Vi lagade mat
Det har varit lite mat på denna blogg på senaste tiden. Folk kanske tror att vi helt slutat laga mat. Att vi bara köper hem Capriciosa från närmsta pizzeria. Men nej, så är inte fallet. I helgen åkte den italienska matbibeln fram och Andreas bläddrade fram ett recept på måfå, som vi provade laga. Det blev en förrätt (som följdes av en varmrätt och en efterrätt) som självklart innehöll kronärtskockor. Det blev kronärtskockssuffle.
Och eftersom Andreas fortfarande hyser hopp om att lära sig italienska fick han även översätta den onödigt krångliga (det är ju en italiensk kokbok) instruktionen. Google translate, vad vore man utan det?
Silverskeden. 1190 sidor recept på italienska.
Först skulle såklart skockorna (inte kockorna har jag fått lära mig) ansas, tvättas och kokas med citron. Vilket Andreas gjorde med bravur. Och det skulle även kokas Bechamelsås. Eller "Såsernas Moder" som den kallas i kokboken. Där finns kan jag berätta nio olika varianter på bechamel, jag valde originalvarianten. Eftersom jag inte riktigt litar på min sambos tålamod vad gäller att koka upp mjölk tog jag hand om detta.
Jämförde för övrigt receptet för Bechamel i den italienska med det i den svenska. Enda skillnaden var att i Sverige räcker det med att koka den i 5 minuter. I Italien ska den kokas i tjugo. Här stressar man inte fram mat.
Det roligaste med att koka Bechamel måste ju vara att få riva i muskotnöten i slutet?
För att skapa lite mer disk skulle sedan sufflén stjälpas upp på ett fat. Det gjorde vi såklart. Se så fint det blev.
Kronärtskockssufflen smakade mycket gott. Dock tycker jag inte smaken kan mäta sig med insatsen som krävdes. Då ger jag istället kladdkakan till efterrätt högre betyg. Massa gott med minimal insats.
Vi var mätta i ett dygn efter denna middag. Vet inte om det är sufflen eller kladdkakan som vi ska tacka för det.
Och eftersom Andreas fortfarande hyser hopp om att lära sig italienska fick han även översätta den onödigt krångliga (det är ju en italiensk kokbok) instruktionen. Google translate, vad vore man utan det?
Silverskeden. 1190 sidor recept på italienska.
Först skulle såklart skockorna (inte kockorna har jag fått lära mig) ansas, tvättas och kokas med citron. Vilket Andreas gjorde med bravur. Och det skulle även kokas Bechamelsås. Eller "Såsernas Moder" som den kallas i kokboken. Där finns kan jag berätta nio olika varianter på bechamel, jag valde originalvarianten. Eftersom jag inte riktigt litar på min sambos tålamod vad gäller att koka upp mjölk tog jag hand om detta.
Jämförde för övrigt receptet för Bechamel i den italienska med det i den svenska. Enda skillnaden var att i Sverige räcker det med att koka den i 5 minuter. I Italien ska den kokas i tjugo. Här stressar man inte fram mat.
Det roligaste med att koka Bechamel måste ju vara att få riva i muskotnöten i slutet?
För att skapa lite mer disk skulle sedan sufflén stjälpas upp på ett fat. Det gjorde vi såklart. Se så fint det blev.
Kronärtskockssufflen smakade mycket gott. Dock tycker jag inte smaken kan mäta sig med insatsen som krävdes. Då ger jag istället kladdkakan till efterrätt högre betyg. Massa gott med minimal insats.
Vi var mätta i ett dygn efter denna middag. Vet inte om det är sufflen eller kladdkakan som vi ska tacka för det.
Vigevano! Eller Victumulae som romarna kallade den
Vigevano är är förmodligen en ort inte många svenskar hört talas om. Inte många italienare dessutom. Det är en ort dold på Po-slätten, inte långt från IKEA, vars skylt vi lessnat på att se. Vi gjorde därför en grundlig studie i vad som dolde sig bakom skylten.
Här ser ni mig peka på det klassiska Piazza Ducale, exakt varför det är känt är för oss okänt, men dess rektangulära form ska tydligen vara unik. Men det är ju ett torg i alla fall, något Luleåborna har saknat i evighet (Nej, Gula paviljongen räknas inte).
