Good evening meatlovers
På Daisans begäran kommer här ett köttigt inlägg. Efter att ha vandrat inne i Milano och fångat sol, vin och chips åkte vi och köpte ett köttstycke. Med "Vi" i den här berättelsen menas mest mannen i hushållet, varken Pigna eller Veronica stödjer detta till 100%. Välkomna alla meatlovers!
Här låg den och väntade. Fiorentinan. Han sa han skulle skära upp 1kg, men det blev närmare 1,5kg. Han sade något obegripligt som fick oss båda att utbrista i ett oförstående kluckande.
När man såg köttabiten i ett stycke märkte man att det inte var en helt äkta Chiannina. Filébiten var försvinnande liten. Vi löste "problemet" med att ölmarinera hela klumpen i en fin Birra Moretti, ja, det blir ju mörare då. På med peppar också. Sedan väntade vi. Under denna väntan gjorde Zlatan 2 mål - igen. Han verkar uppskattad.
Jag stod därute och grillade. Det tar ju ett tag. Såg Veronica därinne. Hon for runt och fixade och donade. Tänkte att: hur många gånger har jag inte sett henne rota runt därinne och skapa underverk medan jag står och idisslar härute? Medan jag står och ser köttet brinna okontrollerat på fett-delarna har hon gjort såser, sallader, potatis och vadsomhelst för att rädda mina förehavanden på andra sidan englasfönstret. Mina damer och herrar - det finns ingen bättre än just hon.
Här ser ni delar av spektaklet. Ja, och till höger där ser ni miniglaset whiskey. Vi grillar ju ofta, vi män, just för att ha en ursäkt att stå själva och ta en just sådan.
Sedan skär man ut grejjerna under viss andakt.
Sedan blev det en tallrik. Potatisen föredrar vi att skära ganska tunt innan vi kör in den i ugnen, blir knaprigare då. Gärna en färskt timjanskvist får följa med. Även om den ger ganska lite smak så luktar det väldigt gott i hemmet. Ja. Det gillar vi här på Largo Ungaretti 5.
Fastän köttbiten inte höll den kvalitet den brukar så blev vi mer än mätta. Köttamätta faktiskt. Köttsvettningar var ett givet inslag under aftonen och hunden gick bärsärk efter att hon insåg att hennes matta var slängd på skroten. Hon giddrade om att hon alltid fick bära hundhuvudet och sprang runt och runt tills hon utmattad föll ihop och sov.
Till detta förtärde vi delar av en Chianti (2008) vi köpte just i Chianti. Sparven kallas den. Mycket lämpligt.
/A
Här låg den och väntade. Fiorentinan. Han sa han skulle skära upp 1kg, men det blev närmare 1,5kg. Han sade något obegripligt som fick oss båda att utbrista i ett oförstående kluckande.
När man såg köttabiten i ett stycke märkte man att det inte var en helt äkta Chiannina. Filébiten var försvinnande liten. Vi löste "problemet" med att ölmarinera hela klumpen i en fin Birra Moretti, ja, det blir ju mörare då. På med peppar också. Sedan väntade vi. Under denna väntan gjorde Zlatan 2 mål - igen. Han verkar uppskattad.
Jag stod därute och grillade. Det tar ju ett tag. Såg Veronica därinne. Hon for runt och fixade och donade. Tänkte att: hur många gånger har jag inte sett henne rota runt därinne och skapa underverk medan jag står och idisslar härute? Medan jag står och ser köttet brinna okontrollerat på fett-delarna har hon gjort såser, sallader, potatis och vadsomhelst för att rädda mina förehavanden på andra sidan englasfönstret. Mina damer och herrar - det finns ingen bättre än just hon.
Här ser ni delar av spektaklet. Ja, och till höger där ser ni miniglaset whiskey. Vi grillar ju ofta, vi män, just för att ha en ursäkt att stå själva och ta en just sådan.
Sedan skär man ut grejjerna under viss andakt.
Sedan blev det en tallrik. Potatisen föredrar vi att skära ganska tunt innan vi kör in den i ugnen, blir knaprigare då. Gärna en färskt timjanskvist får följa med. Även om den ger ganska lite smak så luktar det väldigt gott i hemmet. Ja. Det gillar vi här på Largo Ungaretti 5.
Fastän köttbiten inte höll den kvalitet den brukar så blev vi mer än mätta. Köttamätta faktiskt. Köttsvettningar var ett givet inslag under aftonen och hunden gick bärsärk efter att hon insåg att hennes matta var slängd på skroten. Hon giddrade om att hon alltid fick bära hundhuvudet och sprang runt och runt tills hon utmattad föll ihop och sov.
Till detta förtärde vi delar av en Chianti (2008) vi köpte just i Chianti. Sparven kallas den. Mycket lämpligt.
/A
Kommentarer
Trackback
