RUT eller ROT - LIN eller MXP
Under veckan som gick pågick, i vad som måste specificeras som, en helsanering av lägenheten. Att det
ens gick att städa många saker är för mig fortfarande en chock. Markiser går alltså att tvätta? Man kan
f-l-y-t-t-a soffan för att göra rent bakom den. Lägenheten är hur som helst i toppskick och vi undrar om
man kan skicka in detta för RUT eller ROT-avdrag. Förmodligen är båda två ok. Lägg där till Madde, som
utövade ”kontrollövningar” på Pigna som ytterligare en samhällstjänst. Pigna svarade på dessa övningar
ibland med skrik men utvecklade en tydlig respekt för henne. Pigna hatar att sakna Madde.
Givetvis hanns det med vissa utsvävningar i Como, köpcentra och vingård där Veronica får kindpussar redan
innan hon stigit ut ur bilen.
<bild>
Här är sällskapet glatt ovetandes om hemresan
<bild>
Bla bla bla bla
Sedan kommer vi till hemresan. Incheckningen görs via internet, resrutten utstakad till Linate ganska
tidigt på morgonen för att trafiken är värre än pisskön i pausen på en lördagsmatch i Elitserien och sedan
chocken. Ingen har reagerat, med ingen lägger vi in även mig och Veronica, det känns fullständigt logiskt att
lämna ett land från samma plats man landade. Resan hade inte riktigt bokats så. I korthet sker följande:
Fel flygplats, toktrafik, ingen chans.
Hopp – Finns det plats att åka det senare planet med SAS
Besvikelse – Nej!
Ombokning med Swiss air plus andra, men från Malpensa
Buss Linate – Malpensa (Veronica sitter här fast i trafiken från Linate)
Allt väl, biljetter bokade, bussresa pågår, 5 personer på bussen. The wheels on the bus go round
and round….
7. Andreas och Veronica beger sig till Malpensa för jobbresa
8. Telefonsamtal från Madde – En gubbe på 80 år med hörselhjälpmedel tog fel väska på bussen och
drev iväg i ett omänskligt tempo.
9. Tar med sig gubbens liknande väska för ett smidigt byte på flygplatsen
10. Gubbens hörselhjälp är avslagen eller saknar batteri. Sökning pågår efter bagage med ost och
skinka.
11. Vi möts på flygplatsen allesammans
12. Problem – vad fan gör vi med gubbens väska?
a. Infodesk 1 – Go to Lost and Found
b. Lost and found – here is only lost, not found, go to infodesk
1.
2.
3.
4.
5.
6.
c.
d.
e.
f.
Random säkerhetsvakt – You can not leave it here, its forbidden, go to infodesk
Infodesk 2 – Go to Bus company office
I helvete heller
Hissen upp till Poliziottos där väskan lämnas med ett visitkort på och en man som kliat sig
i håret för ofta. Han är dock förstående och hjälpsam. Övriga som kom i närhet av väskan
såg det ut att handla om en väska med mjältbrand.
Under veckan som gick pågick, i vad som måste specificeras som, en helsanering av lägenheten. Att det ens gick att städa många saker är för mig fortfarande en chock. Markiser går alltså att tvätta? Man kan f-l-y-t-t-a soffan för att göra rent bakom den. Lägenheten är hur som helst i toppskick och vi undrar om man kan skicka in detta för RUT eller ROT-avdrag. Förmodligen är båda två ok. Lägg där till Madde, som utövade ”kontrollövningar” på Pigna som ytterligare en samhällstjänst. Pigna svarade på dessa övningar ibland med skrik men utvecklade en tydlig respekt för henne. Pigna hatar att sakna Madde.
Givetvis hanns det med vissa utsvävningar i Como, köpcentra och vingård där Veronica får kindpussar redan innan hon stigit ut ur bilen.
