Veronica & Andreas

Med en handfull one-liners från filmen "Torsk på Tallin" begav vi oss för att följa med lokala vinerian på busstur till Valtellina. Ingen av skämten kunde användas dock. Personligen fann jag mig själv i många utdragna monologer som verkade avslutas med en fråga. Anledningen till att jag tror det är de frågande ögonen och höga slutoktaven i ljudet. Veronica hade dock en fenomenal uppvisning i kommunikation och nu kanske, kanske fann man motivationen att börja med det där. 


Det glada sällskapet. Lägg märke till resans maskot Pigna som är på väg ut ur famnen på vice-presidenten för klubben.


Det görs tydligen en hel del vin här. 


Den yngre skaran av medlemmar i vinklubben "All V-In" sitter närmast kameran. mannen till höger om mig själv (vice-presidenten) testade, under stor vånda, sitt livs första snus och blev sedan lugn. Närmast kameran sitter presidenten himself. 

Eller badar hon? Ser nästan ut som hon försöker göra sig en bädd där i baljan, men så dum kan hon väl ändå inte vara? Notera gärna min hundbebisröst, som verkar vara oundviklig att använda sig av när man pratar med Pigna.

Igår åkte vi ut till ett ställe som heter Mariano Comense för middag hemma hos Silvia. Det blev en multinationell kväll med oss svenskar, en brasilianare, två italienare, en fransyska och en italienskfransk bebis. Vi konstaterar att det viktigaste när man bjuder på middag i Italien, det är att lägga ut en färgglad gärna mönstrad duk. Samt bjuda på alldeles för mycket mat, vilket kräver självdisciplin av matgästerna.

Igår fick vi också än en gång påhälsning av en rejäl hagelskur. Så idag när solen är tillbaka är det som upplagt för en slö söndag i trädgården.

Igår var Maris och Tomas sista kväll. Så vi slog på stort och åkte till slaktaren. Ska ni ha en sådan här skiva per person? frågade hon bakom charken. Ja, svarade Andreas.



Allt kött vägdes upp med en fräsch sallad och parmesankräm. Middagen avslutades med en tiramisu. Vi kunde konstatera att vinerna som införskaffades helgen innan fortfarande var mycket goda. Och att oavsett köttmängd kräver sötmagen alltid sitt. 



Kvällen fortsatte med alfapet, vilket trots lagindelning parvis ledde till vissa diskussioner. Stämning lugnades något då Jonas ringde in och för en stund var hela brödratrion samlad.

...så gjorde vi en trip med bilen till Gardasjön i lördags. 


Vid Gardasjön ligger området Valpolicella. Efter bilturen från Arese åkte vi upp på en kulle för att sträcka på oss lite...


...för att sedan åka några höjdmeter neråt och äta lunch med god tiramisu. 

Girot har givetvis vart en viktig händelse här i Milano där målgången har gått. Vi har dagligen åkt fel för att försöka följa detta spännande lopp med bilen. Problemet med just bilen har varit att vägarna är avstängd, för bilar i allmänhet.

Enligt rykten var Michael "Roddarn" Andersson med i loppet. Vi fann det en smula märkligt eftersom han inte var med i startuppställningen. Men alla som känner Roddarn vet att han helt enkelt kan vara vart som helst eftersom han har fullgjort ett rekordlågt antal lopp. Detta på grund av oräkneligt antal felkörningar. "Nedför är bättre än uppför, ha ha ha" är ett klassiskt citat från den annars konditionsstarke Roddaren. Enda loppen han var känd för att avsluta var klassiska "Postgirot" som de facto endast hade vänstersvängar. "Jag gillar en bana som är förutsägbar" är ett annat klassiskt citat som får många att undra varför han inte valde velodromcykling. Enligt uppgift tyckte han om att åka runt sjöar för att "det är så jävla skönt att vara rätt"


Här ses "Roddarn" med sin näst käraste cykel, "Bockstyret". Hans absoluta favoritcykel som han sällan gjorde några vidare resultat i var hans "Limpsadel" med plastpluppar i ekrarna som gjorde att "det lät så jävla coolt". Lägg där till flaggan därbak som var en tidsenlig sydstatsflagga.