Buona pasqua (igen)
Detta var ju en så kallad favorit i repris, fast denna gång med de äldre i Furukronasläkten, eller Furucrona. K eller C, det är en lång historia. Vi packade in gäster och hund i bilen och begav oss till La Spezia, som fungerar utmärkt som startpunkt för en vandring längs cinque terre. Ett axplock av bilder följer nedan. Det togs ganska exakt 523 bilder. Alla är inte av hög kvalitet.
Denna sträcka kallas "kärleksstigen". Mor Anna hade tagit på sig en tröja som beseglade temat för denna del, som även är den kortaste. Veckans "vem fan är du" går till mannen i grön t-skjorta.
Väl framme till del tvås start får vi veta att del två är stängd. Man har då två alternativ; 1) ta tåget till nästa del som tar cirka 5 minuter eller 2) gå upp på berget på en de-tour som tar cirka 2.5h. Vi valde alternativ nummer två. På alternativ två mötte vi uteslutande skandinaver. Alla italienare stod med dunjacka alternativt dunväst på den iskalla perrongen som mötte upp cirka 22 grader varmt. Celsius.
Inledningsvis var doggen väldigt pigg och "snärtig". Skulle visa vägen. Visa sig på styva linan. Visa att hon kan hoppa uppför tusen trappsteg. Sedan kroknade hon totalt. Eftersom jag är bekant med känslan så erbjöd jag henne skjuts på det sätt jag inte kan få skjuts efter cirka 2,3km löpning.
Fader Klas gick fortare ju mer folk det var, i hopp om att det skulle bli mindre folk, men framförallt i hopp om att finna ett vattenhål. Vi fann i alla fall ett vattenhål. Här kan Veronica ses njuta av en välförtjänt öl med Vernazza i bakgrunden efter cirka 4h vandring i prunkande hetta.
/A
Mino Raiola
Påsken firades i Cinque Terre, bilder på detta kommer eventuellt att synas här inom kort. Vad vi nu ska fokusera på är det lilla nätta hotellet Le Ville Relais. Tack vare hotellets ganska svåråtkomliga läge erbjuder det stor avskildhet för sina gäster. Här utspelades på restaurangen en händelse som kan vara sann, men mest troligt inte. Vi (mestadels jag) trodde vi satt vid bordet bredvid Mino Raiola och hans familj. För du som inte vet vem detta är så är det Zlatans legendariska agent som startade sin agentkarriär i Holland och specialiserade sig på den holländska fotbollsmarknaden. Lite kuriosa om honom är att han köpte en McDonalds-ristorante som 18-åring och drev den med stor vinst innan han tjänade ännu mer pengar när han sålde densamma.
Anledningar att TRO att det var Mino:
Anledningar att INTE TRO att det var Mino:
/A
Anledningar att TRO att det var Mino:
- Han var en kopia av Ari Gold
- Han hade 3 mobiltelefoner. Alla aktiva på något sätt
- Han ignorerade familjen
- Han spände upp en iPad till sonen med tecknad film på maxvolym för att få "lite jävla lugn och ro"
- Gormade om Robinho och 2000 Euro
- Han kliade nervöst på överläppen med baksidan av pekfingret.
- Han talade med hög stressad röst.
Anledningar att INTE TRO att det var Mino:
- Han var inte särskilt lik. Se suddig bild nedan mellan mig och Veronica
- På en av telefonerna spelade han fotboll. Telefonen var av gammal art.
- Robinho tillhör inte hans stall
- Vad skulle han göra i La Spezia liksom?
/A
Pelle Svanslös
Normalt brukar ödlorna vara omöjliga att hinna få på bild. Men inte den här. Han springer ingenstans utan stannar och låter sig gärna fotograferas. Antagligen denna brist på överlevnadsinstinkt som kostat honom svansen?
Ett sommarhus
Definitionen sommarhus är olika märkte vi till helgen. En vänlig kollega befinner sig annorstädes och ansåg oss så pass städade att vi fick nyttja hans sommarhus i Vezzano Liguria. Vackert beläget på toppen av ett berg med tillhörande borg spenderades helgen med en vettig dagsutflykt till Porto Venere. Av borgen att döma där har det fäktats med både svärd och värja. Eventuellt har kanonkulor skjutits, men det känns oviktigt.
