Novemberdimma och fönsterimma
Då Veronica under en tid vart däckad av olika 6-åringars blandcocktail av virus styrde vi bilen mot Barolo. Detta pga att lagernivåerna nått en pinsam nivå. Självsäkert menade jag att jag minns vägen till Fiocos (hunden Fioco) vingård. Det gjorde jag inte, men vi hittade ändå tack vare två typer av elektroniskt stöd. Väl framme träffade vi frun i huset som genast meddelade att "Fioco è morto" - Fioco är död. Man kunde redan för ett år sedan förstå att Fioco inte vunnits hundarnas genlotteri och därför fick han krafsa med sina små skabbtassar på hundarnas pärleport i förtid. R.I.P
Det som tidigare var grönt var nu mest dimmigt. Dimma heter som bekant Nebbia på italienska och därav namnet på druvorna härifrån. Nebbiolo, som skördas just den tid när dimman ligger som tätast. Kuriosa för den som vill droppa lite kunskap på en middag.
Givetvis förärade vi också Cannubi ett återbesök då vi sällan lämnat besvikna. Cannubi är namnet på kullen närmast city Barolo.
Trötta och körandes i kompakt Nebbia (dimma för den som kom ihåg från ovan) beslutade vi oss för en otroligt enkel middag. Så blev det inte. Mest pga att vi lyssnade på Paolo Robertos "Sommar i P1" där han förkastade snabbmat. Istället blev det Kronärtskockssoppa, Bruschetta med honung, getost och valnöt till förrätt. Eftersom just kronärtskockor har blivit en personlig angelägenhet försökte jag som vanligt skämta med Veronica att "Don´t touch my cocks" vilket resulterade i en trött blick.
Huvudrätten blev baconlindad fläskfile med bönor och pressad potatis. Samt en sås som skulle vart svampsås. Tyvärr hamnade samtliga delar av svampsåsen på mattan, hunden och Veronicas kläder. Så istället blev det en sås med bas av lingon. Tutto bene.
Ingredienserna var inte som de skulle eftersom jag kan ha missat en avfart till Esselunga. Men detta känns irrelevant eftersom vi anser att vi överträffade oss själva. Oklart om vinet var gott eller inte, tröttheten tog sedan över fullständigt tillsammans med en film som på två timmar hann täcka allt från big bang, till dinosaurier och en smula barnmisshandel. Tree of Life, med Brad Pitt och Sean Penn. Kan summera filmen med ett uttryck från Det våras för Sheriffen. I rather drink terpentine and piss on a fire - än att se den filmen igen. Man måste nog vara på helt rätt humör för att uppskatta den 100%, vi vet ej vilket typ av humör som lämpar sig dock.
/A&V
Det som tidigare var grönt var nu mest dimmigt. Dimma heter som bekant Nebbia på italienska och därav namnet på druvorna härifrån. Nebbiolo, som skördas just den tid när dimman ligger som tätast. Kuriosa för den som vill droppa lite kunskap på en middag.
Givetvis förärade vi också Cannubi ett återbesök då vi sällan lämnat besvikna. Cannubi är namnet på kullen närmast city Barolo.
Trötta och körandes i kompakt Nebbia (dimma för den som kom ihåg från ovan) beslutade vi oss för en otroligt enkel middag. Så blev det inte. Mest pga att vi lyssnade på Paolo Robertos "Sommar i P1" där han förkastade snabbmat. Istället blev det Kronärtskockssoppa, Bruschetta med honung, getost och valnöt till förrätt. Eftersom just kronärtskockor har blivit en personlig angelägenhet försökte jag som vanligt skämta med Veronica att "Don´t touch my cocks" vilket resulterade i en trött blick.
Huvudrätten blev baconlindad fläskfile med bönor och pressad potatis. Samt en sås som skulle vart svampsås. Tyvärr hamnade samtliga delar av svampsåsen på mattan, hunden och Veronicas kläder. Så istället blev det en sås med bas av lingon. Tutto bene.
