Veronica & Andreas

Det där med flyttlasset verkar inte gå som vi hoppades. Det kommer ner på tisdag. Samma tisdag som jag åker till Sverige igen. Kunde det inte kommit fyra dagar tidigare? Eller åtminstone på måndag? Andreas har försökt tjata ner de lite snabbare, men som flyttgubben så fint påpekade är det ingen ekonomi i att de laddar ett litet släp bara för våra grejer. Det är inte vi som styr, och han har aldrig lovat att de skulle komma ner tidigare. Men lite bitter får man väl lov att vara? Hade ju sett fram emot att få öppna lite lådor, skruva ihop nya sängen och kanske hänga upp lite gardiner. Nu blir det istället en helg i en mycket spartansk lägenhet. Och om vi inte lyckas hitta en uppblåsbar säng kommer fyra nätter spenderas på den smala järnsängen. Men men. Det viktigaste är förstås att flyttlasset åtminstone hittar fram.

Kom just på att Andreas tog en del bilder från lägenheten. Här kommer en liten husesyn.


Vardagsrummet. Med dörr ut till trädgården. Och två mindre snygga skinnsoffor. Och ett soffbord som lämnar lite övrigt att önska. Fokusera på dörren ut i trädgården.


Åt andra hållet ser vi köket. Med diskmaskin. Notera den fula tvbänken med den mindre moderna tvn i högra hörnet. Den åkte ut.


Det här är alla dörrar. Som leder till...


..vårt sovrum. När Andreas bad Mr Donato få ut sängen, tog han bara med sig bäddmadrasserna. Nu har vi alltså kvar en obrukbar sängram. Intressant. En trevlig detalj som inte bilden visar är att man kan kliva ut i trädgården från detta rum.


Och ett av två extrarum. Den fina järnsängen är tydligen inte så skön att sova på mer än två nätter. Byrån var en annan sak som åkte ut fort.


En mycket röd dusch i ett av badrummen.


En bidé och blommigt kakel finns att skåda i badrum två. Jag väljer att fokusera på badkaret.

Och trädgården. Hör att jag tjatar om trädgården. Tror jag väntar med bilder från den tills det är grönt och ljust och grillen är framme. Bilden som togs nu gör den inte rättvisa.

Har vi tänkt på allt? Med tanke på försäkringar och sånt? Jag vet inte, men förhoppningsvis.

I fredags hämtades mina fem kartonger. Plus ett rör innehållandes ett paraply och de delar av dammsugaren och golvlampan som inte fick plats på en lådlängd. Har skrivit namn och adress på allt. Utifall att.

Sitter här och håller mina vintertorra tummar för att flyttlasset kommer ner före min nästa sväng till lägenheten. Imorgon hämtar flyttfirman Andreas saker, sen har de lite mer än en vecka på sig. Senast vecka 50 kan väl betyda vecka 49?

När folk frågar "Var är du?" istället för "Vad gör du?" när de ringer. Då inser man att man flyger och far en del. För tillfället är jag i Norrtälje med Andreas och hans föräldrar. Imorgon blir det Stockholm med tjejerna. I fall nu någon undrar.

Idag är Andreas första dagen på riktigt nere i vår lägenhet. Tvingade på han en liten lampa i resväskan så han i alla fall kunde få upp skenet av nån slags hemkänsla. För hur kul är det att vara ensam i en tom lägenhet tänker jag?

Men de hade fått igång takbelysningen och han grät i varje fall inte när han ringde. Han hade även lyckats få iväg en del av de värsta möblerna. Så det blir nog bra. Nu fattas bara internet, jag och våra flyttgrejer.

Nu är minsann hemförsäkringen uppsagd. Lägenheten utstädad. Förrådet tömt. Och bolånet betalt. Kvar återstår oändliga mängder grejer i garaget i Antnäs.

Det sämsta med att resa är all mellantid. För efter att man vandrat genom affärerna, läst ut dagstidningen, löst korsordet, druckit för mycket kaffe och stillat hungern med en övervärmd paj finns inte så väldigt mycket kvar att göra.

Har nu gjort bort 1,5 timme här på arlanda. Mitt flyg går om ytterligare tre. Just dagens mellantid var onödigt lång om man får tycka. Men som Anna så fint påpekade; det är inte alls synd om mig. Faktiskt. För för mindre än fem timmar sen var vi ju i Milano, åkte mot flygplatsen med alperna i bakgrunden. Och igår valde vi ut vår lägenhet. Med egen trädgård (om än miniliten), diskmaskin, tvättmaskin, två badrum och både gästrum och extrarum. Borde gå att trivas i. Även om man kan vara lite nervös inför alla eventuella kryp som kommer hitta in på nedre plan. Hrm. Sen åt vi en onödigt god mozzarella. Det är så man får nypa sig i armen.

Om du beställer en latte, så får du latte. Inte Kaffe latte.

Vi sitter och väntar inne på Linos kontor. Ett kontor med gulare väggar än man kan önska. Vet inte riktigt vad vi väntar på men väntar gör vi. Med varsitt Sandvik visitor pass runt halsen. Längtar efter en svensk kopp kaffe. Och badkaret på hotellrummet. För nu är mina fötter väldigt blöta och frusiga. I Milano regnar det onödigt mycket.