Bland koppargranar, dunjackor och blå himmel

Den första November är helgdag här. Veronica fann på Google ett stort vattenfall, Europas näst största. Men dit åkte vi inte utan vi åkte till ett ställe som ligger på 1000+ meters höjd som heter: Alpe Devero.


Möjligheterna visade sig oändliga för den hurtige. När vi läste denna skylt fann vi det uppenbart att vi måste gå höger. 



Pigna visade sig vara en mönsterhund under dagen. Hon rör sig normalt väldigt långt ner i Maslows behovspyramid (äta, bajsa, sova etc..) men här ville hon jobba med personlig utveckling och dansa på is. Denna utveckling avbröts omedelbart när experimentet närmade sig omedelbar dödsfara.


Veronica är ännu inte särskilt känd i meditativa kretsar. Men i och med denna bild vid "Lagu Azzurro" så ansöker hon om en plats. Sjön var klarblå, men det framkomme rinte i denna vinkel.


Vi har valt att kalla dessa granar för "koppargranar". De utgjorde en rejäl färgklick under promenaden. Hur sakta man än gick så gick denna kvinna mer långsamt för att fota allt. Precis allting. TUTTI!



Här trodde jag att Veronica sa att "om du sköter dig får du en snusdosa jag gömt"!! Eller så försökte jag dölja ett större märke i pannan.


Uppe här, på cirka 1500 meters höjd fanns det ristorantes öppna som serverade polenta och grytor av olika slag för de som jobbat på berget.


Dagen som helhet innehöll Grekiska folkomröstningar, resultat Q3 på Sandvik, Luleå ligger under mot Färjestad samt att Pigna firade av med att pissa ner hela golvet. Men oavsett detta nynnade vi på melodier på vägen ner för berget.

Kommentarer
Postat av: Daisan

Oerhört vackert! Vilken idyll. Jag får en familjen von Trapp-känsla av sista bilden. Ett smultronställe.

2011-11-01 @ 22:52:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0