Ingredienserna var inte som de skulle eftersom jag kan ha missat en avfart till Esselunga. Men detta känns irrelevant eftersom vi anser att vi överträffade oss själva. Oklart om vinet var gott eller inte, tröttheten tog sedan över fullständigt tillsammans med en film som på två timmar hann täcka allt från big bang, till dinosaurier och en smula barnmisshandel. Tree of Life, med Brad Pitt och Sean Penn. Kan summera filmen med ett uttryck från Det våras för Sheriffen. I rather drink terpentine and piss on a fire - än att se den filmen igen. Man måste nog vara på helt rätt humör för att uppskatta den 100%, vi vet ej vilket typ av humör som lämpar sig dock.
/A&V
Fantastisk nyhet på IKEA
Baguetter och ciabattor i all ära. Igår tog vi bilen till IKEA, endast för att köpa frukostbröd. Nu väntar vi bara på att de börjar sälja Bregott Extrasaltat också.
Perfekt väder
Ingen ser vad du har för dig en kväll som denna.
Igår när jag åkte för att hämta Andreas på flygplatsen fick jag en försmak på den sk Milanogröten. Dimman som börjar komma nu under novemberkvällarna och lär fortsätta svepa in ända fram till februari är inte att leka med. Och när jag sitter där i bilen med dimljus på både framåt och bakåt på väg till Malpensa är jag lite orolig att flyget istället blivit tvungen att landa på den andra flygplatsen pga dålig sikt. Men jag försöker se det positivt. Det finns inga dåliga väder... Så ja, en kväll som denna är ju perfekt för att uträtta exempelvis ett mord. Såvida du inte går vilse och dumpar liket i grannens trädgård.
Lövkrattarväder
Vindstilla och sol. Då finns ingen ursäkt till att inte gå ut och kratta ihop de där löven. Det är nästan magiskt hur mycket löv som lyckas samlas på vår lilla gräsplätt till trädgård. Pigna hjälpte självklart till. Hon såg till att krattan inte åkte för fort framåt genom att bita fast i den. Samt höll reda på bollen, så den inte försvann bland alla löv.
Det är någon som låter
Andreas, som är väldigt ljudkänslig har ganska tuffa nätter emellanåt. Han funderar på att börja sova på soffan.
Step dancing
Hälsosatsningen vet just nu inga gränser och Areses enda gym har fått en ny chans efter förra årets blandade upplevelser. Ja, det blev ingen vana av det där sist. Denna lördagsmorgon vaknade jag, sparkade tuppen i arslet och började stordricka kaffe. Klockan var cirka 10:14 efter 3 timmars kaffedrickande när det avgörande beslutet fattades att medverka på ett intervall-pass. Jag såg framför mig att det var någon form av cirkelträning med enkla övningar som vem som helst kan begripa.
Det var det inte.
Det var det inte.
Det var ett pass där en överenergisk man (se nedan) välkomnade med en lång monolog som jag förstod gick ut på frågan: Är detta första gången för dig? Si - svarade jag på i det närmsta felfri italienska.
Vad som sedan inleddes var enligt mig ett dans-pass med övermänsklig koreografi. Veronica förtydligade senare att det var mer som ett step-pass. En gång tidigare i mitt liv har jag deltagit på ett sådant, efter ett förlorat vad. Den gången resulterade i att vissa andra på passet låg på golvet och vred sig i skratt. Här var jag dock mer bland jämlikar. Passets deltagare varierade i form, ålder och inställning. Jag tog sikte på en dundertant som verkade kunna alla moment eftersom ledaren mest gick omkring, studsade lite, körde ibland ett danssolo, ibland stannade musiken för att dra en historia, ibland inte stängde av musiken och försökte prata högre än tinnitusdiskanten. Det övermänskliga är att han faktiskt lyckades med detta.
Minns olika pass i Sverige där det var strängeligen förbjudet att avbryta ett pass, komma försent, eller i allmänhet störa ett pass. Så funkar det inte här. Det är nämligtvis helt ok att som fullt påklädd pensionär komma in, be om att musiken ska brytas, för att sedan dra en kavalkad av one-liners, skrocka åt sitt eget skämt och sedan gå ut. Jag tror jag föredrar Italiens variant. Mer förlåtande. Jag föredrar också detta gym eftersom medelkvaliteten på passens deltagare inte är på utomjordisk nivå, utan man skrattar och är mer avslappnade.
