och SMSa Kenneth. Fortfarande är de välidgt nära varandra. Många ser Luca som den som den skyldige till att Kenneth fortfarande tror att jorden är platt.
Här i studentkvarteren spenderade Kenneth mycket tid. De vackra gångarna brukade han kalla sitt "eget lilla paraply". När han sedan kom in i studentbilblioteket intresserade han sig mycket för Tempelriddare. Sådana här portalliknande gångar finns överallt i Bologna*. Många gamla studenter skrattar fortfarande åt Kenneths inviter att "lajva" med honom, vilket sågs som ett misslyckat raggningsförsök. Återigen tragikomiskt att han faktiskt ville "lajva". Han har än idag ett träsvärd inlindat i skumplast och silvertejp.
Vid solnedgången kunde Kenneth ofta ses träna på sin segergest. Många trodde att det var en "dubbelpistol" men i själva verket är det tecknet domaren gör i Australiensisk fotboll när det blir mål*. Det tyckte Kenneth var kul*. Detta är felaktigt en dubbelpistol*.
Vad nästan ingen vet är att Kenneth inte brydde sig särskilt mycket om fotboll. Hans största dröm var egentligen att bli en Tempelriddare. Han har länge trott och tror fortfarande att Jan Guillou är en tvättäkta tempelriddare.
För att summera det korta besöket i Bologna så ska vi erkänna att vi såg inte skymten av Kenneth. Men vi såg mycket annat. Veronica var imponerad över färgskalorna som måste vart lagligt reglerade, för annars ser det ut hursomhelst*.
Nästa anhalt bör bli Parma, där vi ska gå igenom Tomas Brolins fantastiska karriär, med det lilla missödet i Leeds som en parantes.
/A
* - korrekta fakta
Kenneth var inte som Glenn, som var hård och något av en kvinnokarl. Kenneth, han var lång, blond och spatserade naivt runt i staden. Vi kunde på bilden nedan se resultatet av hur ett gäng svårt berusade fans slängde upp hans halsduk i ett stag på Piazza Maggiore. Kenneth hade enligt osäkra källor trott att fansen var hans vänner.
Kenneth tyckte om pasta, han skämtade ofta om Johnny Ekströms klassiska citat att "han kunde inte ens säga spaghetti på Italienska". Vilket tragikomiskt nog var sant i båda dessa herrars fall. Kenneth hade ofta problem med att pastan var "al dente" vilket berodde på, enligt samma källor, att han hade kvar mjölktänderna och hade en utomordentligt låg smärttröskel. Egentligen föredrog han mat i puré-form.
Tortelloni, ej att förväxlas med Tortellini som är små. Tortelloni är större med fokus på fyllning av ofta ricotta och spenat*. Tortelloni kallas även "Venus navel"*.
Här ses Kenneths "Consigliere", Luca, sitta och SMSa Kenneth. Fortfarande är de välidgt nära varandra. Många ser Luca som den som den skyldige till att Kenneth fortfarande tror att jorden är platt.
Här i studentkvarteren spenderade Kenneth mycket tid. De vackra gångarna brukade han kalla sitt "eget lilla paraply". När han sedan kom in i studentbilblioteket intresserade han sig mycket för Tempelriddare. Sådana här portalliknande gångar finns överallt i Bologna*. Många gamla studenter skrattar fortfarande åt Kenneths inviter att "lajva" med honom, vilket sågs som ett misslyckat raggningsförsök. Återigen tragikomiskt att han faktiskt ville "lajva". Han har än idag ett träsvärd inlindat i skumplast och silvertejp.
Vid solnedgången kunde Kenneth ofta ses träna på sin segergest. Många trodde att det var en "dubbelpistol" men i själva verket är det tecknet domaren gör i Australiensisk fotboll när det blir mål*. Det tyckte Kenneth var kul*. Detta är felaktigt en dubbelpistol*.
Vad nästan ingen vet är att Kenneth inte brydde sig särskilt mycket om fotboll. Hans största dröm var egentligen att bli en Tempelriddare. Han har länge trott och tror fortfarande att Jan Guillou är en tvättäkta tempelriddare.
För att summera det korta besöket i Bologna så ska vi erkänna att vi såg inte skymten av Kenneth. Men vi såg mycket annat. Veronica var imponerad över färgskalorna som måste vart lagligt reglerade, för annars ser det ut hursomhelst*.
Nästa anhalt bör bli Parma, där vi ska gå igenom Tomas Brolins fantastiska karriär, med det lilla missödet i Leeds som en parantes.
/A
* - korrekta fakta
Kommentarer
Postat av: Koffe
Three words: Fan-fucking-tastic.
Postat av: Wickan
Bländande resereportage. Jag inser nu att det finns stor potential för en hel serie i samma tema. Vem vill inte gå i Klas Ingessons fotspår i Bari eller i Brolins i Parma? Sen finns ju även bubblare som Robert Prytz i Verona. Källan är närmast outsinlig.
Trackback