Så här omåttligt glada var sällskapet i Valpolicella, glatt ovetandes om hemresan
Här är sällskapet på Malpensa, fullt medvetna.
Sedan kommer vi till hemresan. Incheckningen görs via internet, resrutten utstakad till Linate ganska tidigt på morgonen för att trafiken är värre än pisskön i pausen på en lördagsmatch i Elitserien och sedan chocken. Ingen har reagerat, med ingen lägger vi in även mig och Veronica, det känns fullständigt logiskt att lämna ett land från samma plats man landade. Resan hade inte riktigt bokats så. I korthet sker följande:
1. Fel flygplats, toktrafik, ingen chans.
2. Hopp – Finns det plats att åka det senare planet med SAS
3. Besvikelse – Nej!
4. Ombokning med Swiss air plus andra, men från Malpensa
5. Buss Linate – Malpensa (Veronica sitter här fast i trafiken från Linate)
6. Allt väl, biljetter bokade, bussresa pågår, 5 personer på bussen. The wheels on the bus go round and round….
7. Andreas och Veronica beger sig till Malpensa för jobbresa
8. Telefonsamtal från Madde – En gubbe på 80 år med hörselhjälpmedel tog fel väska på bussen och drev iväg i ett omänskligt tempo.
9. Tar med sig gubbens liknande väska för ett smidigt byte på flygplatsen
10. Gubbens hörselhjälp är avslagen eller saknar batteri. Sökning pågår efter bagage med ost och skinka.
11. Vi möts på flygplatsen allesammans
12. Problem – vad fan gör vi med gubbens väska?
a. Infodesk 1 – Go to Lost and Found
b. Lost and found – here is only lost, not found, go to infodesk
c. Random säkerhetsvakt – You can not leave it here, its forbidden, go to infodesk
d. Infodesk 2 – Go to Bus company office
e. I helvete heller
f. Hissen upp till Poliziottos där väskan lämnas med ett visitkort på och en man som kliat sig i håret för ofta. Han är dock förstående och hjälpsam. Övriga som kom i närhet av väskan såg det ut att handla om en väska med mjältbrand.
13. Sedan var det bara att flyga iväg.
14. Inga problem.
/A
Kostymen, klänningen och presenten är packade.
Jag har flyttat ut
I trädgården alltså. Betalar räkningar, syr knappar och planerar lektioner. Tråkiga saker blir lite roligare, bara man får göra det utomhus.
Back to basics
Efter att ha avkalkat sönder vår espressomaskin och fått slut på svenskt bryggkaffe har vi nu övergått till mokabryggare. En stadig sak som ger starkt kaffe. Starkt, och nu när man börjar få kläm på det, även jättegott.
Jag känner mig trygg med vår Moka. För något som i princip sett likadant ut sedan 1933 måste väl fungera bra? Alternativt beror det på den konservativa synen på allt som har med köket att göra. Kaffet ska bryggas på det sätt som ens mamma brukar brygga det. Basta.
Hur man får till en fin moka:
Fyll nedre delen med vatten upp till ventilen.
Hur man får till en fin moka:
Fyll nedre delen med vatten upp till ventilen.
Fyll silen med kaffe. Fyll upp till kanten utan att pressa.
Skruva ihop och dra på en liten gaslåga. Det tar längre tid, men du ska tålamod med kaffe.
När allt kaffe kommit upp i kannan och den fått puttra till en stund så är det klart.
PS. När din bryggare svalnat. Var inte slö som jag, utan se till att tömma den och låt den torka. Mokabryggare är kända för att liksom bli mögliga i nedre delen. Inte fräscht.
PS. När din bryggare svalnat. Var inte slö som jag, utan se till att tömma den och låt den torka. Mokabryggare är kända för att liksom bli mögliga i nedre delen. Inte fräscht.
Våran bryggare är röd, och är väl i och för sig en lite modernare modell med glaskanna. Men det är kul, för då kan man liksom sitta där och titta förundrat på när kaffenivån stiger.
