Ett vykort från Puglia
Så här dagen efter två sköna veckor känns det rätt att summera. Varning för långt inlägg utfärdas.
Det började lite sådär. Trots avfart efter fem på lördagsmorgonen hamnade vi i bilköer som gjorde att de 1040 km ner till klacken tog 14 timmar. Drygt och inte helt okej. Men vi överlevde med hjälp av nedladdade P3 sommar och en medhavd kudde som kanske nyttjades mest frekvent av just mig. Efter lite felkörningar och missförstånd via telefon på syditalienska hittade vi iaf fram till Marcello och den första veckans boende. Ett överraskande bra boende som vi innan var skeptiska till pga hemsidans tveksamma design. Vilket säkert också var anledningen till att där bara bodde italienare, och det ser vi som positivt.
Efter några tveksamma svängar i mörkret, när man trodde man åkt fel. Då var man framme vid Masseria Montetirena.
Menyn var så svårläst att det ändå var lika bra att gå på servitörens rekommendationer.
Men lugn och ro i alla ära. För att inte bli alltför folkskygga vågade vi oss på utflykter till Gallipoli, Alberobello och Lecce.
Hursom. Hem tog resan bara 8,5 timme. /V.
Det började lite sådär. Trots avfart efter fem på lördagsmorgonen hamnade vi i bilköer som gjorde att de 1040 km ner till klacken tog 14 timmar. Drygt och inte helt okej. Men vi överlevde med hjälp av nedladdade P3 sommar och en medhavd kudde som kanske nyttjades mest frekvent av just mig. Efter lite felkörningar och missförstånd via telefon på syditalienska hittade vi iaf fram till Marcello och den första veckans boende. Ett överraskande bra boende som vi innan var skeptiska till pga hemsidans tveksamma design. Vilket säkert också var anledningen till att där bara bodde italienare, och det ser vi som positivt.
Marcello är han i rosa shorts.
Marcello tuttade fort ihop oss med ett italienskt par med ursäkten att de var de enda på platsen som pratade engelska. Claudio och Ilaria visade sig vara mycket trevliga och tog med oss på vin- och oljeinköp och en av våra bästa matupplevelser. En masseria mitt i ingenstans.
Marcello tuttade fort ihop oss med ett italienskt par med ursäkten att de var de enda på platsen som pratade engelska. Claudio och Ilaria visade sig vara mycket trevliga och tog med oss på vin- och oljeinköp och en av våra bästa matupplevelser. En masseria mitt i ingenstans.
Efter några tveksamma svängar i mörkret, när man trodde man åkt fel. Då var man framme vid Masseria Montetirena.
För att återkomma till Marcello så verkade han vara något av en viktig person i krokarna kring Avetrana. Tillräckligt viktig för att med ett samtal öppna upp en annars måndagsstängd restaurang för sina gäster. En restaurang i en gränd där den handskrivna menyn gick runt mellan borden. I Avetrana kände man sig skönt ensam på gatorna. Avetrana är även känt för Italiens nu mest omtalade, och ej ännu lösta mord. (Ja, det har gjorts upp kartor, så man kan besöka de olika viktiga platserna kring mordet)
Menyn var så svårläst att det ändå var lika bra att gå på servitörens rekommendationer.
Italienarna är beachsnobbar. Fnyser åt de smutsiga stränderna i norr, medans vi ofta sagt "hav som hav". Men nu måste vi nog ändå hålla med. Vattnet där nere är klarare, färgen är vackrare. Men framförallt finns det plats på stranden. Du får sitta var du vill. Du måste inte betala 20 euro för två solstolar på fjärde raden.
Bilder från stränderna närmast oss. Sand och klippor avlöste varann.
I Puglia fann vi lugn och ro. Detta beror självklart främst på att vi har semester före övriga Italien, här är det mer eller mindre tvång för alla att ta semester i augusti. Men denna delen av Italien är nog lite som Italiens Norrland. Vi slingrar oss runt på smala vägar genom dammiga olivlundar och möter mest ingen alls. Skönt. Skönt var också den låga närvaron av andra svenskar. Vi tycker om att sitta och prata ohämmat om våra bords- eller strandgrannar.
I Puglia fann vi lugn och ro. Detta beror självklart främst på att vi har semester före övriga Italien, här är det mer eller mindre tvång för alla att ta semester i augusti. Men denna delen av Italien är nog lite som Italiens Norrland. Vi slingrar oss runt på smala vägar genom dammiga olivlundar och möter mest ingen alls. Skönt. Skönt var också den låga närvaron av andra svenskar. Vi tycker om att sitta och prata ohämmat om våra bords- eller strandgrannar.
Här tar de hand om sina olivträd. Och de är överallt. Vilket inte är så konstigt med tanke på att denna region står för 50% av italiens olivoljeproduktion.
Men lugn och ro i alla ära. För att inte bli alltför folkskygga vågade vi oss på utflykter till Gallipoli, Alberobello och Lecce.
I Gallipoli fanns mycket turister och män som mest satt och satt. Och en fin solnedgång.
Lecce var en mycket trevlig stad, med vackra byggnader som tydligen ska vara i barockstil.
Alberobello är känd för sina speciella hus, sk trullis. Så de tittade vi på.
Semestern avslutades med en vecka på en masseria omgiven av (såklart) olivträd. Ett mycket bekvämt boende med pool och restaurang ca 20 meter från lägenheten.
Lecce var en mycket trevlig stad, med vackra byggnader som tydligen ska vara i barockstil.
Alberobello är känd för sina speciella hus, sk trullis. Så de tittade vi på.
Semestern avslutades med en vecka på en masseria omgiven av (såklart) olivträd. Ett mycket bekvämt boende med pool och restaurang ca 20 meter från lägenheten.
Fyra av sju kvällar spenderas på masserians restaurang. Vilket kanske sa mer om vår slöhet än om restaurangens förträfflighet.
Puglia var finfint. Men för att inte verka alltför lyrisk; På minussidan hamnar nedskräpningen. Varför tar ingen hand om alla sopor som ligger intill vägarna nästan överallt? Det och de lösdrivande hundarna. Luggslitna hundar som är, för att likna vid Norrland igen, lika mycket i vägen som renar.
Puglia var finfint. Men för att inte verka alltför lyrisk; På minussidan hamnar nedskräpningen. Varför tar ingen hand om alla sopor som ligger intill vägarna nästan överallt? Det och de lösdrivande hundarna. Luggslitna hundar som är, för att likna vid Norrland igen, lika mycket i vägen som renar.
Hursom. Hem tog resan bara 8,5 timme. /V.
Kommentarer
Trackback
