Milanos tjuvar och banditer
Grannen vår är från Sverige. Helt perfekt faktiskt. Hon har bott i Italien i 40 år och måste ju veta allt om det här landet. Igår var jag förbi för att insupa dom första visdomsorden. Och den första koppen espresso. Av någon anledning snöade vi in på farorna i detta land, vilket kanske är ett bra ställe att börja på?
Esselungamännen. Harmlösa, och tydligen bara är ännu ett bevis på Italiens icke-excisterande flyktingpolitik. Deras ursprungliga affärsidé byggde på att hjälpa kunderna med varorna till bilen och sen ta panten i kundvagnen som betalning. När Italien gick från lire till euro sprack detta eftersom vagnpanten plötsligt blev lite för hög. Numera säljer dom alltså hembrända DVDskivor.
Då är det värre med dom osynliga Esselungatjuvarna. Dom stjäl ur bilar så fort dom bara får chansen. Lämna aldrig nånting kvar, då är det borta. För dom ser dig, hela tiden. Detta skulle kunna motas med övervakningskameror på parkeringen. Men när granntanten haft inbrott och bad butiken göra detta svarade dom bara att det var kränkande mot kundernas privatliv.
Sen har vi då dom obehagliga korsningstiggarna. Dom som hoppar framför bilen vid rött ljus och putsar din ruta och sen kräver betalning. Dom ska man argt vifta bort. Pengarna går ändå till deras hallick. Måste jobba på att se arg ut. Och mindre svensk ut, tydligen.
Och så tunnelbaneskurkarna, såklart. Man ska ha nyckeln i fickan, mobilen i behån och plånboken i fodret på handväskan. Bara för att vara säker.
Parköverfallarna. Gå aldrig ensam i mörkret i en park. Aldrig.
Och slutligen inbrottstjuvarna. Tydligen har grannen haft inbrott en gång, så det händer. Alla italienare har sina tjocka persienner nerdragna, dygnet runt. Utöver att alla bor i gated community. (Då vi inte gärna bor i en bunker har vi dom bara stängda när vi inte är hemma, och på natten.)
Annars är det ett trevligt land att bo i menade hon. Men frågan är, vågar man gå utanför dörren? /V
Esselungamännen. Harmlösa, och tydligen bara är ännu ett bevis på Italiens icke-excisterande flyktingpolitik. Deras ursprungliga affärsidé byggde på att hjälpa kunderna med varorna till bilen och sen ta panten i kundvagnen som betalning. När Italien gick från lire till euro sprack detta eftersom vagnpanten plötsligt blev lite för hög. Numera säljer dom alltså hembrända DVDskivor.
Då är det värre med dom osynliga Esselungatjuvarna. Dom stjäl ur bilar så fort dom bara får chansen. Lämna aldrig nånting kvar, då är det borta. För dom ser dig, hela tiden. Detta skulle kunna motas med övervakningskameror på parkeringen. Men när granntanten haft inbrott och bad butiken göra detta svarade dom bara att det var kränkande mot kundernas privatliv.
Sen har vi då dom obehagliga korsningstiggarna. Dom som hoppar framför bilen vid rött ljus och putsar din ruta och sen kräver betalning. Dom ska man argt vifta bort. Pengarna går ändå till deras hallick. Måste jobba på att se arg ut. Och mindre svensk ut, tydligen.
Och så tunnelbaneskurkarna, såklart. Man ska ha nyckeln i fickan, mobilen i behån och plånboken i fodret på handväskan. Bara för att vara säker.
Parköverfallarna. Gå aldrig ensam i mörkret i en park. Aldrig.
Och slutligen inbrottstjuvarna. Tydligen har grannen haft inbrott en gång, så det händer. Alla italienare har sina tjocka persienner nerdragna, dygnet runt. Utöver att alla bor i gated community. (Då vi inte gärna bor i en bunker har vi dom bara stängda när vi inte är hemma, och på natten.)
Annars är det ett trevligt land att bo i menade hon. Men frågan är, vågar man gå utanför dörren? /V
Kommentarer
Postat av: Daisan
När jag hör om eller ser korsningstiggare tänker jag alltid på öppningsscenen i Office Space:
http://www.youtube.com/watch?v=ypmLeuWeNpc
Kolla med lämplig hästtränare om de kan låna ut en grisfösare, kan vara bra att ha när man är ute ensam. ;-)
Trackback
