Jag lade henne i badkaret...

...för hon var bedövande trött. Hon fick en spa-upplevelse i vår spa-avdelning i badkaret som är för litet för två. Om man är två räcker det med en deciliter vatten för att fylla det. Kanske borde jag tänka på min egen vikt.


Hunden såg Spa-delen som otroligt upprörande och befarade att Veronica skulle dö drunkningsdöden. Hon valde att skälla ut möbler och dörrar tills Veronica kom upp ur badet. Sedan slocknade hon.


Ansvar! (för den uppmärksamme: Man kan se en katt med en tratt runt halsen i fönstret. Den har en tratt för att inte gnaga av sig sin egen päls tydligen. Smart katt det där)

När den ena är trött får den andra vara pigg. I detta reportage vill jag visa att jag de facto ibland står i köket. När jag står där är det ganska kul, även om det är ganska sällan. Hittade ett recept på smör. Jag gillar ju smör. Detta recept kom från Per Morberg och innehöll rödvin och röd lök. Men hur i helsefyr kan man göra ett smör utan vitlök var obegripligt och ofattbart. Så numera ingår vitlök i hans recept. Resultatet av smöret blev "cosi cosi" (sådär). 



Kött tog överhanden

Veronica sade på affären att det räcker nog med EN köttbit. Jag såg mig själv sitta där och undra varför jag inte blev mätt och tog TVÅ bitar. Veronica hade rätt och kanske var 500 gram för mycket för en person. Med svåra köttsvettningar fick jag avvika från middagen för att bevisa mitt misstag. Ni kan även se de numera klassiska kronärtskockorna som ingår som standard i lördagar. Köttet, det grillades. Just det, grillsäsongen har inletts sedan två veckor tillbaka. Sug på den. Nu kan det verka som jag gjorde allt kring middagen. Det är inte riktigt sanningen, för Veronica klev in och styrde upp en hel del saker i slutskedet för att verkligen kunna äta en middag. Med potatis och bestick och sådant gemene man anser hör en middag till. 

Hunden har firat lördag med att sova precis hela dagen. Ser att detta kommer slå oss i ansiktet när det väl blir natt. 

Om överhuvudtaget NÅGON undrar vart mitt förkläde kommer från så rekommenderar jag er att söka upp Johnny och Rickard. De köpte nämligen två stycken till oss när de hälsade på. 

/Andreas

Kick-out dinner

En kollega med familj ska göra det inte många italienare vågar. Att lämna sitt land. När Roberto radade upp saker han kommer sakna (promenader i como, Salento, Alperna, Piazzor, Vin, Ost, mat, smårestauranger, sommar etc... etc..) kom han på sig lite grand och blev nervös. Vad byter han ut allt detta mot? Taco Bell i Philadelphia? Familjen ser dock fram mot äventyret med inslag av skräckblandad förtjusning. 

Vi slog på stort och lagade en trerätters till deras ära. 

Hunden är i knät på pojken.

/A

Ingen kommentar

Pigna?
AT-AT Walker?

Pappa - biljetterna är fixade


Varsin söndagssemla


Kanske ett middagstips

Upptäckte igår att salvian kommit igång igen därute i trädgården. Så då passade det ju fint med lite Saltimbocca till middag, kalvkött i parmaskinka med lite invikt salvia och marsalasky. Idag såg även vi Byggmark ta silver via Nyhetskanalen, som åtminstone inte ännu kommit på att spärra tittare från utlandet.



Saltimbocca som förövrigt är en sammansättning av saltire in bocca = hoppar i munnen, vilket säger lite om hur gott det är.

Det opraktiska Italien

Vi tycker om det här landet. Men att påstå att italienarna de mest praktiska och effektiva människorna vore nog en ren lögn. Här är några exempel som styrker detta påstående.  

Paraplyer
När det regnar åker paraplyerna fram. Inget konstigt med det. Men att välja paraply och inte regnjacka eller något annat funktionsplagg när man tillexempel ska dra barnvagnen, rasta sina tre hundar eller bära hem matkassarna och på det sättet få två fria händer, det är för mig obegripligt.

