Apropå den där ryggen
Sen får jag komma in för att titta på röntgenbilden. Den visar på en ryggrad som ser ut som ett liggande S, eller kanske ett ?. Veterinären, som slutat röka och plötsligt ger ett mycket mer seriöst intryck konstaterar att han bara sett fyra liknande fall i sitt liv. Men konstaterar också att hon är så från födseln (ingen fraktur, alltså inte handhavandefel från vår sida, puh!) och att kroppen verkar anpassa sig bra efter detta. Hon har bra rörlighet och inte ont. Så han ger en positiv prognos och rekommenderar promenader, massage och lite piller. Och att vi ska ge henne samma muskelbyggande pulver som kroppsbyggare tar, för att styrka ryggmuskulaturen (just detta har vi inte riktigt kommit igång med, känns konstigt av nån anledning.)
Lättad åker jag hemåt. Med ett erbjudande om att få en hund till, som kompis till hon som numera går under smeknamnet Esset.
Vilket annorlunda veterinärbesök. Min lilla kisse har också skolios och när vi kollade detta (hos en svensk veterinär) blev det värsta uppståndelsen. Alla sköterskor och veterinärer skulle komma och kolla på den märkliga skolioskatten.
I vilket fall så anpassar de sig oftast bra och så länge de inte har ont är ju allt frid och fröjd.
Vad gör väl det att ryggen ser ut som ett s när hon är så söt! :)
Åh, lilla Puglia! Om hon inte lider så behåller ni väl henne? Puh! Blev lite lätt rädd när jag började läsa inlägget.
Puglia? Pigna är det ju - det är jag som är vrickad. Jag ber om ursäkt.
Insåg själv att jag råkat skriva så det var öppet för feltolkningar. Självklart behåller vi henne! Hon kommer kanske aldrig bli en utställningschampion, men vi gillar vår Pigna precis som hon är. :)