Tur till Torino
Lördag är ju ofta utflyktsdag. Denna gång åkte vi mot Torino, för där hade vi av någon anledning inte varit än.
Just innan Torino har Armani en outlet, som vi (läs Andreas) fyndade i.
Vi kom till Torino lagom för lunch. Typiskt piemontisk mat är Agnolotti, så det beställde jag in. Vi åt på en restaurang som var mycket trevlig och skulle fått högt betyg av mig om det inte vore för toaletten, som endast var ett hål i golvet.
Genom Torino rinner floden Po. Hade inte vattnet sett så smutsigt ut hade vi nog hoppat i. 30 grader i skuggan och vi led alla av värmeslag, vilket fick oss att ifrågasätta den fina idéen med att åka till en stad, just denna dag.
Torino var en fin stad omgiven av berg, och vi gillade det vi orkade se av den.
Just innan Torino har Armani en outlet, som vi (läs Andreas) fyndade i.
Vi kom till Torino lagom för lunch. Typiskt piemontisk mat är Agnolotti, så det beställde jag in. Vi åt på en restaurang som var mycket trevlig och skulle fått högt betyg av mig om det inte vore för toaletten, som endast var ett hål i golvet.
Genom Torino rinner floden Po. Hade inte vattnet sett så smutsigt ut hade vi nog hoppat i. 30 grader i skuggan och vi led alla av värmeslag, vilket fick oss att ifrågasätta den fina idéen med att åka till en stad, just denna dag.
Torino var en fin stad omgiven av berg, och vi gillade det vi orkade se av den.
Vi åker dit igen, när det är lite svalare.
Bryskt uppvaknande
Denna morgon började ungefär så här:
VROAAAAM VRROOOOOM VRAOOOOM
Motorljud tystnar.
Mansröst: ANGELO, SEI SICURO CHE SONO LE OTTO?
Här får man tydligen börja väsnas klockan åtta på helgmorgnar.
VROAAAAM VRROOOOOM VRAOOOOM
Mansröst: ANGELO!!
Motorljud tystnar.
Mansröst: ANGELO, SEI SICURO CHE SONO LE OTTO?
Angelo: Sì
VRRROOOOM VROOARM VRAARROOOM
Här får man tydligen börja väsnas klockan åtta på helgmorgnar.
Men nu är det tyst.
Kikade in till Milano
Och det var mer turister och betydligt varmare än vad jag hoppats på. Insåg att det måste vara bra länge sedan jag åkte metro senast, för de har hunnit höja biljettpriset med 50%. Jag hittade inte vad jag sökte, men däremot en treögd Elvis och en butik där de säljer kläder till kilopris. Just det där med prissättning per kilo tycker jag dock personligen funkar bättre på frukt och grönt än på klänningar.
Köttabiten
Igår fick Andreas åka till slaktaren själv. Och ja, ni kan ju gissa själva vad han kom hem med. En Fiorentinastek, modell onödigt stor. Jag försöker banna lite, pratar om onödig konsumtion, koldioxidutsläpp och framför allt om hur vi aldrig kommer äta upp allt det där. Men han ler bara så där fånigt lyckligt och skyller på att slaktaren inte förstod hans instruktioner på engelska.
Men det ska erkännas. Han överträffade sig själv denna gång ute vid grillen i regnet. Tillsammans med ett av Salentovinerna, grillad tomino och diverse tillbehör (där jag kanske var inblandad) blev det för himla gott. Och en massa kött över.
Men det ska erkännas. Han överträffade sig själv denna gång ute vid grillen i regnet. Tillsammans med ett av Salentovinerna, grillad tomino och diverse tillbehör (där jag kanske var inblandad) blev det för himla gott. Och en massa kött över.
The Nihilist - eller?