Veronica på den ruggiga innerplanan för deras Castello, slott alltså. Man kan även se att Pigna agerar som en riktig prakthund och att Veronica lagt till sig med sitt patenterade förförelse-leende.
Veronicas förförelse-leende fick mig att genast vilja köpa Kronärtskockor. Jag försökte med lastbilshandlaren men han vägrade sälja annat än 30 stycken. Man måste tydligen köpa en hel kartong. Bilden symboliserar alltså ett misslyckande.
I övrigt har staden influerats av det andra puniska kriget. Slaktaren Hannibal drog runt här och levde rövare med sina stridselefanter cirka 200 f.Kr. Hans välkända flankattacker skördade tiotusentals italienska offer. Svårt var det dock att se exakt hur det influerat staden. En timme gav vi staden och belönade den med varson kaffe på ett lokalt hak. Med oss satt en äldre herre och talade någon typ av mumbojumbo.
För övrigt anser vi att Karthago bör förstöras.
Här ser ni mig peka på det klassiska Piazza Ducale, exakt varför det är känt är för oss okänt, men dess rektangulära form ska tydligen vara unik. Men det är ju ett torg i alla fall, något Luleåborna har saknat i evighet (Nej, Gula paviljongen räknas inte).
Veronica på den ruggiga innerplanan för deras Castello, slott alltså. Man kan även se att Pigna agerar som en riktig prakthund och att Veronica lagt till sig med sitt patenterade förförelse-leende.
Veronicas förförelse-leende fick mig att genast vilja köpa Kronärtskockor. Jag försökte med lastbilshandlaren men han vägrade sälja annat än 30 stycken. Man måste tydligen köpa en hel kartong. Bilden symboliserar alltså ett misslyckande.
I övrigt har staden influerats av det andra puniska kriget. Slaktaren Hannibal drog runt här och levde rövare med sina stridselefanter cirka 200 f.Kr. Hans välkända flankattacker skördade tiotusentals italienska offer. Svårt var det dock att se exakt hur det influerat staden. En timme gav vi staden och belönade den med varson kaffe på ett lokalt hak. Med oss satt en äldre herre och talade någon typ av mumbojumbo.
För övrigt anser vi att Karthago bör förstöras.
/A
Världens bästa granne?
Igår kom grannen förbi med nybakta semlor. Just så där lämpligt lång tid efter middagen då sötmagen vill ha sitt. Andreas förstår för övrigt inte att man har en sötmage. Han är oftast för mätt efter maten och vill vänta (gärna någon timme eller två) innan han äter efterrätt. Konstigt tycker jag.
Jag blev en sådan man hatar
Att packa lätt är en konst, en vecka långt borta brukar normalt kräva incheckat bagage. Orimligt nöjd var jag då på vägen hem med att klarat mig med endast en liten väska som man kan ta med i kabinen. Trodde jag. En smula sliten efter 8h flygning sitter jag och väntar på att gå på det sista planet hem. Jag väntar mig då inte att bli straffad för att vara tidig till det planet. Den nätta incheckningstjejen kommer fram leende och vill väga mitt handbagage. Vågen ger domen 9 kg. 1kg över det tillåtna och en diskussion börjar.
Personal: You need to check in this bagage.
Personal: You need to check in this bagage.
Andreas: Really?
P: Yes, its not allowed with such a heavy bag.
A: But all these "cabinluggage tags on my bag means your colleagues on 3 other flights approved it as handbaggage.
P: They did wrong
A: Is it a full flight?
P: Half full
P: Half full
A: Do you think there is a chance it can fit on the plane then?
P: Rules are rules. I do not like them either.
A: So bend them.
P: Not allowed.
A: I lost a couple of kilos in India, did not eat much
P: Oh India, its so nice, but did you get sick?
A: No, just didn´t eat much.
A: No, just didn´t eat much.
Under tiden står ett gäng italienare och tar upp alla kläder ur sina väskor och klär på sig dem, stoppar extraskor i fickorna och gör olika teckenspråk som visar på förebyggande irritation. Diskussionen fortsätter medan jag tummar på ett reklamblad förderas flygbolag:
A: I see your slogan is "Fly with a smile". Do you see me smiling now?
P: Sorry sir, this is about flight security.