Abbonemang
Det är svårt att få till ett abbonemang. Det är svårt att avsluta ett abbonemang. För att få ett kontantnummer till mobilen måste de ha ditt pass inscannat. Och vill du, som vi till exempel, ändra ditt abbonemang måste du anmäla att du vill att de ringer dig, vänta på detta samtal och sedan bekräfta förändringen via ett fax. Och detta är ändå ett abbonemang för ett internetbolag. Ett internetbolag som inte accepterar mejlkontakt. Jag fasar för den dagen vi ska avsluta el- och gas abbonemanget.

Posten
Posten är bra på många sätt. Du kan betala fakturor, posta paket och mycket annat. Problemet är att alla kassor har olika funktioner. Och står du i kassa A får du inte köpa frimärken utan måste ta en ny kölapp till kassa B. Även om du ser att frimärkena faktiskt ligger på armlängds avstånd från kassörska A. Känns lite enerverande. Det, och att de inte accepterar att du betalar med kontokort trots att de har kortterminaler. Eller jo, för vissa saker men inte alla. Då är det bara att åka banken och hämta pengar och komma tillbaka och ta en ny kölapp. För kassa A eller kanske B. Hur var det nu igen?

Fylla på gas
Vi köpte en gasolgrill. Personale visste inte riktigt vart man köper gas. När vi väl hitttade gasen var vi nöjda. Sen när vi skulle fylla på gasen blev det lite krångligt. Du ska gå till personal A med din behållare. Som tar den och går och hämtar en ny likadan. Sedan ska ni tillsammans gå till personal B som slår in ditt köp av den nya samt din retur av den gamla. Sedan går du med dessa två kvitton och den nya behållaren till personal C. Denna ber dig skriva på ett papper som intygar att just du bytt ut denna gas. Då är du klar. Men ve den som kommer med lite gas kvar i behållaren och vill byta in den, då är det bara att gå hem med den igen.

Bensinmackar
Bensinmackarna är moderna här. De har en kortautomat och du tankar som vanligt som i Sverige. Men det jag inte kan förstå är varför man, trots den fungerande kortautomaten inte får använda den utan måste gå in i butiken och stå i en kö för att betala. Detta ineffektiviserar tankningen något otroligt. Speciellt som de tre framför dig oftast känner mackpersonalen och även ska småprata lite. Jag brukar försöka pricka in att tanka efter öppettid, för att få betala i kortautomaten.

Klisterlappssystem
Liksom man på ICA kan samla bonuspoäng för att sedan få en liten slant att handla för, har matbutikerna här också ett bonussystem. När det är kampanjtider då kan du få samla på "bollini", små metallskimrande klisterlappar. På Esselunga exempelvis får du en klisterlapp för varje 25e euro du handlar för och tanten efter dig i kön tittar längtansfullt på dessa när du kasserar in fyra stycken små märken. Dessa ska du sen hålla reda på för att lösa in mot exempelvis en fotboll eller kristallkaraff när du fått ihop tillräckligt många. Ibland kan du få ett papper med rutor att klistra fast dessa på, för att göra det "enklare". Vi har nu ca 30 små lappar såg jag,  som jag alltid glömmer ta med till affären. Och nu är kampanjen tyvärr över. 

Och apropå mataffären. Självklart byggs det enorma varuberg. Och de har två band, så man kan teoretiskt vara två som packar in sina varor samtidigt. Men vad hjälper det när kassörskan alltid bara använder en. Och när kunden framför dig aldrig betalar för sig förrän hon/han packat ner alla sina varor klart. 

Lunchstängt
De flesta mindre butiker stänger mellan ca 12.30-14.30. Bland annat vår lokala biglietteria som säljer tidningar och bussbiljetter. Vilket kan vara väldigt frustrerande om man hade tänkt åka med bussen exempelvis klockan 14 och inte har en biljett.

Bostadsrättsföreningar

Finns inte här om jag förstått saken rätt. Utan man äger helt enkelt en del av hela byggnaden. Sen gäller det att komma överens med övriga i byggnaden att hörni, nu är det väl dags att måla om fasaden och byta ut några takpannor. Ibland gör man inte det, och byggnader där en tredjedel ser väl omhändertaget ut medans resten står och faller är inte ovanligt. Det som alla vill ha det funkar bra, såsom sophämtning. Men det innebär även att det inte finns praktiska saker som gemensamma tvättstugor eller cykelförråd. Avsaknaden av bostadsrättsförening gjorde även att min australienska vän fick uppleva två innertak rasa ihop av regnet under de åtta månader hon bodde här.

