Tandläkaren

Tidigare möten med typiska italienska inrättningar var dels spinningpasset och dels doktorn. Två fiaskobetonade besök i samtliga avseenden. Mot bakgrund av att jag inte riktigt har "hunnit" till en modern dentalvårdsinrättning var det nu dags att göra detta. På rekommendation av en kollega styrdes bilen zick-zack över spårvägsspår till mina medtrafikanters stora ilska. Till min egna stora glädje får jag en parkering just utanför Dr Lucas kontor (eller nåt). 

I dörren möter jag en man som går ut från Dr Luca. Mannen ser ut att ha fått ett par jordiga tänder inslängda i munnen en måndagmorgon efter en långhelg. Viss oro i kroppen. 

Dr Luca: English?
Andreas: Yes please, I prefer that, my Italian is not *host*host* really improving. 
Dr L: Sorry I do not speak english
A: But...?
Dr L: Ok, it is very bad. You in pain?
A: No, just general check

Dr Luca tar sin spegel och kikar runt lite. Han använder blicken man själv använder använder för att ta sig igenom en folkmassa. Lite sökande, och samtidigt lite irriterad. Han konstarerar efter 2 minuters kikande, inget petande, att det här det: It look very good, anything else? Jag svarar att jag vill ha någon form av grundlig tvagning. Tvagningen tar dubbelt så lång tid varpå allt återigen ser mycket bra ut. Han tar sedan upp en spegel, såsom en frisör gör och visar mig min bländande tandrad. Vi var sedan båda överrens att allt såg fantastiskt ut. 

Betalningen kan endast göras med kontanter och när jag ber om kvitto ser han mycket förbryllad ut och undrar om en stämpel plus summa på en post-it lapp duger. Det duger inte. Han tar då fram ett riktigt ess i rockärmen med förtryckt papper som har en tillstymmelse av seriöst dokument. På vägen ut möter jag ännu en bruntandad farbror med skev kropp, och en ännu skevare tandrad. 

Hepp!!

/A



Idag kommer vi ihåg att det är Morsdag




1200 gram lycka



Vi blev bjudna på grillmiddag hemma hos Annika och Göran igår. Och till Andreas stora lycka serverades Fiorentinastek. Det bjöds även på otroligt goda viner och diverse tillbehör och kvällen blev både sen och trevlig. Nu måste vi tydligen inhandla en stekplatta till grillen.

Det var färdigmarinerat...


...när man pep hem från jobbet. I sann 50-tals-stil stod i princip allt färdigt inför middag. Det var efterrätter, getostkrämer, förrätter och framförallt färdigmarinerad kyckling. Mina uppgifter bestod då att fixa en fredagsfrisyr hos den otroligt lokala frisören samt grilla i 6 minuter. Frisören har tagit väldigt hårt på att de råkade raka bort allt en gång. Numera står de och klipper i luften och slänger fram hår från någon annan patient framför mig för att få det att "verka" som de klippt. Men det har de inte. Numera får jag be dem faktiskt använda saxen och inte luftklippa. Bra. 




Enligt god sed är det bra att stå ute och gasolgrilla med fredagsfrisyr under en markis när det mellan åskblixt och mullerljud är mindre än en sekund.


32 grader och sol utbyttes på kort tid till svårt hagel och 18 grader. 



Chef Veronicas skapelse för dagen.


Mascarponecreme med ananas och mynta. Det är gott för den som kan.

/A


Byaskvaller

Andreas var ju så nöjd att ha "spottat" agenten på restaurangen i påskas. Visar ju sig att han kan jaga autografer på närmare håll. Fick idag höra att på vår lokala bar kan man stöta på en av italiens mest kända skådespelare, och att på den enda egentligen riktiga restaurangen brukar Eto' bland många andra fotbollsspelare äta. (Just han är lättast att känna igen, eftersom han kör färgglada sportbilar och själv är mer färgad än medelitalienaren. ) Till samma restaurang brukar även en känd agent (för bland annat den här tydligen mycket kända italienaren) och andra halvkända italienare komma. 

Utöver det är enligt mer eller mindre säkra källor stadens nuvarande borgmästare en man med ett mycket struligt förflutet. Han brukade tydligen hänga mycket på baren som vi kallar "Gaybaren" men som fick jag nu veta, mer ses som ett knarknäste av allmänheten. Och, fick även veta att en av mina elevers mamma är syster till en av Romas bästa spelare, vars namn jag självklart glömt lika fort som jag hörde det. Detta ger henne självklart en fin status i samhället.

Synd man är så oinsatt att man ändå inte skulle känna igen nån. Får väl börja läsa mer italienska skvallertidningar. Hursom, det är intressant med italienskalektioner, man lär ju sig så mycket. /V

Snart snart snart!

Snart är fikonen redo att ätas. Jag går och klämmer lite på de varje dag. Otåligt. Som ett barn som fingrar på julklapparna dagarna innan julafton.


Vissa dagar ska man bara ligga och slöa i solen


Eller snarare i skuggan. Klockan är nio och termometern visar redan på 29 grader. Det kommer bli en varm dag. Idag också.

Dolce far niente

Anna kom och hälsade på. Och denna helg (som många andra helger) sattes stort fokus på det italienska uttrycket "Dolce far niente". Det lapades sol, flanerades runt, åts och dracks gott. Mitt i allt detta hann vi även åka till Comosjön samt prata med farmor 90 år på Skype för första gången.


