Vi tog en promenad...
...eftersom det är bra för kroppen. Efter utförliga beskrivningar av kollegor om vart vi behövde ta oss tog vi tidig morgon och begav oss till Alpe del Vicere (i skrevet av Comosjön), där vi glatt parkerade bilen. Vi satte kurs mot Bolletone som skulle vara en liten restaurang där man kunde få en panini och kanske lite vatten. Vad vi inte visste var att varje steg innebar en höjdökning. Vad vi visste var att våra kroppar inte befinner sig i Sara Wedlund-tillstånd (under hennes glory days). Vad vi erfor var blodsmak i munnen när vi försökte hinna med vår best till 3-kiloshund som optimistiskt skuttade framåt. Veronica såg ut att kunna agera ubåtsbelysning i krigstid och alla var glada.
Väl uppe på toppen var utsikten fenomenal och temperaturen låg på cirka 17 grader. Pigna visar att hennes ryggrad är krökt som ett fjäll mer än en alptopp.
Det pågick en hel del segelflygande. Här fångades ett segelflyg under uppdragandeprocessen. Sedan cirklade de runt korset på toppen och hoppades på förlåtelse för Berlusconis brister. Ögonblicket senare släpper dragflyget kroken till det sneseglande i följeplanet.
Om man tittar noga på denna bild ser man Pignas imponerande storlek.
Hon var kaxig de första 500 höjdmetrarna, sedan föredrog hon att bli buren.
Pigna citerade Winston Churchill "Varför stå när man kan sitta" och tog en fiktiv cigg med kork som placebo för hennes nikotinbegär.
För information, restaurangen var stängd.
/A
Kommentarer
Trackback
