Veronica & Andreas

Vi ursäktar på förhand bildkvaliteten, men med respekt för föreställningen hade vi inte med kameran, stativet eller magnesiumblixten. Dåså, till handlingen. Spektaklet inleddes med att vi var en smula sena in till Milano, vilket resulterade i en hutlöst prissatt "middag". Bestående av en varm macka utan pizzakrydda samt en osttallrik för Veronica.


Oavsett pris så kändes det alldeles riktigt att utspisa ståndsaktigt just utanför operan.

När vi väl funnit våra platser insåg vi snabbt varför det var en prisskillnad på cirka 60€ för min och Veronicas plats, trots att vi satt bredvid varandra. Veronica såg hela scenen och jag själv cirka 1/3. Till vår stora förvåning satt även Piter Wall-Enberg med fru på vår balkong. 

Redan i ett tidigt skede av föreställningen kunde man höra hur ledvätskan i folks ryggrader började småkoka av ilska i, för en människa, helt absurda sittställningar. 


Piter Wall-Enberg med fru satt framför oss.

Själva föreställningen inleddes med samlade applåder för Maestro del coro - Bruno Casoni och hans orkester som för övrigt gjorde en enastående insats i orkesterdiket. Dock kan jag känna att de tyngre träblåsinstrumenten fick en lite väl undanskymd betydelse i operan. 


I periodpauserna fick man gå ner och vila ryggkotorna lite och se vilka som har overdressed samt underdressed. De söta små munkarna och nunnorna stod lite varstans och höll koll på oss gäster. 


Detta var i slutskedet av föreställningen. 

I de små balkongerna kunde man under föreställningen, speciellt från min position, se hur folk började stå upp, hänga över räckena, stretcha ryggraderna samt ibland även vaderna. Hela tiden fanns ambulanspersonal och brandkår på plats för att ta hand om de multipla diskbråcken samtliga åskådare ådrog sig. 

Värt att tillägga: 

- Enda gången den samlade kultureliten (inräknat oss själva) fann anledning att skrika "bravo" och applådera hejdlöst var när "dockan" och Hoffman (Arturo Chacón Cruz) simulerade samlag i ridställning. 

- Man kunde se att rekvisitan var av väldigt hög klass. 

- När Piter Wall-Enberg slog på textremsan som förklarade handlingen i realtid lyfte föreställningen i vårt lilla balkongbås. 

- Hoffman (Arturo Chacón Cruz), hade en mängd förälskelser för sig under operan och det hela kulminerade i att han stupfull och tillnyktrande de facto hade föreställt sig allting. Olympia, Antonia och Guilietta var alla tre föreställningar av hans riktiga kärlek, Stella. Tyvärr gick Stella av scenen med en annan man som gav henne ett jättedyrt halsband. Detta är min tolkning, men jag såg som sagt bara 1/3 av scenen. 

- Bedömer även Opera som en kultiverad hockeymatch. 

- Jag bedömer detta spår som Operans höjdpunkt (klippet är dock inte från La Scala - som alla kan se): 



Summeringen av allt detta är att vi var definitivt nöjda med att medverkat på detta. Kanske kommer vi inte spara undan pengar för att kunna gå på Opera varje helg, men kanske, i någon avlägsen framtid, att det händer igen. Dock med en annan typ av säte eftersom knäppningarna man trodde kom från orkesterdiket i själva verket var mer ryggrader som kröktes i omöjliga positioner. 

Tack tack