Toscana
Agrofobi är en hyfsat gemensam egenskap vi besitter. Mest ena delen av förhållandet om man ska vara noggrann. Därav en vistelse i Toscana mitt under brinnande lågsäsong. Vägarna var tomma, vingårdarna relativt stängda, restaurangerna öppna. Boendet blev på rekommendation av Italiensk kollega. Borgo al Cerro bjöd på excellent boende, mest tack vare att vi kände någon blev vi genast uppgraderade till en enorm tvåvåningslägenhet. Dock spenderade vi endast sovande ögonblick där. Själv hade man sett fram mot lugn och ro, men i Veronicas reseschema fanns inte riktigt plats för detta.
Vi anlände under mörkrets inbrott. Vi tog en liten stig från Borgo al Cerro och knallade upp i den lilla bergsbyn Casole D´Elsa för att äta. Mättnadsgrad: 3/5
Första dagens mål var Siena. Bakom hunden, som ser viktig ut, utspelas 2ggr/år en hästkapplöning här som engagerar hela staden. Man är från barnsben uppfödd med att älska ett lag, och sedan ilsket hata resten. Inte sällan blir det blodigt.
Mat. Viktigt. Man kan säga att den stora utgiften på denna resa var mat. Det ångrar vi inte. Här serveras Veronica en risotto från Pecorino-ost. Mättnadsgrad 4/5
San Gimignano, rullar lätt på tungan när man säger det rätt. Tryck upp tungan i övre munhålan, låt sedan lätet flöda. Fint va? Liten bergsby med murar runt. Även detta skedde under första dagen.
Andra dagen. Så här stängt kan det vara i Chiantidistriktet. Synd, då det var chauförrens plötsliga infall som ledde in till en mindre grusväg som aldrig tycktes sluta. Men här slutade vägen. Definitivt.
Tydligen finns en speciell "Toscanasol", vi tänker oss att den såg ut ungefär så här. INte för att vi åt mycket lunch, men ändå: Mättnadsgrad: 5/5
Senare under kvällen åt vi den berömda Fiorentina-steaken som ni läste om häromdagen. Mättnadsgrad 7/5 (gällde kanske fram för allt undertecknad).
Här står hon. Nöjd. Även fast chauffören ledde in dem på 1,5h villoväg. Ni ser ju själva hur glad hon är ändå.
En actionbild från boendet. Ni ser att den krokiga hunden inte annat än älskade stället. Det visade hon genom att pissa in lägenheten. Rejält.
Vi tror det räcker så. Snart följer en överblick av dag tre och Ernst Kirsteigers Florens. Om ni missade detta på SVT så kommer en kort sammanfattning.
/A&V
Vi anlände under mörkrets inbrott. Vi tog en liten stig från Borgo al Cerro och knallade upp i den lilla bergsbyn Casole D´Elsa för att äta. Mättnadsgrad: 3/5
Första dagens mål var Siena. Bakom hunden, som ser viktig ut, utspelas 2ggr/år en hästkapplöning här som engagerar hela staden. Man är från barnsben uppfödd med att älska ett lag, och sedan ilsket hata resten. Inte sällan blir det blodigt.
Mat. Viktigt. Man kan säga att den stora utgiften på denna resa var mat. Det ångrar vi inte. Här serveras Veronica en risotto från Pecorino-ost. Mättnadsgrad 4/5
San Gimignano, rullar lätt på tungan när man säger det rätt. Tryck upp tungan i övre munhålan, låt sedan lätet flöda. Fint va? Liten bergsby med murar runt. Även detta skedde under första dagen.
Andra dagen. Så här stängt kan det vara i Chiantidistriktet. Synd, då det var chauförrens plötsliga infall som ledde in till en mindre grusväg som aldrig tycktes sluta. Men här slutade vägen. Definitivt.
Tydligen finns en speciell "Toscanasol", vi tänker oss att den såg ut ungefär så här. INte för att vi åt mycket lunch, men ändå: Mättnadsgrad: 5/5
Senare under kvällen åt vi den berömda Fiorentina-steaken som ni läste om häromdagen. Mättnadsgrad 7/5 (gällde kanske fram för allt undertecknad).
Här står hon. Nöjd. Även fast chauffören ledde in dem på 1,5h villoväg. Ni ser ju själva hur glad hon är ändå.
En actionbild från boendet. Ni ser att den krokiga hunden inte annat än älskade stället. Det visade hon genom att pissa in lägenheten. Rejält.
Vi tror det räcker så. Snart följer en överblick av dag tre och Ernst Kirsteigers Florens. Om ni missade detta på SVT så kommer en kort sammanfattning.
/A&V
Kommentarer
Trackback