Vi kom klädda för sommarsemester och fann oss själva totalt underklädda. Inne i huset. Husen är byggda för att hålla värme ute. Vad vi inte visste var att huset är utomordentligt bra på att konservera kyla. Därav en hel del gåshud inomhus. Nedan finner den nyfikne läsaren med ögon bilder.
Kvällspromenad i Borgen föranledde en mängd bilder med olika gränder som motiv.
Pigna blev, trots närvarande höjdrädsla, uppriktigt förbannad att en mås satt och drygade sig som om den ägde hela jävla borgen. En annan borg alltså, inte den i Vezzano, detta är i Porto Venere.
Här sitter Veronica framför kyrkan i Porto Venere och tycker inte alls livet känns så jobbigt.
Sittandes på balkongen i kvällskylan. Man kan tro att jag regisserar någonting, men det gjorde jag inte. Efter en tuff dag med sightseeing var det tid för eftertanke.
Vi tog tillvara all värme vi kunde. Utsikten från verandan var så att säga; bra.
Garmin gillar utmaningar, garmin gillar när man måste fälla in backspeglarna, garmin gillar inte stora vägar. Bilen är oskadd tack vare mycket observant chaufför. Katten är död.
Under vår sista promenad i staden hamnade vi mitt i en konfirmation. Här undersöktes barnens bibelkunskap och oskuld noggrant.
Vi summerar vår helg som nästan oförtjänt bra. Mer ord behövs nog inte.
/A
Vi kom klädda för sommarsemester och fann oss själva totalt underklädda. Inne i huset. Husen är byggda för att hålla värme ute. Vad vi inte visste var att huset är utomordentligt bra på att konservera kyla. Därav en hel del gåshud inomhus. Nedan finner den nyfikne läsaren med ögon bilder.
Kvällspromenad i Borgen föranledde en mängd bilder med olika gränder som motiv.
Pigna blev, trots närvarande höjdrädsla, uppriktigt förbannad att en mås satt och drygade sig som om den ägde hela jävla borgen. En annan borg alltså, inte den i Vezzano, detta är i Porto Venere.
Här sitter Veronica framför kyrkan i Porto Venere och tycker inte alls livet känns så jobbigt.
Sittandes på balkongen i kvällskylan. Man kan tro att jag regisserar någonting, men det gjorde jag inte. Efter en tuff dag med sightseeing var det tid för eftertanke.
Vi tog tillvara all värme vi kunde. Utsikten från verandan var så att säga; bra.
Garmin gillar utmaningar, garmin gillar när man måste fälla in backspeglarna, garmin gillar inte stora vägar. Bilen är oskadd tack vare mycket observant chaufför. Katten är död.
Under vår sista promenad i staden hamnade vi mitt i en konfirmation. Här undersöktes barnens bibelkunskap och oskuld noggrant.
Vi summerar vår helg som nästan oförtjänt bra. Mer ord behövs nog inte.
/A
Titta, ett Berlusconispel!
Sitter och blädrar i Vanity fair och hittar ett spel där alla turer kring Berra reds ut. Han har fyra rättegångar på gång just nu, men har som jag förstår hunnit komma undan med sammanlagt ett trettital under åren. Tänk vad han hinner med. Hursom, det ser ju lite roligt ut. Ska jag nog ta fram vid nästa grillkväll. Sist i mål tar hand om disken.
Il gioco dell'oca betyder direktöversatt Gåsspelet. Och det är vad man kallar denna typ av enkla brädspel (visst heter det så?) Termen nämns också väldigt ofta i samband med Berlusconi. Antagligen för att alla processer som han alltid är inblandad i liknas vid något sådant. Kan ju knappast vara så att de liknar honom vid en gås?