Big Lebowski är som de flesta vet fullständigt ohotad som filmhistoriens bästa film. Försök därmed förstå min förvåning när jag fann den riktiga medlemmen i Nagelbett, Nihilisten - Peter Stormares karaktär ligga i poolen. Poolen var öppen dygnet runt, men mellan 15-18 bestyckades den med en engagerad badvakt. Man kan riktigt SE hur han är på tå för att kunna ingripa om den tyske hårlöse mannen (inte för att det är något fel med det) skulle trilla i vattnet från sin fullkomligt medvetslösa position på luftmadrassen.
Bild från distans
Närbild
Stor risk att detta inlägg flyger över/under huvudet för de som inte är direkt insatta i filmen
Närbild
Stor risk att detta inlägg flyger över/under huvudet för de som inte är direkt insatta i filmen
/A
Redo för hösten
För alla intresserade så har jag inhandlat strumpor. För mig var det ett ovanligt inköp eftersom jag inte använt strumpor sedan typ slutet av april. Mina gamla strumpor som legat i byrålådan oanvända i flera månader verkar ha tagit tillfälligt iakt och försvunnit. Vet inte var, hör av er om ni ser de.
Ser inte fram emot det, och vet inte heller hur mina fötter kommer reagera på denna instängdhet när börja-använda-strumpor-igendagen kommer. Men med tanke på att temperaturen verkar ha fastnat på kring tretti, så jag tror väl inte att det är dags än på ett tag. Men nu, nu är jag iaf redo för svalare dagar.
(Köpte ett par långbyxor också. Tänkte de kunde vara bra att ha. )
Förresten, heter det strumpor eller sockor? Vad är skillnaden?
Trevlig fredag! /V
Ser inte fram emot det, och vet inte heller hur mina fötter kommer reagera på denna instängdhet när börja-använda-strumpor-igendagen kommer. Men med tanke på att temperaturen verkar ha fastnat på kring tretti, så jag tror väl inte att det är dags än på ett tag. Men nu, nu är jag iaf redo för svalare dagar.
(Köpte ett par långbyxor också. Tänkte de kunde vara bra att ha. )
Förresten, heter det strumpor eller sockor? Vad är skillnaden?
Trevlig fredag! /V
Ett semestermöte (?)
Under semestern utsattes vi för en mängd samtal och andra människor. Något som häftade fast var våra grannar på Masserian ”Tenuta Badessa”. Där hade vi förmånen att bo bredvid ett par av oklar härkomst, det var dock klart att de vare sig var från Italien eller Sverige. Vi tyckte oss höra tysk brytning på mannen och mitt-väst-europeisk härkomst av kvinnan. Det som häftade var en diskussion som man undrar hör hemma hos ett par som känner varandra.
Våra uteplatser skildes åt endast med en halvtät häck och under detta samtal tystade vårt eget i beundran vad som pågick 2 meter bort.
------
Mannen förklarade ovärdigt detaljerat hur han betalade på internet för olika tjänster. Hur han krypterade sina lösenord i 120 bitar, eller till och med mer om han skulle köpa något riktigt fint såsom en mikrovågsugn.
Kvinnan svarade intresserat:Ok?
Mannen driver vidare i en monolog om hur mycket han tjänar. Extremt detaljerat utan att, för oss, avslöja sitt yrke.
Kvinnan svarade hänfört: Jaha?
Mannen anser sedan dialogen som mer eller mindre avslutad med att återgå till sitt LAN-party med vemsomhelst som är online på World of Warcraft med tillhörande ljudeffekter.
Kvinnan svarar med att: Jag behöver ta en promenad, vi ses senare…..eller?
……
Vi, jag och Veronica, som givetvis satt i en djup dialog kring livets värde och priset på vin satt stumma av förundran en längre tid efter detta icke-möte med ett annat par.
För övrigt är jag övertygad att alla par som är stolta ägare till Nikon systemkameror överlåter själva fotandet till kvinnan i förhållandet. Iaf till 90%.
/A
