Step dancing

Hälsosatsningen vet just nu inga gränser och Areses enda gym har fått en ny chans efter förra årets blandade upplevelser. Ja, det blev ingen vana av det där sist. Denna lördagsmorgon vaknade jag, sparkade tuppen i arslet och började stordricka kaffe. Klockan var cirka 10:14  efter 3 timmars kaffedrickande när det avgörande beslutet fattades att medverka på ett intervall-pass. Jag såg framför mig att det var någon form av cirkelträning med enkla övningar som vem som helst kan begripa. 

Det var det inte.

Det var ett pass där en överenergisk man (se nedan) välkomnade med en lång monolog som jag förstod gick ut på frågan: Är detta första gången för dig? Si - svarade jag på i det närmsta felfri italienska. 



Vad som sedan inleddes var enligt mig ett dans-pass med övermänsklig koreografi. Veronica förtydligade senare att det var mer som ett step-pass. En gång tidigare i mitt liv har jag deltagit på ett sådant, efter ett förlorat vad. Den gången resulterade i att vissa andra på passet låg på golvet och vred sig i skratt. Här var jag dock mer bland jämlikar. Passets deltagare varierade i form, ålder och inställning. Jag tog sikte på en dundertant som verkade kunna alla moment eftersom ledaren mest gick omkring, studsade lite, körde ibland ett danssolo, ibland stannade musiken för att dra en historia, ibland inte stängde av musiken och försökte prata högre än tinnitusdiskanten. Det övermänskliga är att han faktiskt lyckades med detta.

Minns olika pass i Sverige där det var strängeligen förbjudet att avbryta ett pass, komma försent, eller i allmänhet störa ett pass. Så funkar det inte här. Det är nämligtvis helt ok att som fullt påklädd pensionär komma in, be om att musiken ska brytas, för att sedan dra en kavalkad av one-liners, skrocka åt sitt eget skämt och sedan gå ut. Jag tror jag föredrar Italiens variant. Mer förlåtande. Jag föredrar också detta gym eftersom medelkvaliteten på passens deltagare inte är på utomjordisk nivå, utan man skrattar och är mer avslappnade. 

Ett starkt minne från passet var en svårt övertänd man i 50-årsåldern som studsade runt som en kanin, gjorde onödigt höga knäuppdragningar, krattade, instruerade andra om vad de gjorde för fel och slutligen ramlade ordentligt i sin egen svettpöl. Förödmjukad av sitt fall ställde han sig upp som inget hade hänt. Musiken tystnade. Kvinnor skyndade till hjälp. Dubbelt förödmjukad studsade han på stället för att visa hur oberörd han var. Men det var han inte, han haltade igenom resten av passet och hans leende försvann. 

Sedan gick jag ner och duschade bland nakenpratare, äldre män i Gargamel-morgonrockar, män som behandlade fotvårtor i tvättfaten, män som rakade sin skallar och bollar helt öppet. 

/A


PS1: Jag vet att det i vissa kretsar anses lite tveksamt att gå på den här typen av pass. DS1
PS2: Det var ganska kul faktiskt. DS2

Kommentarer
Postat av: Karlavagnen

Hmm, italienska män verkar lite mer frigjorda i omklädningsrummet... litta tooo much information - varning... :-)

2011-11-05 @ 21:27:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0