Nej som makt

Italienare verkar liksom alla andra präglas av sin historia vad gäller ledarstil och auktoritet. Ett perfekt första exempel var när jag skulle dels fixa skype och dels synkronisera min telefon med datorn. På min oskyldiga fråga fick jag ett blankt nej från IT-chefen här i Italien. Jag frågade inte IT-chefen själv om tillstånd utan en av hans underhuggare, underhuggaren frågar chefen fri från ansvar, och chefen säger NEJ!! Det som då skett är:
1. Chefen fick sin makt demonstrerad
2. Underhuggaren fick belöning för sin lojalitet. Samt fortsätta inte ta eget ansvar.
3. Den chockade som fick nej och denna maktdemonstration fick ringa en svensk som fixade allt.

Chefer är ofta, men inte alla, noga med att bevisa sin makt. Och inget är så starkt som att säga nej eller att säga att någon gör fel. I Sverige tycker jag vi kommit ganska långt i att ge personer frihet under ansvar då frihet trots allt är det största ansvaret. Jag har en mängd andra exempel på detta men det blir för långt. Vissa påstår (italienare) att just italienare inte klarar av denna frihet för att det omedelbart leder till anarki. De klarar inte av det. Det kan stämma bra faktiskt. De riktigt gamla anser att en fast hand behövs och att Hitler och Mussolini minsann kunde bringa ordning. Medan de belysta yngre tycker Berlusconi är en dåre som måste avsättas för att installera en riktig demokrati. Märkligt nog har vi ännu inte stött på någon som röstat på Berlusconi. Det ingår nämligen en viss skam att rösta på honom.

Apropå historia och att man följer den. En av de mest rutinerade menar på att tyskarna säljer mest av "högtemp/förgasningsutrustning" av en historisk anledning.
/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0