Veronica & Andreas

Harley: Now to the backstory by our pointman in the field. Glen. You there?

Glen: For sure Harley. As suspected Andreas took a few days off, went to Bellagio with the mother in law, Veronica and aunt of Veronica. This for sure paid off for him and he won a non championship game vs the three Pajalans.

Harley: Wow, that is really some news you got there Glen. Now reporting also off season games.

Glen: How´s your wife Harley? Does she want the stuff she left here or not, things working out ok?

Bogdan (from control room): Thats enough guys, already I have enough reasons to fire both of you. Don´t push yourselves over the edge.

Glen: There was also a championship game. It was a quite friday night. Veronica was out warming up with running which should give a positive feel before the game.

Harley: What about Andreas preparations?

Glen: You could think that he would be rather annoyed trying to tear his eyeballs out after 2,5 h i a traffic jam in the morning including the engine broke down in the car.

Harley: I remember the time I was….

Glen: It´s not about you Harley, not ALL things are about you.

Bogdan: Last warning guys.

Harley: Back to the game Glen.

Glen: The preparations was not really giving an impact at all. The word impact is though a good word for Andreas game, winning by a new record high 422 points. He was constantly in the lead even though Veronica did a good game.

Harley: Great comeback after his abysmal result the week before.

Glen: Veronica was never really focused during this game claiming this was a give away to make Andreas feel like a winner once or twice during the year.

Harley: I remember when my wife..

Glen: About your wife….

Känner att den där bilden på spindeln tog lite andan ur oss. Ska nu i ett försök att släta över det presentera fördelen med att klimatet blivit mycket varmare. Nämligen allt som växer utanför lägenheten.

Som en 1,5 åring. På den nivån är min italienska tydligen just nu. För när jag slår på tvn springer en liten blå figur vid namn Pocoyo omkring med sina djurvänner. De dansar, åker och badar. Och hittar bollar. Som är stora. Och små. Och för första gången fastnar jag. Och nu förstår jag varför småttingar tycker om att titta på sånt här. Det är inte för att de tycker det är speciellt bra handling, de skulle säkert liksom jag egentligen hellre titta på senaste filmen med George Clooney. Men det är bra mycket roligare att titta på något där ens ordförråd räcker till.

Sa jag att vi inte ser några spindlar nuförtiden? Tar tillbaka det. Igår möttes vi av en riktig otäcking. Innan jag vågade komma så nära att jag kunde fota den var vi tvungna att attackera med "spider-spray". /V

Gårdagens tvätt var täckt med löv och jord. Och häromdagen var den kliniskt rensopade terassen inte så ren längre efter att vi varit borta några timmar. Tänkte först skylla på blåsten, men det är svårt när det är vindstilla. Löven såg mycket ut att komma från blomlådorna tillhörande lägenheten ovanför, och denna granne är nu mycket misstänkt för medveten nedskräpning av vår trädgård. Hur ger man igen?

Våren i Milano är något försenad. Men idag noterades årets första humla. Den flög så nära marken att jag först misstog den för en ödla, för jag har minsann hört att sådana ska det finnas gott om. Men det var en humla, och humlor är vår. Så också flugan på väggen. Och myrorna som här om dagen hittade in i sovrummet (tror jag lyckats utrota alla). Temperaturen håller sig nu över fem grader på nätterna. Och det blommar i vår trädgård. Ett annat tydligt vårtecken är att italienarna har en efter en börjat lägga undan sina fula tajta dunjackor. Tack och lov. Imorgon ska det visst regna men från Sverige hör jag rapporter om ännu mera snö. Då är lite regn ganska skönt ändå.

I förrgår fick köksfläkten för sig att sluta fungera. Bara så där. Och vi felsökte på alla möjliga sätt. Var ner i säkringsrummet. Kröp uppe på köksskåpen för att finna amatörmässigt ihopsatta kopplingar. Drog ut sladdar. Stoppade in sladdar. Tryckte på on och off om och om igen. Men fläkten fortsatte vara alldeles stendöd.

