Novemberdimma och fönsterimma

Då Veronica under en tid vart däckad av olika 6-åringars blandcocktail av virus styrde vi bilen mot Barolo. Detta pga att lagernivåerna nått en pinsam nivå. Självsäkert menade jag att jag minns vägen till Fiocos (hunden Fioco) vingård. Det gjorde jag inte, men vi hittade ändå tack vare två typer av elektroniskt stöd. Väl framme träffade vi frun i huset som genast meddelade att "Fioco è morto" - Fioco är död. Man kunde redan för ett år sedan förstå att Fioco inte vunnits hundarnas genlotteri och därför fick han krafsa med sina små skabbtassar på hundarnas pärleport i förtid. R.I.P


Det som tidigare var grönt var nu mest dimmigt. Dimma heter som bekant Nebbia på italienska och därav namnet på druvorna härifrån. Nebbiolo, som skördas just den tid när dimman ligger som tätast. Kuriosa för den som vill droppa lite kunskap på en middag.


Givetvis förärade vi också Cannubi ett återbesök då vi sällan lämnat besvikna. Cannubi är namnet på kullen närmast city Barolo.


Trötta och körandes i kompakt Nebbia (dimma för den som kom ihåg från ovan) beslutade vi oss för en otroligt enkel middag. Så blev det inte. Mest pga att vi lyssnade på Paolo Robertos "Sommar i P1" där han förkastade snabbmat. Istället blev det Kronärtskockssoppa, Bruschetta med honung, getost och valnöt till förrätt. Eftersom just kronärtskockor har blivit en personlig angelägenhet försökte jag som vanligt skämta med Veronica att "Don´t touch my cocks" vilket resulterade i en trött blick.



Huvudrätten blev baconlindad fläskfile med bönor och pressad potatis. Samt en sås som skulle vart svampsås. Tyvärr hamnade samtliga delar av svampsåsen på mattan, hunden och Veronicas kläder. Så istället blev det en sås med bas av lingon. Tutto bene. 

Ingredienserna var inte som de skulle eftersom jag kan ha missat en avfart till Esselunga. Men detta känns irrelevant eftersom vi anser att vi överträffade oss själva. Oklart om vinet var gott eller inte, tröttheten tog sedan över fullständigt tillsammans med en film som på två timmar hann täcka allt från big bang, till dinosaurier och en smula barnmisshandel. Tree of Life, med Brad Pitt och Sean Penn. Kan summera filmen med ett uttryck från Det våras för Sheriffen. I rather drink terpentine and piss on a fire - än att se den filmen igen. Man måste nog vara på helt rätt humör för att uppskatta den 100%, vi vet ej vilket typ av humör som lämpar sig dock. 

/A&V


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0