Öronvittne

I natt vaknade jag av ett ljud. Mitt sömndruckna jag var helt säker på att det var någon i vår trädgård och blev lätt uppjagad. Sen tänkte jag på mina tidigare stunder av nattvimsighet då jag tvingat ut Andreas med innebandyklubban helt i onödan. Och så tvingade jag mig själv att lugna ner mig. Fanns ju vilket fall ingen Andreas att jaga ut. Och Pigna är inte så mycket att lita på.

Men ljudet fortsatte. Fast nu lät det helt klart som att någon slog och försökte knacka in en ruta. Jag konstaterade att vi inte hade någon bil eller annat med glasrutor i trädgården och blev lite lugnare. För det där var inte ljudet av någon som försökte klättra in. Och om någon verkligen var på väg in genom just vårt fönster, borde jag ju märkt det, tänkte jag. Det fortsatte låta där ute. Och jag låg där och lyssnade. Analyserade. Funderade på om jag ändå inte borde orka mig upp ur sängen och ta på morgonrocken och göra mig beredd för att smita iväg till grannen (nä, jag är inte så tuff att jag skulle stannat kvar och jagat iväg inkräktarna.) Sen satte ett billarm igång. Och det hördes några stressade röster. Men istället för att bli uppjagad blev jag lugn. Nu var jag ju säker på vad de höll på med, och kunde somna om.

Idag när jag gick ut för hundpromenad såg jag bilen. Den står på vägen just utanför vår trädgård och har mycket riktigt en trasig ruta. Gated community är så lagom säkert. Men jag var rätt nöjd när jag såg bilen och kunde konstatera att jag hade hört och uppfattat situationen helt rätt.

Men kanske man skulle köpa sig ett klassiskt baseballträ ändå? Att ha nära sängen, bara så där ifall att.

Kommentarer
Postat av: Karlavagnen

Usch så läskigt... Baseballträ eller en sån där start tuta som man har vid regattor, de vrååålar och väcker hela området och skrämmer hicka på tjuvar och glöm inte en megafon så att du kan skrika ut vad som händer... :-) jag ler, men jag känner en (inte jag) som har just detta.

2012-01-26 @ 22:51:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0