Idag har den riktiga vårvärmen kommit. Äntligen. Denna dag har därför spenderats i vår lilla trädgård som fått en make over a la Roomservice, där Britta och mamma varit Mattias och Jonny, Andreas kameramannen och jag den där designern som kommer in i slutet, hänger upp en ljuslykta och säger Åh så fint det blev.

Här har inte skrivits mycket på sistone. Detta då vi haft fullt upp senaste dagarna med diverse turistandet och omkringfarande. Här summeras dock dagens utflykt i bilder.

Efter att ha misslyckats ta sig till Oslo över dagen med resultatet att sitta som dött kött på Munchens flygplats en heldag firade vi kvällen med systrarna från Pajala med att kartlägga en ko. Köttdisken är ett fullständigt kaos med delar som alla liknar varandra. Detta är i princip oändligt svårt men efter att de tre pajalafödda slagit sina tjurskalliga huvuden ihop har vi nu en komplett karta att följa nästa resa till fantastiskt trevliga Esselunga (=ICA-Maxi)

Som det verkar kommer solstolen användas mycket lite idag. Och jag tror vi får vänta med planterandet. Men inget missmod här. Väderutsikterna inför helgen är lovande!

Sitter här och kollar in Aftonbladets väderprognos för Sverige och tänker, det här kan inte stämma. Våren ska inte komma till Östersund före den kommer till Milano. Det ska inte snöa i Barcelona när det är takdropp i Luleå. Vem som nu satt ihop väderkartan har gjort fel.

Idag sista dagen på språkskolan, i varje fall för den här gången. Och för er som är oroliga för Andreas efter hans två raka Alfapetförluster... Han mår bra. Han kommer nog över det. /V

Harley: Beforee season started there were a lot of expectations and it was hard to predict the outcome. The early 7-1-1 lead for Andreas could break any opponent but recently we have seen another trend. over to you Glen.

Igår var det fredag igen. Vilket självklart innebar en ny omgång Alfapet. Normalt brukar Andreas efteråt rusa till datorn för att göra ett inlägg om sin vinst. Men inte denna gång. Istället satte han sig i soffan och stirrade med tom blick mot jag vet inte vad. För denna gång var utgången en annan. Jag vann.

Det ska betyda fredagsmys. Och sådant sysslar vi inte med här. Vad som förmodligen kommer att ske är följande:

Kanske har jag inte med stormsteg närmat mig flytande italienska. Trodde det skulle räcka med eget dåligt samvete. Men nej. Då ska man bli påmind. Det räcker inte med att kollegorna tappar hoppet eller att Veronica drar ifrån. Nu har till och med dataprogrammet vi kör, Rosetta Stone, börjat göra sig rolig. Istället för att syssla med avancerade meningar har nu programmet avslöjat mig och jag sitter och skriker MELO (Äpple) surt i mikrofonen. Rosetta Stone verkar inte haja ett dugg. Att jag egentligen ligger i framkant.

Observerat idag. Alla vill bli fotade med en duva i handen framför Duomen. Varför vill folk göra det? Och betala för det? Personligen tycker jag stadsduvor är ganska äckliga, men det verkade vara den stora turistdragaren denna soliga tisdag. /V

Höll nästan på att sätta tortelllinin i halsen när grannens katt plötsligt dök upp i fönstret.



Vad tror ni kissen tittar på så intresserat?



Andreas såklart. Frågan är om den är fascinerad av att titta på hans rumpa, eller om den liksom jag tycker det är trevligt att se på när någon annan jobbar?



Sen kan man undra om denna katt är ovanligt trög eller om katter i allmänhet inte fattar att glas inte går att stryka sig igenom? Vilket fall försökte den charma Andreas bra länge innan den tillslut gav upp och försvann.

Katter är helt klart trevligast att uppleva med en fönsterruta emellan.