Kostymen, klänningen och presenten är packade.
Jag har flyttat ut
Back to basics
Hur man får till en fin moka:
Fyll nedre delen med vatten upp till ventilen.
PS. När din bryggare svalnat. Var inte slö som jag, utan se till att tömma den och låt den torka. Mokabryggare är kända för att liksom bli mögliga i nedre delen. Inte fräscht.
Tur till Torino
Just innan Torino har Armani en outlet, som vi (läs Andreas) fyndade i.
Vi kom till Torino lagom för lunch. Typiskt piemontisk mat är Agnolotti, så det beställde jag in. Vi åt på en restaurang som var mycket trevlig och skulle fått högt betyg av mig om det inte vore för toaletten, som endast var ett hål i golvet.
Genom Torino rinner floden Po. Hade inte vattnet sett så smutsigt ut hade vi nog hoppat i. 30 grader i skuggan och vi led alla av värmeslag, vilket fick oss att ifrågasätta den fina idéen med att åka till en stad, just denna dag.
Torino var en fin stad omgiven av berg, och vi gillade det vi orkade se av den.
Bryskt uppvaknande
VROAAAAM VRROOOOOM VRAOOOOM
Motorljud tystnar.
Mansröst: ANGELO, SEI SICURO CHE SONO LE OTTO?
Här får man tydligen börja väsnas klockan åtta på helgmorgnar.
Kikade in till Milano
Köttabiten
Men det ska erkännas. Han överträffade sig själv denna gång ute vid grillen i regnet. Tillsammans med ett av Salentovinerna, grillad tomino och diverse tillbehör (där jag kanske var inblandad) blev det för himla gott. Och en massa kött över.
The Nihilist - eller?
Närbild
Stor risk att detta inlägg flyger över/under huvudet för de som inte är direkt insatta i filmen
Redo för hösten
Ser inte fram emot det, och vet inte heller hur mina fötter kommer reagera på denna instängdhet när börja-använda-strumpor-igendagen kommer. Men med tanke på att temperaturen verkar ha fastnat på kring tretti, så jag tror väl inte att det är dags än på ett tag. Men nu, nu är jag iaf redo för svalare dagar.
(Köpte ett par långbyxor också. Tänkte de kunde vara bra att ha. )
Förresten, heter det strumpor eller sockor? Vad är skillnaden?
Trevlig fredag! /V
Ett semestermöte (?)
Under semestern utsattes vi för en mängd samtal och andra människor. Något som häftade fast var våra grannar på Masserian ”Tenuta Badessa”. Där hade vi förmånen att bo bredvid ett par av oklar härkomst, det var dock klart att de vare sig var från Italien eller Sverige. Vi tyckte oss höra tysk brytning på mannen och mitt-väst-europeisk härkomst av kvinnan. Det som häftade var en diskussion som man undrar hör hemma hos ett par som känner varandra.
Våra uteplatser skildes åt endast med en halvtät häck och under detta samtal tystade vårt eget i beundran vad som pågick 2 meter bort.
------
Mannen förklarade ovärdigt detaljerat hur han betalade på internet för olika tjänster. Hur han krypterade sina lösenord i 120 bitar, eller till och med mer om han skulle köpa något riktigt fint såsom en mikrovågsugn.
Kvinnan svarade intresserat:Ok?
Mannen driver vidare i en monolog om hur mycket han tjänar. Extremt detaljerat utan att, för oss, avslöja sitt yrke.
Kvinnan svarade hänfört: Jaha?
Mannen anser sedan dialogen som mer eller mindre avslutad med att återgå till sitt LAN-party med vemsomhelst som är online på World of Warcraft med tillhörande ljudeffekter.
Kvinnan svarar med att: Jag behöver ta en promenad, vi ses senare…..eller?
……
Vi, jag och Veronica, som givetvis satt i en djup dialog kring livets värde och priset på vin satt stumma av förundran en längre tid efter detta icke-möte med ett annat par.
För övrigt är jag övertygad att alla par som är stolta ägare till Nikon systemkameror överlåter själva fotandet till kvinnan i förhållandet. Iaf till 90%.
/A
Bland sjöar, berg och gröna Sound of music-kullar
Tack familj Calander för gästfriheten och tack Anna för kaffet!
Bilburet besök från Belgien
Nu är vi utlandssvenskar allihopa och gör vårt bästa att upprätthålla de svenska traditionerna.
Och som vanligt hade vi inte fått mycket till svensk kräftskiva om det inte vore för IKEA.