Apropå den där ryggen
Pignas krökta rygg har nog inte gått obemärkt förbi. Självklart har detta bekymrat oss. Så jag skickade bilder till uppfödaren som snarast tyckte vi skulle ta henne till deras veterinär för röntgen och konsultation. Sagt och gjort. Jag tar mig till bostonterrieruppfödarna, som bor nära men tyvärr efter fel (den mest trafikerade i vad jag tror hela Italien) väg, så det tar nära timmen. Sen kör hon oss till veterinären nära Brescia. Med oss har vi även en annan kvinna med en jycke som hoppas vara gravid.
Lättad åker jag hemåt. Med ett erbjudande om att få en hund till, som kompis till hon som numera går under smeknamnet Esset.
Bostonterrieruppfödarna som aldrig sett en rygg som Pignas är säkra på att hennes konstiga rygg beror på ett högt fall som valp. Jag menar på att hon alltid sett lite ut så där. Jag har hunnit jaga upp mig lite, efter att ha blivit erbjuden en ny hund och är beredd på det värsta. Och kan inte riktigt njuta av färden i deras skåpbil som hon kör snabbt framåt på autostradan utan bilbälte och med öppen fönsterruta. Veterinären tar emot oss. Med en cigarett i munnen och facebooksidan uppe på datorn. Konstaterar att även om jag pratar poco italiano så har jag ett vackert leende. Hmm.
Hon som hoppas vara gravid, undersöks av den inte rökande assistenten. Hon visar sig inte vara det. Sen är det dags för Pigna. Veterimärem böjer, vrider och bänder på henne i vinklar som jag tycker ser obehagliga ut. Pigna ser inte ut att tycka någonting. Sen får hon sövas ner. Vår hjälte kämpar på in i det sista innan hon slocknar.
Sen får jag komma in för att titta på röntgenbilden. Den visar på en ryggrad som ser ut som ett liggande S, eller kanske ett ?. Veterinären, som slutat röka och plötsligt ger ett mycket mer seriöst intryck konstaterar att han bara sett fyra liknande fall i sitt liv. Men konstaterar också att hon är så från födseln (ingen fraktur, alltså inte handhavandefel från vår sida, puh!) och att kroppen verkar anpassa sig bra efter detta. Hon har bra rörlighet och inte ont. Så han ger en positiv prognos och rekommenderar promenader, massage och lite piller. Och att vi ska ge henne samma muskelbyggande pulver som kroppsbyggare tar, för att styrka ryggmuskulaturen (just detta har vi inte riktigt kommit igång med, känns konstigt av nån anledning.)
Sen får jag komma in för att titta på röntgenbilden. Den visar på en ryggrad som ser ut som ett liggande S, eller kanske ett ?. Veterinären, som slutat röka och plötsligt ger ett mycket mer seriöst intryck konstaterar att han bara sett fyra liknande fall i sitt liv. Men konstaterar också att hon är så från födseln (ingen fraktur, alltså inte handhavandefel från vår sida, puh!) och att kroppen verkar anpassa sig bra efter detta. Hon har bra rörlighet och inte ont. Så han ger en positiv prognos och rekommenderar promenader, massage och lite piller. Och att vi ska ge henne samma muskelbyggande pulver som kroppsbyggare tar, för att styrka ryggmuskulaturen (just detta har vi inte riktigt kommit igång med, känns konstigt av nån anledning.)
Lättad åker jag hemåt. Med ett erbjudande om att få en hund till, som kompis till hon som numera går under smeknamnet Esset.
Helgen i bilder
Som synes har mycket tid spenderats i trädgården.
Drama vid vattenskålen
Ibland vågar vi oss bortanför motorvägen
Ibland händer det att Andreas mycket oväntat frågar om jag har lust att slå över vår Garmin på "undvik motorvägar". Detta händer mycket sällan då han oftast har mycket bråttom fram till slutmålet. Så då han väl gör detta känns det lika spännande varje gång. När han sedan säger; välj nån stad som vi kan ha som mål så gör vi en liten sväng mot bergen, ja då hamnar jag i chock men tar fort (innan han ändrar sig) fram vägatlasen. Och så väljer vi en stad som vi känner igen eller gillar namnet på. Och så åker vi.
