Veronica & Andreas

I trädgården alltså. Betalar räkningar, syr knappar och planerar lektioner. Tråkiga saker blir lite roligare, bara man får göra det utomhus.  

Efter att ha avkalkat sönder vår espressomaskin och fått slut på svenskt bryggkaffe har vi nu övergått till mokabryggare. En stadig sak som ger starkt kaffe. Starkt, och nu när man börjar få kläm på det, även jättegott.

Lördag är ju ofta utflyktsdag. Denna gång åkte vi mot Torino, för där hade vi av någon anledning inte varit än. 


Just innan Torino har Armani en outlet, som vi (läs Andreas) fyndade i.


Vi kom till Torino lagom för lunch. Typiskt piemontisk mat är Agnolotti, så det beställde jag in. Vi åt på en restaurang som var mycket trevlig och skulle fått högt betyg av mig om det inte vore för toaletten, som endast var ett hål i golvet.


Genom Torino rinner floden Po. Hade inte vattnet sett så smutsigt ut hade vi nog hoppat i. 30 grader i skuggan och vi led alla av värmeslag, vilket fick oss att ifrågasätta den fina idéen med att åka till en stad, just denna dag.

Torino var en fin stad omgiven av berg, och vi gillade det vi orkade se av den.

Denna morgon började ungefär så här:

Och det var mer turister och betydligt varmare än vad jag hoppats på. Insåg att det måste vara bra länge sedan jag åkte metro senast, för de har hunnit höja biljettpriset med 50%. Jag hittade inte vad jag sökte, men däremot en treögd Elvis och en butik där de säljer kläder till kilopris. Just det där med prissättning per kilo tycker jag dock personligen funkar bättre på frukt och grönt än på klänningar.

Igår fick Andreas åka till slaktaren själv. Och ja, ni kan ju gissa själva vad han kom hem med. En Fiorentinastek, modell onödigt stor. Jag försöker banna lite, pratar om onödig konsumtion, koldioxidutsläpp och framför allt om hur vi aldrig kommer äta upp allt det där. Men han ler bara så där fånigt lyckligt och skyller på att slaktaren inte förstod hans instruktioner på engelska. 



Men det ska erkännas. Han överträffade sig själv denna gång ute vid grillen i regnet. Tillsammans med ett av Salentovinerna, grillad tomino och diverse tillbehör (där jag kanske var inblandad) blev det för himla gott. Och en massa kött över.

För alla intresserade så har jag inhandlat strumpor. För mig var det ett ovanligt inköp eftersom jag inte använt strumpor sedan typ slutet av april. Mina gamla strumpor som legat i byrålådan oanvända i flera månader verkar ha tagit tillfälligt iakt och försvunnit. Vet inte var, hör av er om ni ser de.

Ser inte fram emot det, och vet inte heller hur mina fötter kommer reagera på denna instängdhet när börja-använda-strumpor-igendagen kommer. Men med tanke på att temperaturen verkar ha fastnat på kring tretti, så jag tror väl inte att det är dags än på ett tag. Men nu, nu är jag iaf redo för svalare dagar.

(Köpte ett par långbyxor också. Tänkte de kunde vara bra att ha. )


Förresten, heter det strumpor eller sockor? Vad är skillnaden?

Trevlig fredag! /V

Under semestern utsattes vi för en mängd samtal och andra människor. Något som häftade fast var våra grannar på Masserian ”Tenuta Badessa”. Där hade vi förmånen att bo bredvid ett par av oklar härkomst, det var dock klart att de vare sig var från Italien eller Sverige. Vi tyckte oss höra tysk brytning på mannen och mitt-väst-europeisk härkomst av kvinnan. Det som häftade var en diskussion som man undrar hör hemma hos ett par som känner varandra.

Våra uteplatser skildes åt endast med en halvtät häck och under detta samtal tystade vårt eget i beundran vad som pågick 2 meter bort.

------

Mannen förklarade ovärdigt detaljerat hur han betalade på internet för olika tjänster. Hur han krypterade sina lösenord i 120 bitar, eller till och med mer om han skulle köpa något riktigt fint såsom en mikrovågsugn.

Kvinnan svarade intresserat:Ok?

Mannen driver vidare i en monolog om hur mycket han tjänar. Extremt detaljerat utan att, för oss, avslöja sitt yrke.

Kvinnan svarade hänfört: Jaha?

Mannen anser sedan dialogen som mer eller mindre avslutad med att återgå till sitt LAN-party med vemsomhelst som är online på World of Warcraft med tillhörande ljudeffekter.

Kvinnan svarar med att: Jag behöver ta en promenad, vi ses senare…..eller?

……

Vi, jag och Veronica, som givetvis satt i en djup dialog kring livets värde och priset på vin satt stumma av förundran en längre tid efter detta icke-möte med ett annat par.

För övrigt är jag övertygad att alla par som är stolta ägare till Nikon systemkameror överlåter själva fotandet till kvinnan i förhållandet. Iaf till 90%.

/A

Senast vi sågs var det i Gävle och såg ut så här.

Sitter och dricker morgonkaffet i trädgården när jag ser en dam stanna på gatan utanför. Hon mumlar något i stil med mama mia och böjer sig ner och plockar något. Sedan ropar hon till en förbipasserande "Vuoi ficchi anche tu?" ("Vill du också ha fikon?") och jag inser att hon lyckligt plockar pallfrukt. Från vårt träd.

Så här dagen efter två sköna veckor känns det rätt att summera. Varning för långt inlägg utfärdas.

Det började lite sådär. Trots avfart efter fem på lördagsmorgonen hamnade vi i bilköer som gjorde att de 1040 km ner till klacken tog 14 timmar. Drygt och inte helt okej.  Men vi överlevde med hjälp av nedladdade P3 sommar och en medhavd kudde som kanske nyttjades mest frekvent av just mig. Efter lite felkörningar och missförstånd via telefon på syditalienska hittade vi iaf fram till Marcello och den första veckans boende. Ett överraskande bra boende som vi innan var skeptiska till pga hemsidans tveksamma design. Vilket säkert också var anledningen till att där bara bodde italienare, och det ser vi som positivt.

Nedan följer ett sammanfattande bildreportage för Tomas Furucrona om hur hunden klarade sin semester.


Vattenrädslan försvann så fort hon blev utslängd på vatten hon inte bottnade. Man kunde riktigt se hur snabbt hon lärde sig att rädda sitt eget liv. 


Pigna gick frivilligt ut i vattnet för att fira att husse läst ut sin 6e pocketbok under semestern. "Den ofrivilliga monarken". Min recension av denna är att kungen nog faktiskt inte har en aning om någonting och att han v-e-r-k-l-i-g-e-n bara vill köra traktor och skippa det här med att vara statschef. 


Här ståtar hon under en promenad bland olivträden. Dessa promenader kunde endast ske vid 19-20-tiden pga att hon blev svårt överhettad. Kallaste dagen under två veckor låg på 29 grader dagtid. 




Under de många överhettningarna blev hon svåreligen trött. 

Arese bjuder på storfrämmande. Självaste Nino och Gilda spelar på torget. Folk går man ur huse för att se denna playbackkonsert. Man tycker synd om de krakarna som burit upp sakerna på scenen när de ändå bara spelade ett kassettband från 1991. 



De som dansade såg stenade ut. Då menar jag den iranska versionen av "stenade". Knäna såg ut att tagit mycket stryk.