A: I see your slogan is "Fly with a smile". Do you see me smiling now?
P: Sorry sir, this is about flight security.
A: Safety first, you are right.
Italienarna fick sedan följa samma procedur utan lycka. Mitt i allt detta inser jag att jag blivit en sådan där man själv irriterar sig på. En som inte vill följa reglerna av egen bekvämlighet. Så nu sitter jag här och skäms.
/A
Italienarna fick sedan följa samma procedur utan lycka. Mitt i allt detta inser jag att jag blivit en sådan där man själv irriterar sig på. En som inte vill följa reglerna av egen bekvämlighet. Så nu sitter jag här och skäms.
/A
Kvällssymfoni / Kattkakafoni
Först trodde jag nästan det var ett barn som grät. Och sen en till. Men snart förstod jag att det är katterna i längan som håller låda. Sjunger de? Eller pratar de? Försöker hitta ett ord som skall beskriva vad jag tycker om oljudet. Bedrövligt kanske?
Det är klart att mannen ska bära
Ja, jag vet att det är kallt i Sverige. Riktigt kallt. Men vill bara påpeka att när det är 10 minus om nätterna och de fortsätter att envisas med att stänga av värmen i vår englasrutade lägenhetslänga. Då är det inte mysigt alls faktiskt. Man kunde önska sig lite flexibilitet på området.
Sedan lagade han lunchen.
Medan hunden tränade på att gå i snö.
Igår hade jag ett mycket roligt ögonblick. Vi gick och trängdes med alla pensionärer på Conad (just det, inte så roligt) för att köpa lite mat . När vi gick hemåt tog jag över bärandet av matkassarna, eftersom Andreas likt en tonåring vägrar ha handskar på sig, och efter att ha burit de en bit blev alldeles stelfrusen om händerna. Vi hann knapp säga "undrar vad de italienska männen tycker om det här" innan vi möter en man som mer eller mindre skäller ut Andreas. Vad är han för man som låter sin kvinna bära? Va?
Andreas tog ut händerna ur fickorna och försökte förklara sig. Det blev som inte bättre.
Vi bryr oss självklart inte om vad andra tycker. Och lär gärna italienarna lite om svensk jämställdhet. Men resten av vägen hem fick jag inte bära nånting.
Sedan lagade han lunchen.
Medan hunden tränade på att gå i snö.
Hundrastarkullen har blivit snowboardbacke
Tänk vad snön gör med folk. Till och med de coola kidsen glömmer för en stund att de ska vara coola. Eller är det bara för kallt för att stå still och röka cigaretter?
Det fortsätter snöa
Armageddon är kanske att ta i. Men snön ställer till det. Folk kommer inte in i sina bilar vars dörrar har frusit igen och de som väl gör det slirar runt på sina sommardäck. För mig personligen har det mest inneburit några inställda engelskalektioner, vilket kanske på sätt och vis varit mest positivt.
Trädgården nu. Nånting säger mig att apelsinträdet inte mår så bra.
Nu har det snöat i tre dagar. Utför en säker mätning av snödjupet med hjälp av lyktan i trädgården.
Tror det är första gången jag ser istappar här nere. Markisen börjar se rätt farlig ut.
Och Pigna ja. Om du nämner gå ut till henne så kan du vara ganska säker att hon skyndar sig hit. Till sin säng vid elementet.
Jag såg grannen skotta sin lilla ingång idag. Trodde inte någon ägde en snöskyffel här. Funderar just på vad städerskan som brukar sopa och skura vår gemensamma gång där ute gör nu, när den är helt snötäckt?
Trädgården nu. Nånting säger mig att apelsinträdet inte mår så bra.
Nu har det snöat i tre dagar. Utför en säker mätning av snödjupet med hjälp av lyktan i trädgården.
Tror det är första gången jag ser istappar här nere. Markisen börjar se rätt farlig ut.
Och Pigna ja. Om du nämner gå ut till henne så kan du vara ganska säker att hon skyndar sig hit. Till sin säng vid elementet.
Jag såg grannen skotta sin lilla ingång idag. Trodde inte någon ägde en snöskyffel här. Funderar just på vad städerskan som brukar sopa och skura vår gemensamma gång där ute gör nu, när den är helt snötäckt?