Ett starkt minne från passet var en svårt övertänd man i 50-årsåldern som studsade runt som en kanin, gjorde onödigt höga knäuppdragningar, krattade, instruerade andra om vad de gjorde för fel och slutligen ramlade ordentligt i sin egen svettpöl. Förödmjukad av sitt fall ställde han sig upp som inget hade hänt. Musiken tystnade. Kvinnor skyndade till hjälp. Dubbelt förödmjukad studsade han på stället för att visa hur oberörd han var. Men det var han inte, han haltade igenom resten av passet och hans leende försvann.
Sedan gick jag ner och duschade bland nakenpratare, äldre män i Gargamel-morgonrockar, män som behandlade fotvårtor i tvättfaten, män som rakade sin skallar och bollar helt öppet.
/A
PS1: Jag vet att det i vissa kretsar anses lite tveksamt att gå på den här typen av pass. DS1
PS2: Det var ganska kul faktiskt. DS2
Mer Supercalifragilisticexpialidocious än Hills are alive
Då bilderna från förra inlägget togs kände jag mig lite som Julie Andrews där hon skuttade fram sjungandes på de gröna kullarna i Sound of music. Idag kände jag mig mer som en annan av hennes karaktärer, nämligen Mary Poppins. Kan som inte låta bli att tänka på henne där jag med paraplyet i högsta hugg, inte hoppandes runt vattenpölarna (för jag hade turligt nog valt att ta gummistövlar på fötterna) utan snarare forcerandes fram tar mig hem efter att ha gjort hembesök hos två tvillingpojkar för att lära ut lite engelska.
Det regnar duktigt där ute. Så duktigt att mördarsniglarna tar skydd under taket vid vår ytterdörr.
Kan förövrigt berätta att det inte är så lätt att hitta rätt lägenhet att ringa på hos. Speciellt när man inte riktigt kommer ihåg vad de hette i efternamn.
Nu ska här lagas lite kyckling al vino, så får vi hoppas Andreas hittar hem från Frankrike snart.
Buon weekend! /V
Det regnar duktigt där ute. Så duktigt att mördarsniglarna tar skydd under taket vid vår ytterdörr.
Kan förövrigt berätta att det inte är så lätt att hitta rätt lägenhet att ringa på hos. Speciellt när man inte riktigt kommer ihåg vad de hette i efternamn.
Nu ska här lagas lite kyckling al vino, så får vi hoppas Andreas hittar hem från Frankrike snart.
Buon weekend! /V
Bland koppargranar, dunjackor och blå himmel
Den första November är helgdag här. Veronica fann på Google ett stort vattenfall, Europas näst största. Men dit åkte vi inte utan vi åkte till ett ställe som ligger på 1000+ meters höjd som heter: Alpe Devero.
Möjligheterna visade sig oändliga för den hurtige. När vi läste denna skylt fann vi det uppenbart att vi måste gå höger.
Pigna visade sig vara en mönsterhund under dagen. Hon rör sig normalt väldigt långt ner i Maslows behovspyramid (äta, bajsa, sova etc..) men här ville hon jobba med personlig utveckling och dansa på is. Denna utveckling avbröts omedelbart när experimentet närmade sig omedelbar dödsfara.
Veronica är ännu inte särskilt känd i meditativa kretsar. Men i och med denna bild vid "Lagu Azzurro" så ansöker hon om en plats. Sjön var klarblå, men det framkomme rinte i denna vinkel.
Vi har valt att kalla dessa granar för "koppargranar". De utgjorde en rejäl färgklick under promenaden. Hur sakta man än gick så gick denna kvinna mer långsamt för att fota allt. Precis allting. TUTTI!
Här trodde jag att Veronica sa att "om du sköter dig får du en snusdosa jag gömt"!! Eller så försökte jag dölja ett större märke i pannan.
Uppe här, på cirka 1500 meters höjd fanns det ristorantes öppna som serverade polenta och grytor av olika slag för de som jobbat på berget.