Anna in action



Besökstider

Har ju nästan missat att berätta om vårt eminenta besök.  Jenny och Anders var här förra helgen. De var här, vi åkte till en sjö, vi överraskades av oväder, vi spelade spel och vi åt otroligt mycket glass. Det hela var mycket trevligt. Ikväll ska jag hämta nästa eminenta besök. Andreas har rymt till Sverige för en sån där grabbhelg, så jag har mer eller mindre tvingat ner Anna. 


Jenny och Anders var aldrig på samma bild samtidigt (eftersom kära Jen alltid var bakom kameran). Men i detta fotomontage ser det dock nästan ut som de är det, fast jag undrar om Jen ska vara så mycket ljusare än Anders?

Förövrigt vill jag ha hennes objektiv. Den fick till och med Pigna att se ut som en fin hund.
Nej, nu ska jag iväg och bråka med de italienska barnen lite! /V

Det är visst nån som gillar våra jordgubbar


Donato, tagen på bar gärning.

Två upptäckter. Den ena mer "ENELverande" än den andra.

Det började denna förmiddag med att jag ville baka till vårt kära födelsedagsbarn. Ja Andreas fyller år idag. Så går strömmen, inget konstigt med det, det gör den jämnt. Mer konstigt är att jag denna gång inte kan hitta något fel på säkringarna i källaren. Så jag avbryter bakningen och går över till Rigmor, grannen.

Hon ringer till ägarinnan av lägenheten. För vi har ju sökt ett extra säkringsskåp utan lycka förr. Det visar sig att vårt skåp helt självklart är placerad bakom spegeln i röda badrummet (att vi inte tänkte på att leta DÄR). Som ett kassaskåp typ, fast det känns långt ifrån säkert.


Jag tar ner spegeln, vågar trycka ett finger på en dammig knapp och elen kommer tillbaka. Bra va?

Jag går tillbaka till grannen och vi går över från att sucka över dålig elnivå till dyra elräkningar. Sedan kommer vi in på gas och nu kommer vi in på ENELverande upptäckt nr 2. Jag tycker vår räkning är väldigt hög. Det visar sig att jag inte var i närheten av att förstå hur hög den är. Vi betalar ca 10 gånger mer i månaden än vad grannen gör. Hmm.

Jag går över med vår räkning till Rigmor som ringer till ENEL och undrar vad det är frågan om. "Questo non è normale" som hon säger. De ber henne läsa av gasmätaren. För de har inte riktigt koll på vår förbrukning utan har gett oss en, som jag förstår, godtycklig summa. På, som sagt, tio gånger det normala. Kanhända är jag och Andreas naiva. Men  vi har fått höra att våra gasräkningar är ganska normala. Kanske lite i överkant. Och efter förra incidenten med glömd elräkning (där elektrikern förövrigt förgäves letade efter ovan nämnda säkringsskåp) har jag inte vågat ifrågasätta något. Utan bara betalat illa kvickt. Och förövrigt, vem tror att man ska bli så grundlurad av ett statligt bolag?

Är lite osäker exakt hur mycket pengar för mycket vi betalt in. Men det rör sig om många hundraeurossedlar. Kan man kanske få tillbaka pengarna som betalts? Nej. Nu har vi däremot en innestående summa hos ENEL GAS som kommer täcka framtida gasförbrukning för typ hela vår vistelse i Italien, och flera år därtill. Och vetskapen om ett finfint lönnfack i badrummet.

/Veronica

Finns det nån app som varnar för hundbajs?

En ny sån där smart mobil införskaffades till mig. En där jag kan vara online, hela tiden. Eftersom Pigna på senaste promenaden hellre stod still och tittade längtansfullt hemåt hade jag mycket tid till att prova tekniken. Jag var ju såklart tvungen att prova ladda upp bilder och göra sånt man gör när man har en smart telefon. Vilket resulterade att jag hade näsan för djupt nere i skärmen och jag trampade i hundbajs. Naturligtvis. Kan tillägga att detta var andra dagen i rad som jag gjorde just detta (första gången inte mobilens fel) och att jag svor ganska högt.

Kan även berätta att före dessa två incidenter har jag aldrig trampat i hundbajs. (Har heller inte haft en mobil som kräver all min koncentration iofs) Vilket är ett under med tanke på hur mycket hundvänliga vägar jag trampar och med tanke på att här i Italien plockar i princip ingen upp efter sin jycke. Inte ens om hunden är en Grand danois och den skiter på trottoaren. Vilket jag tycker är lite äckligt och ansvarslöst.

Förstår inte att den debatt som pågår i Sverige kring detta inte nått Italien, speciellt med tanke på alla donnor med dyra högklackade skor som promenerar omkring.


Bild på Pigna med hemlängtan. Uppladdad med min HTC. Precis innan bajsincidenten. Andreas tycker jag är en slow adapter, jag tycker vi fokuserar på att jag lär mig fort.

Det har varit lite dött här...


Lite oklart varför vi funnit den andra döda trasten på en vecka (eventuella ornitologer får höra av sig), men något är giftigt i trädgården.

Sommarmeny


Nu är det sommar, kött till männen och sallad till henne.

/A

RSS 2.0