Språket
Här pluggar man latin istället för att lära sig ordentlig engelska. Hur praktiskt är det?


/Veronica, som ibland själv varken är effektiv eller praktisk

"Diskussion” på ett flygplan inte nära dig

Ofta hoppas man på mycket utrymme. Man hoppas på att sitta själv. Man hoppas få vara ifred. Otroligt sällan infrias något av detta. När man slår sig ner och sitter med två barn (cirka 3 och 6 år gamla) och deras barnflicka inser man snabbt att detta kan bli en ljudlig resa. När man senare tittar på tv-apparaten blir man med ens en smula fundersam för att den visar en oregelbunden mängd vågräta streck. Om man har otrolig fantasi kan man ana en film därbakom. Flygvärdinnan förklarar snällt att: It´s OK I will reboot soon. Efter hennes fjärde reboot tror hon sig ana ett tekniskt fel och undrar vad jag tycker: I think the entertainment system is not so entertaining. Hon förstår ironin och ger mig möjligheten att sitta mellan två människor som är för korta för sin vikt. Jag avböjer medan hon ser en annan plats i gången. Där ska jag sitta enligt henne. 

Medan jag packar mina saker skriker 3åringen medan den otroligt snälla barnflickan (cirka 50 år) ursäktar oväsendet. Det enda hon egentligen borde ursäkta är att barnens föräldrar sitter på rad 1A och får fotmassage och kommer bak i planet mellan pedikyren, kaviaren och manikyren. Barnen är inte ett problem. Problemet jag har är människorna jag skulle sitta bredvid. 

A: Excuse me, is it ok if I take this seat?

Italienska: Hutti drutti?

A: Can I take this seat, mine is broken so I would really appreciate it.

I: Tutti frutti?

A: (Repeterar)

I: No, I rather not, it is our honeymoon.

A: Ok, congratulations, can I take the seat or not?

I: No, we need the space.

A: Ok, honeymoon, I assume you paid for all three seats then? (Med stigande raseri)

I: No. It is our honeymoon, we want to be left alone.

A tänker: (Det är inte så att jag ska ligga över ert jävla säte och blåsa i en Vuvuzela)

A säger: Ok, I wish you a very short and selfish marriage!

I: Sorry?

A: (Går snällt tillbaka till sin defekta TV och skrikande barn, dessa är mycket bättre sällskap än det sällsynt ovälkomnande äktenskapet som sitter och ser på Toy Story 17 tillsammans)


Reser vidare med handen knuten i fickan medan jag försöker lära 3åringen att tryckutjämna. /A


Och för mycket regn

32 mm idag. 17 mm igår. Hör rapporter om isande kyla i norra Sverige. Vilket gör att jag känner mig tacksam över våra plus 8. Men vill ändå bara påpeka att ett idogt regnande inte heller är direkt utomhusväder.


Fast man får anledning att använda sina snygga gummistövlar.

För mycket sol

Vi åkte till Courmayeur för att åka skidor, tänkte jag skriva. Men det vore lögn för jag och Pigna åkte faktiskt inte en meter. De två bröderna däremot åkte både utför och vilse medan jag och Pigna var något mer avslappnade. 





På vägen hem från Courmayeur kunde vi för övrigt räkna till 22 borgar bland bergen. Och efter att sedan ha ägnat kvällen åt att belevra oss i det svenska språket med ett ordförståelseprov (där man kan uppmärksamma att skrivande person vann) konstateras det att för mycket sol och syre kan ta musten ur en, eller åtminstone mig. Det blir en tidig kväll.

Tack och godnatt! /Veronica

Typisk Luleåbo?

Såg denna tämligen intressanta kommentar apropå att biljetterna är dyra på Melodifestivalen. Denna människa förmedlar inte en positiv bild av Luleåbon. 

Signatur: Ajabaja
Jag kommer från Luleå och har full förståelse för att det inte går att fylla en arena för ett sådant evenemang som Melodifestivalen. I Luleå finns några få hundra personer som överhuvudtaget orkar resa sig från soffan, korva av sig mjukisbrallorna, klämma in sig i en någorlunda anständig klädsel och gå ut på stan efter kl 18. Folk där är i allmänhet slöa, ointresserade och oföretagsamma. Se bara på restaurangutbudet? Det enda det finns gott om är hamburgerställen där man inte behöver kliva ur bilen för att få sin grisiga mat. En befolkning på över 45 000 personer borde räcka för att skapa ett utbud. Det motsvarar en stadsdel i Stockholm och i varje sådan hittar man massor med restauranger och fik. Skillnaden är att Lulebon är för fet och lat. Det är den bistra sanningen. Det är därför man flyttar därifrån om man vill något i livet.