Dagen som helhet innehöll Grekiska folkomröstningar, resultat Q3 på Sandvik, Luleå ligger under mot Färjestad samt att Pigna firade av med att pissa ner hela golvet. Men oavsett detta nynnade vi på melodier på vägen ner för berget.
Möjligheterna visade sig oändliga för den hurtige. När vi läste denna skylt fann vi det uppenbart att vi måste gå höger.
Pigna visade sig vara en mönsterhund under dagen. Hon rör sig normalt väldigt långt ner i Maslows behovspyramid (äta, bajsa, sova etc..) men här ville hon jobba med personlig utveckling och dansa på is. Denna utveckling avbröts omedelbart när experimentet närmade sig omedelbar dödsfara.
Veronica är ännu inte särskilt känd i meditativa kretsar. Men i och med denna bild vid "Lagu Azzurro" så ansöker hon om en plats. Sjön var klarblå, men det framkomme rinte i denna vinkel.
Vi har valt att kalla dessa granar för "koppargranar". De utgjorde en rejäl färgklick under promenaden. Hur sakta man än gick så gick denna kvinna mer långsamt för att fota allt. Precis allting. TUTTI!
Här trodde jag att Veronica sa att "om du sköter dig får du en snusdosa jag gömt"!! Eller så försökte jag dölja ett större märke i pannan.
Uppe här, på cirka 1500 meters höjd fanns det ristorantes öppna som serverade polenta och grytor av olika slag för de som jobbat på berget.
Dagen som helhet innehöll Grekiska folkomröstningar, resultat Q3 på Sandvik, Luleå ligger under mot Färjestad samt att Pigna firade av med att pissa ner hela golvet. Men oavsett detta nynnade vi på melodier på vägen ner för berget.
Höstlövsromantiker
Hösten är här. Och Andreas tålamod sätts på prov. Inte nog med att vi har en hund som emellanåt inte vill gå framåt. Nu har han även mig att dra på. För under varje promenad måste jag stanna och titta på löven. De kan inte sluta att fascinera mig. För under varje promenad ser jag ju nya fina färger, små små nyansskillnader. Och trädsorter jag inte känner igen. Och så ändras de ju för varje dag. Det är som med höstlöv ungefär som det är med smala italienska gränder. Jag kan liksom inte att låta bli att fota dem.
Idag tog batteriet på kameran slut, och jag var tvungen att abrupt sluta. Kanske lika bra det?
Idag tog batteriet på kameran slut, och jag var tvungen att abrupt sluta. Kanske lika bra det?
Idag handlar mycket om mat.
Vi var ganska lyckliga när vi igår insåg att det skulle bli kvar fryst chokladcheesecake till idag. Ganska mycket kvar faktiskt. Och kanske var det pga av att jag var sockerhög av denna som jag tyckte det skulle vare hur enkelt som helst att fixa till sin egen mango chutney till kvällens middag (ett recept som heter "Absolut bästa fläskfilén" och därför absolut måste provas och som innehåller just chutney.) Eftersom italienska mataffärer inte tagit till sig det minsta av indisk matkultur finns inte färdig chutney att finnas, så jag köpte med mig hem världens kanske dyraste mango och ställde mig för att hacka hacka och koka koka.
Bild på världens kanske godaste cheesecake?
Och världens dyraste mango. Ingefära också, och lime.
Nu sitter vi här, maten är äntligen i ugnen. Det blir sen middag idag, men förhoppningsvis lika god som namnet antyder. Och imorgon ska väl ändå klockan ställas en timme bakåt, så då är vi nästan i fas.
Bild på världens kanske godaste cheesecake?
Och världens dyraste mango. Ingefära också, och lime.
Nu sitter vi här, maten är äntligen i ugnen. Det blir sen middag idag, men förhoppningsvis lika god som namnet antyder. Och imorgon ska väl ändå klockan ställas en timme bakåt, så då är vi nästan i fas.
FN-middag
Så här kan det se ut när representanter från fem kontinenter möts och diskuterar. De förtroendevalda respresenterar Sverige, Sydafrika, Australien, Italien, Mexico och Brasilien.
