Brera di Milano (plus fördomar om ensamma Italienska män)
Präktiga som vi är hinner vi hem innan 23 när vi vart på middag i de fancy områdena i Milano. Folkskygg som man är fylldes man av omedelbart raseri när vi klev upp ur tunnelbanan på stortorget, il Duomo. Tydligen pågick en karneval ingen riktigt vet varför de firar. Raseriet kom av sig när vi insåg att det var barnens dag. Bilder som den nedan tycker jag är ganska fina.
Det som var mindre underhållande var 13-åringar med olika slags sprayer som i en slags infantil tuppfäkting visade sig sturska och manliga genom att spraya saker på varandra och alla därikring. Denna moderna parningsdans slutar säkerligen i två unga ensamstående föräldrar som röker 6 paket cigaretter om dagen inom snar framtid. Helt ok så länge de inte sprayar deras j-vla spray i mitt ansikte.
Hursomhelst så överlevde vi detta ganska lätt och pinnade mot restaurangkvarteren där vi i vanlig svensk ordning var först på plats. Insikten här är att jag råkar vara tillsammans med en tjej som trots mörkt hår drar oskyldigt till sig en massa uppmärksamhet.
/A
Det som var mindre underhållande var 13-åringar med olika slags sprayer som i en slags infantil tuppfäkting visade sig sturska och manliga genom att spraya saker på varandra och alla därikring. Denna moderna parningsdans slutar säkerligen i två unga ensamstående föräldrar som röker 6 paket cigaretter om dagen inom snar framtid. Helt ok så länge de inte sprayar deras j-vla spray i mitt ansikte.
Hursomhelst så överlevde vi detta ganska lätt och pinnade mot restaurangkvarteren där vi i vanlig svensk ordning var först på plats. Insikten här är att jag råkar vara tillsammans med en tjej som trots mörkt hår drar oskyldigt till sig en massa uppmärksamhet.
- När vi tog en aperitivo så tog den ensamma mannen bredvid vårt bord chansen att inte så diskret försöka ta kontakt med Veronica så fort jag lämnade stolen för att fylla på med salami.
- På restaurangen hade killen i baren ett extremt illa dolt sätt att flirta med min bordsdam.
- När Veronica skulle besöka damrummet stod helt plötsligt hela personalkåren på Convivium i rad och sa Buono, buono, buono och hyllade hennes närvaro. När jag själv skulle dit så såg man inte till en själ.
- När Veronica på tunnelbanan skulle köpa en påse M&M i en automat tog det lite väl lång tid. Jag gick dit och fann henne stå och betala med mynt och försöka banka ut växeln samtidigt som tre fulla/påtända unga män stod och tog kort på henne. Jag intog en pondusmässig hållning och hintade om mina kunskaper med Nunchakus för att visa vem som egentligen bestämde nere i tunnelbanan. Sedan lämnade de oss ifred.
Detta är det nog bara att vänja sig med. Samtidigt vänjer vi oss gärna med den goda maten som finns att tillgå i Brera-området. Jag är glad jag slapp gå hem ensam.
/A
Kommentarer
Trackback