Ibland går det mindre bra, såsom vårt Toscanafiasko i somras. Ibland går det hur bra som helst. En sådan gång var när vi åkte hem från Bologna. Andreas fick välja ställe, och tyckte av någon anledning om orten Bazzano. Så jag tryckte in Bazzano i Garmin och vi åkte av autostradan. Vi närmade oss detta Bazzano och hamnade på vägar med bruna vägskyltar. Vilket var lovande då det oftast betyder att det är något fint i närheten. När vi sedan såg en brun skylt där det stod "Strada dei vini e sapori" då visste vi att vi var rätt. Så vi följde dessa skyltar genom smala kvarter och snurriga rondeller. För att sedan äntligen hamna uppe på de kullar man längtansfullt tittar mot när man åker där i alldeles för hög hastighet på A1an. Jag tog som vanligt på mig uppgiften att spana efter eventuella vingårdar eller skyltar som signalerade kom in och köp vin, medans Andreas koncentrerade sig på att inte köra av alternativt köra på någon på de smala vägarna.
Sämre hundenrastningsplats kan man ju var på.
Sämre hundenrastningsplats kan man ju var på.
Så såg vi en mycket oansenlig garageliknande byggnad som vi nog åkt förbi om det inte varit för den handmålade skylten "Säljer vin". Det här blir nog bra tänker vi och stannar. Först ser vi ingen där, men snart kommer två män körandes, och de börjar lasta in lådor med mörkbruna vinflaskor. Så vi frågar om vi kanske får köpa lite. Vilket vi såklart får. Först köper vi faktiskt bara lite, det är ju ändå helt obeprövat och helt oetiketterat, detta vinet. När vi hör priset, köper vi mer. När sedan några äldre herrar kommer förbi och intygar hur bra vin vi just köpt, känner vi oss säkra på att det var en riktigt bra upptäckt. Fastän vi inte vet vilka flaskor som innehåller rött, vitt eller bubbel. Eller hur det smakar.
Här är vinet och här är numret, ifall någon vill ringa? Han pratar inte ett ord engelska, men det går säkert bra ändå. 2,5 euro flaskan, och vinet är gott kan vi nu konstatera.
Här är vinet och här är numret, ifall någon vill ringa? Han pratar inte ett ord engelska, men det går säkert bra ändå. 2,5 euro flaskan, och vinet är gott kan vi nu konstatera.
Nöjda med vårt fynd åker vi vidare efter den bruna leden. Eftersom vi nu börjar bli hungriga tittar vi efter ett bra ställe att äta. Vilket vi hittar. Här äter vi den kanske godaste och samtidigt billigaste pasta jag någonsin ätit. Och förrätten. Antipastin. Vi upptäckte att när man är här i Bolognakrokarna börjar maten likna det som man som svensk tänker på som italiensk mat. Här vet de att använda sig av balsamico, ostar och goda skinkor. Denna gång tillsammans med kanderade päron. Mamma mia så gott.
Hemma försökte vi återskapa denna kalasantipasti. Vi lyckades nästan.
A presto! /V
A presto! /V
Tack IKEA!
Tunnbröd, ballerina, köttbullar och så kokosbollar. Har varit på IKEA och tillfredsställt mina svenska behov.
En perfekt dag för att stöka runt i trädgården
Andreas gav för tredje gången sig i kast med att odla gräsmatta under trädet. Den här gången kanske han lyckas? Fikonträdet är några grenar fattigare, och ja, den murkna gungstolen har äntligen råkat ut för soptippsdöden. Nu bara att hoppas att vi kommer undan med detta och att den inte var någon slags oersättlig dyrbar släktklenod.
Jag fixade iordning kryddbänken, och plötsligt kom de där stenarna som jag alltid envisas med att plocka till pass.
Pigna passade mest på att vädra leksakerna.
Denna blomstertid
Nu är träden i vår trädgård i full blom igen. Och visst är det fint. Men njutningen avtar lite när man tänker på allt skräp som snart kommer ligga på marken i form av vissna blommor. Buon venerdì!