Förberedelserna gjorde Veronica till 95% vilket jag poängterade när berömmet gick till köttet som jag inte själv marinerat. Den enda "tuffa" utmaningen för undertecknad var att stå ute och grilla mitt i vintern. Det var 14 grader och ganska skönt.
Inga belsut fattade sunder detta möte, men det var en hel del klarlägganden. Man var rörande överrens om att grilla, ja det kan man göra året runt. Föga förvånande eftersom de största grillnationerna var samlade.
/A
Middag och udda parkeringar
Vi är rätt dåliga på att ta oss in till stan, hemmakära som vi är. Men när folk vi känner är i krokarna, passar vi självklart på. Och efter en del parkeringsproblem, (som andra hade löst på mer kreativa sätt än vi) tog vi oss till Naviglioområdet för middag tillsammans med kusin Fredrik. Gott och trevligt var det! Och som vi alltid kommer fram till när vi väl gjort det; Vi ska bli bättre på att utnyttja staden.
Fredrik tyckte det var rätt varmt, jag tyckte det var kallt. Andreas tyckte det var svårt att ta en skarp bild.
Fredrik tyckte det var rätt varmt, jag tyckte det var kallt. Andreas tyckte det var svårt att ta en skarp bild.
Inget varmvatten
Sedan ett dygn tillbaka har varmvattnet varit avstängt. Tydligen en läcka som ska fixas, och det är lite oklart när det kommer vara klart. Och ja, då blir det till att ta fram den stora grytan och koka vatten. Och hoppas de små rörmockargubbarna jobbar på duktigt.
Apropå uppehåll med snus
Mitt nyårslöfte var tydligt.
- Eventuellt ska jag fundera på att möjligtvis ta ett uppehåll i snusandet
Stunden är kommen. Någonstans på vägen från Kazakstan insåg jag att det blir uppehåll på riktigt. Med stigande panik såg jag de små påsarna försvinna, en efter en, tills det var helt tomt. Jag har även letat i hela lägenheten för att säkerställa att det inte finns någon överbliven dosa någonstans. Det fanns det inte.
Stunden är kommen. Någonstans på vägen från Kazakstan insåg jag att det blir uppehåll på riktigt. Med stigande panik såg jag de små påsarna försvinna, en efter en, tills det var helt tomt. Jag har även letat i hela lägenheten för att säkerställa att det inte finns någon överbliven dosa någonstans. Det fanns det inte.
Så här 5 dagar efter senaste snusen känns det fortfarande en smula förvirrat. Eftersom jag inte nyttjat detta gift i 40 år - som min far, tror jag att jag har det förhållandevis enkelt att sluta. Jag har fått en del kommentarer på jobbet, ett exempel.
- The first year is really tough (en man som rökte 1 paket cigaretter om dagen sedan han var 14).
- The first year is really tough (en man som rökte 1 paket cigaretter om dagen sedan han var 14).
-First year? Känns lite länge.
I övrigt känner jag tydligt hur mina sinnen stärks. Hörseln i synnerhet. Särskilt på natten. Minsta ljud kan framkalla en ohämmad ilska. En mygga fick möta döden omedelbart. Pigna har varit närmare döden än hon vet om under en av sina många oregelbundna snarkningar. En annan fördel är de djupa fina samtalen vi har numera.
V: Men är det inte skönt att slippa gå runt i en konstant drogdimma?
A: Mmmm
V: Att hela tiden leta efter en snusdosa och stoppa in mer gift
A: Mhmmm
Sen får vi se hur det här går.
/A
I övrigt känner jag tydligt hur mina sinnen stärks. Hörseln i synnerhet. Särskilt på natten. Minsta ljud kan framkalla en ohämmad ilska. En mygga fick möta döden omedelbart. Pigna har varit närmare döden än hon vet om under en av sina många oregelbundna snarkningar. En annan fördel är de djupa fina samtalen vi har numera.
V: Men är det inte skönt att slippa gå runt i en konstant drogdimma?
A: Mmmm
V: Att hela tiden leta efter en snusdosa och stoppa in mer gift
A: Mhmmm
Sen får vi se hur det här går.
/A
Arese Night Run
Även om jag ser glad ut fanns det egentligen ingenting att glädjas åt.