Vuoi ficchi anche tu?
Jag som tyckt vårt fikonträd sett så risigt ut sedan vi kom tillbaka och gett upp tanken på att äta av årets skörd får tänka om och smakar en. De ser för fula ut men är röda inuti och helt perfekta. Självklart hänger de bästa högt där uppe, längst ut på grenarna. Men balanserandes på en barstol med en kratta i handen får jag tag i ett gäng.
Så ja, här fann jag mig plötsligt stå och koka fikonmarmelad. Tillbaka i den italienska vardagen.
På äventyr i Luleå
Relationen mellan hundarna går lite upp och ner. Ibland vill Siv leka med Pigna, ibland äta upp henne.
Om man är en väldigt liten hund
Ett vykort från Puglia
Det började lite sådär. Trots avfart efter fem på lördagsmorgonen hamnade vi i bilköer som gjorde att de 1040 km ner till klacken tog 14 timmar. Drygt och inte helt okej. Men vi överlevde med hjälp av nedladdade P3 sommar och en medhavd kudde som kanske nyttjades mest frekvent av just mig. Efter lite felkörningar och missförstånd via telefon på syditalienska hittade vi iaf fram till Marcello och den första veckans boende. Ett överraskande bra boende som vi innan var skeptiska till pga hemsidans tveksamma design. Vilket säkert också var anledningen till att där bara bodde italienare, och det ser vi som positivt.
Marcello tuttade fort ihop oss med ett italienskt par med ursäkten att de var de enda på platsen som pratade engelska. Claudio och Ilaria visade sig vara mycket trevliga och tog med oss på vin- och oljeinköp och en av våra bästa matupplevelser. En masseria mitt i ingenstans.
Efter några tveksamma svängar i mörkret, när man trodde man åkt fel. Då var man framme vid Masseria Montetirena.
Menyn var så svårläst att det ändå var lika bra att gå på servitörens rekommendationer.
I Puglia fann vi lugn och ro. Detta beror självklart främst på att vi har semester före övriga Italien, här är det mer eller mindre tvång för alla att ta semester i augusti. Men denna delen av Italien är nog lite som Italiens Norrland. Vi slingrar oss runt på smala vägar genom dammiga olivlundar och möter mest ingen alls. Skönt. Skönt var också den låga närvaron av andra svenskar. Vi tycker om att sitta och prata ohämmat om våra bords- eller strandgrannar.
Men lugn och ro i alla ära. För att inte bli alltför folkskygga vågade vi oss på utflykter till Gallipoli, Alberobello och Lecce.
Lecce var en mycket trevlig stad, med vackra byggnader som tydligen ska vara i barockstil.
Alberobello är känd för sina speciella hus, sk trullis. Så de tittade vi på.
Semestern avslutades med en vecka på en masseria omgiven av (såklart) olivträd. Ett mycket bekvämt boende med pool och restaurang ca 20 meter från lägenheten.
Puglia var finfint. Men för att inte verka alltför lyrisk; På minussidan hamnar nedskräpningen. Varför tar ingen hand om alla sopor som ligger intill vägarna nästan överallt? Det och de lösdrivande hundarna. Luggslitna hundar som är, för att likna vid Norrland igen, lika mycket i vägen som renar.
Hursom. Hem tog resan bara 8,5 timme. /V.
Semesterhunden
Vattenrädslan försvann så fort hon blev utslängd på vatten hon inte bottnade. Man kunde riktigt se hur snabbt hon lärde sig att rädda sitt eget liv.
Pigna gick frivilligt ut i vattnet för att fira att husse läst ut sin 6e pocketbok under semestern. "Den ofrivilliga monarken". Min recension av denna är att kungen nog faktiskt inte har en aning om någonting och att han v-e-r-k-l-i-g-e-n bara vill köra traktor och skippa det här med att vara statschef.
Här ståtar hon under en promenad bland olivträden. Dessa promenader kunde endast ske vid 19-20-tiden pga att hon blev svårt överhettad. Kallaste dagen under två veckor låg på 29 grader dagtid.
Under de många överhettningarna blev hon svåreligen trött.
Det jag och Pigna har gemensamt denna semester är att vi inte har haft vare sig sockor eller underkläder på 14 dagar.
/A
Vacanza
Måndag, då tar vi det lite piano
Arese Lever!!
De som dansade såg stenade ut. Då menar jag den iranska versionen av "stenade". Knäna såg ut att tagit mycket stryk.
Nino och Gilda