Sedan lade personen till detta när någon prioriterade hockeybiljetter före melodifestival, för att understryka:
Det är just det slöa prioriterandet av samma saker varje vecka som gör att Luleå står totalt still. Om det är melodifestival i Luleå en gång vart 5-10:e år så kan man faktiskt vara så pass öppensinnad så att man helt enkelt skiter i hockeyn en hel månad och går ut med några glada vänner, käkar en middag och sedan deltar fullt ut på ett annorlunda evenemang. Så gör man på andra ställen i landet. Ställen som lever och där folket inte är förslappat.


Sedan undrar jag själv varför jag ens läste artikeln.


/A

Skoputsning pågår


Men kan man inte hålla tassarna från skokrämen så får man inte vara med.

Vi tog en promenad...

...eftersom det är bra för kroppen. Efter utförliga beskrivningar av kollegor om vart vi behövde ta oss tog vi tidig morgon och begav oss till Alpe del Vicere (i skrevet av Comosjön), där vi glatt parkerade bilen. Vi satte kurs mot Bolletone som skulle vara en liten restaurang där man kunde få en panini och kanske lite vatten. Vad vi inte visste var att varje steg innebar en höjdökning. Vad vi visste var att våra kroppar inte befinner sig i Sara Wedlund-tillstånd (under hennes glory days). Vad vi erfor var blodsmak i munnen när vi försökte hinna med vår best till 3-kiloshund som optimistiskt skuttade framåt. Veronica såg ut att kunna agera ubåtsbelysning i krigstid och alla var glada. 

Väl uppe på toppen var utsikten fenomenal och temperaturen låg på cirka 17 grader. Pigna visar att hennes ryggrad är krökt som ett fjäll mer än en alptopp. 


Det pågick en hel del segelflygande. Här fångades ett segelflyg under uppdragandeprocessen. Sedan cirklade de runt korset på toppen och hoppades på förlåtelse för Berlusconis brister. Ögonblicket senare släpper dragflyget kroken till det sneseglande i följeplanet.



Om man tittar noga på denna bild ser man Pignas imponerande storlek. 


Hon var kaxig de första 500 höjdmetrarna, sedan föredrog hon att bli buren. 


Pigna citerade Winston Churchill "Varför stå när man kan sitta" och tog en fiktiv cigg med kork som placebo för hennes nikotinbegär. 

För information, restaurangen var stängd.

/A

Vi hundägare emellan

Nu är vi ju med i klubben. Klubben vi som har hund. Det räcker att du har en jycke i koppel, så är du en i gänget och folk stannar, gullar med la piccolina och berättar saker för dig. En tant som direkt kallade sig för Pignas mormor berättade tårögt om deras bortgångne vovve, och oroade sig för om Pigna kissade och bajsade ordentligt. Min favoritgubbe pekar alltid ut vilka som är cattivo och vilka som är okej. Varnar för han som är en riktig "bastardo". Han berättade också idag att hans dotter låg på sjukhuset efter sin femte bilolycka på tre år. Han verkade inte särskilt orolig, gissar att det är vardag. Allt detta berättandet är trevligt, även om jag kanske bara förstår hälften. Det blir lätt en grupp av människor som samlas där ute på ängen.

Mindre trevligt är väl de som känner sig tvungna att påpeka saker man gör fel. Du kan ha fel koppel, fel hundkappa eller valt fel umgängeskrets för din hund. Vilket vissa såklart välmenande måste förklara.

En normal halvtimmespromenad tar helt plötsligt nästan två timmar. För att få vara anonym och faktiskt få gå framåt gömmer jag ibland Pigna i väskan.

Fredagsfika

Man får man säga vad man vill om Kamprad. Med hade det inte varit för IKEA hade jag haft svårt att få ihop dagens blåbärsmuffinsbak. I ett land där man inte bakar kanelbullar är det visst lite svårt att hitta formar.





RSS 2.0