/A
Kazakstan - ett land utan tandförsäkring för taxichaufförer
Kazakstan är ett blomstrande land, på väldigt begränsade ytor, för väldigt begränsat med folk. Här samsas cirka 15 miljoner människor på en yta som motsvarar västeuropa. I denna fantastiska demokrati har man även olja och gas som naturresurs. I demokratin, där sittande presidenten sedan 1990 (Nursultan Nazarbajev) vanligen får cirka 95% av rösterna i skenbart demokratiska val.
En vecka som denna, då det är den årliga O&G-mässan, är alla taxichaufförer. Det börjar redan på flygplatsen där de mest driftiga chaufförerna på något sätt krånglat sig förbi passkontrollen och väntar i tarmen mellan flygplanet och gaten. Priserna varierar häftigt i den färgglada valutan. En lyckad taktik var att gå till en grupp tandlösa chaufförer och hålla upp en tusing som motsvarar 5€. Genast sätts budgivningen igång och de flesta menar på att 5000 är ett rimligt pris för 2km. Snabbt ser man några som börjar anti-förhandla och helt plötsligt är det någon som godtar 800 till sina ej licensierade kollegors fasa. Priset kan sedan förändras inne i taxin med ett par 100%.
På inneklubben "Soho" var det kazakiskt liveband som höll en väldigt hög kvalitet av rock-klassiker. Led Zeppelin, Queen, Europe - de behärskade allt. True story! Det lustiga med den här bilden är kvinnan som dansade med högtalaren i cirka 2h i sträck.
Ett kazakiskt afrodisiak
På samtliga restauranger finns ett oändligt utbud av "Mutton" (fårkött). Det äter man mycket i Kazakstan. På bilden ovan ses deras version av viagra. Ett sant kazakiskt afrodisiak. Mutton dick.
Jag och Vladimir
Nu till själva höjdpunkten. Fick under dagen veta av andra svenskar på plats att Vladimir Smirnov var på plats. Jag hoppades givetvis på att träffa karln och det gjorde jag sedan av en slump i hotellfoajen. Jag kände igen honom direkt och tog rygg - han vände sig om - vi hälsade - han pratar såklart klockren svenska. Vi satte oss ner - han bjöd på te. Vi diskuterade hans uppdrag för Scania i Kazakstan som han gjort mycket framgångsrikt. Kändes riktigt seriöst men till slut tog mitt sportintresse över och förvandlade det hela till en fars. Sittandes där med Kazakstans enda superstar var det tvunget att hända. Ovan är beviset. Jag ska köpa ett nytt skärp.
Överhuvudtaget var det en underhållande resa och de flesta man träffade försökte tjäna en hacka på ens närvaro. Vissa lyckades (taxichaffisar), andra inte (folk med logistikföretag plus prostituerade)
/A
En vecka som denna, då det är den årliga O&G-mässan, är alla taxichaufförer. Det börjar redan på flygplatsen där de mest driftiga chaufförerna på något sätt krånglat sig förbi passkontrollen och väntar i tarmen mellan flygplanet och gaten. Priserna varierar häftigt i den färgglada valutan. En lyckad taktik var att gå till en grupp tandlösa chaufförer och hålla upp en tusing som motsvarar 5€. Genast sätts budgivningen igång och de flesta menar på att 5000 är ett rimligt pris för 2km. Snabbt ser man några som börjar anti-förhandla och helt plötsligt är det någon som godtar 800 till sina ej licensierade kollegors fasa. Priset kan sedan förändras inne i taxin med ett par 100%.
På inneklubben "Soho" var det kazakiskt liveband som höll en väldigt hög kvalitet av rock-klassiker. Led Zeppelin, Queen, Europe - de behärskade allt. True story! Det lustiga med den här bilden är kvinnan som dansade med högtalaren i cirka 2h i sträck.
Ett kazakiskt afrodisiak
På samtliga restauranger finns ett oändligt utbud av "Mutton" (fårkött). Det äter man mycket i Kazakstan. På bilden ovan ses deras version av viagra. Ett sant kazakiskt afrodisiak. Mutton dick.
