Nu är det åtminstone gjort
Jag är livrädd för att gå till frisören. För mig är det värre än tandläkaren. Så jag har dragit ut på det, lite för länge.
Men igår, sporrad av Andreas "lyckade" klippning så vågade även jag mig till en parrucchiere. Jag valde däremot inte frisören på hörnet utan valde en nere i centrum. Lite dyrare, lite proffsigare, tänkte jag. Att de sedan har de hårprodukter som jag gillar ståendes i skyltfönstret får mig att våga ta steget över tröskeln. Direkt jag stiger in blir jag glatt hälsad på av tre frisörer som alla verkar redo. Och en minut senare sitter jag där och får håret tvättat. Att sedan förklara för den icke engelskspråkige frisören vad jag vill göra av mitt hår när jag själv knappt vet det på svenska är svårt. Som tur är finns det ju bilder. Och hon verkar veta precis vad jag vill, och börjar klippa. I början känns det bra. När hon tvinnar mitt hår, och sen sporadisk klipper detta med en uttunningssax blir jag mer skeptisk. Sen vill hon locka det åt mig. Och jag säger visst, och tänker lycka till. Mitt hår är ungefär lika medgörligt som ett barn i trotsåldern.
Tillslut är hon klar. Jag har inga direkta lockar. Men jag går ut med ett hår som känns väldigt fluffigt. Väldigt italienskt. Nu, efter att ha så att säga sovit på saken undrar jag om ett hår verkligen ska spreta så här mycket?
Tillslut är hon klar. Jag har inga direkta lockar. Men jag går ut med ett hår som känns väldigt fluffigt. Väldigt italienskt. Nu, efter att ha så att säga sovit på saken undrar jag om ett hår verkligen ska spreta så här mycket?
Kommentarer
Postat av: Anna
Kanske är en sådan frisyr man måste "fixa" varje morgon. Det kanske är klipp för att det ska fixas. De kanske tänker så där nere, att ingen går utanför dörren utan att ha blåst håret i en timme.
Postat av: Camilla
Jag vill se bildbevis! :-)
Postat av: Veronica
Tror Anna har rätt. Och eftersom jag inte är den som "fixar frisyren" ser det ut därefter. Så inga bildbevis kommer. Camilla, du se det till jul när det växt ut lite.
Trackback
