Veronica & Andreas

Vi bjöd in till aperitivo

Tydligen är det sedvänja att nyinflyttade bjuder in sina kollegor på aperitivo. Tydligen var vi de första på 12 år som faktiskt gjorde det. Eftersom det var italienare (och en brasilianare, som självklart ställde sig i köket och gjorde caipirinhas) vi bjöd in så kändes det som ett smart drag att skippa all den italienska maten. Och det var ingen som klagade på att renrullarna och blåbärspajen var gjorda på fel sätt.

Andreas ansvarade för att rätt dryck hamnade i rätt glas.


De kom, de åt, de minglade. Och nu är aperitivotraditionen återupptagen.

Jag känner igen de där papegojmortlarna, jag har en sån hemma som du har glömt hos mig Furu. Om den behövs under nästa aperitivo, tveka inte att säga till så budar jag ner den.

Nej, det är en gåva till dig. Jag insåg även att den här brassen hade lite bättre känsla än en själv på att göra goda Caiprinhas. Han hade shaker, smakade av, rätt mängs sprit (inte för mycket) och rätt slags socker hans pappa hade haft med sig från brasilien.



Tycker du spar din papegoja. Pappagallo på italienska.

Jag kommer också ihåg de där papegojorna. Jag minns även att du hade en en grym iskross med vev. Används den fortfarande?

Den där iskrossen har med stor sannolikhet blivit krossad själv vid det här laget.

Jag tackar ödmjukast! Det känns alltid bra att köra med genuina attiraljer i köket. Känns inte så äkta att muddla med handtaget på potatisstampen, etc.