Jag och Vladimir
Nu till själva höjdpunkten. Fick under dagen veta av andra svenskar på plats att Vladimir Smirnov var på plats. Jag hoppades givetvis på att träffa karln och det gjorde jag sedan av en slump i hotellfoajen. Jag kände igen honom direkt och tog rygg - han vände sig om - vi hälsade - han pratar såklart klockren svenska. Vi satte oss ner - han bjöd på te. Vi diskuterade hans uppdrag för Scania i Kazakstan som han gjort mycket framgångsrikt. Kändes riktigt seriöst men till slut tog mitt sportintresse över och förvandlade det hela till en fars. Sittandes där med Kazakstans enda superstar var det tvunget att hända. Ovan är beviset. Jag ska köpa ett nytt skärp.
Överhuvudtaget var det en underhållande resa och de flesta man träffade försökte tjäna en hacka på ens närvaro. Vissa lyckades (taxichaffisar), andra inte (folk med logistikföretag plus prostituerade)
/A
Dagens bildgåta
Sex pennepastor i tomatsås. En ska bort. Gissa vilken!
Kraschlandning med höga stilpoäng
Väntar en stund med att sanera olycksområdet. Kanske den vaknar till och flyger iväg?
Tre rejäla rätter och två mätta bröder
Igår kväll åkte vi och åt på restaurang Ribot. Dels för att maten ska vara väldigt bra där, dels med en förhoppning att råka se lite kända ansikten, eftersom restaurangen ligger nära San siro och ska vara välbesökt av fotbollsfolk.
Och maten var väldigt bra. Om vi sen såg några kända ansikten eller inte är oklart, i varje fall var de inte kända för oss.
Och maten var väldigt bra. Om vi sen såg några kända ansikten eller inte är oklart, i varje fall var de inte kända för oss.
RUT eller ROT - LIN eller MXP
Under veckan som gick pågick, i vad som måste specificeras som, en helsanering av lägenheten. Att det
ens gick att städa många saker är för mig fortfarande en chock. Markiser går alltså att tvätta? Man kan
f-l-y-t-t-a soffan för att göra rent bakom den. Lägenheten är hur som helst i toppskick och vi undrar om
man kan skicka in detta för RUT eller ROT-avdrag. Förmodligen är båda två ok. Lägg där till Madde, som
utövade ”kontrollövningar” på Pigna som ytterligare en samhällstjänst. Pigna svarade på dessa övningar
ibland med skrik men utvecklade en tydlig respekt för henne. Pigna hatar att sakna Madde.
Givetvis hanns det med vissa utsvävningar i Como, köpcentra och vingård där Veronica får kindpussar redan
innan hon stigit ut ur bilen.
<bild>
Här är sällskapet glatt ovetandes om hemresan
<bild>
Bla bla bla bla
Sedan kommer vi till hemresan. Incheckningen görs via internet, resrutten utstakad till Linate ganska
tidigt på morgonen för att trafiken är värre än pisskön i pausen på en lördagsmatch i Elitserien och sedan
chocken. Ingen har reagerat, med ingen lägger vi in även mig och Veronica, det känns fullständigt logiskt att
lämna ett land från samma plats man landade. Resan hade inte riktigt bokats så. I korthet sker följande:
Fel flygplats, toktrafik, ingen chans.
Hopp – Finns det plats att åka det senare planet med SAS
Besvikelse – Nej!
Ombokning med Swiss air plus andra, men från Malpensa
Buss Linate – Malpensa (Veronica sitter här fast i trafiken från Linate)
Allt väl, biljetter bokade, bussresa pågår, 5 personer på bussen. The wheels on the bus go round
and round….
7. Andreas och Veronica beger sig till Malpensa för jobbresa
8. Telefonsamtal från Madde – En gubbe på 80 år med hörselhjälpmedel tog fel väska på bussen och
drev iväg i ett omänskligt tempo.
9. Tar med sig gubbens liknande väska för ett smidigt byte på flygplatsen
10. Gubbens hörselhjälp är avslagen eller saknar batteri. Sökning pågår efter bagage med ost och
skinka.
11. Vi möts på flygplatsen allesammans
12. Problem – vad fan gör vi med gubbens väska?
a. Infodesk 1 – Go to Lost and Found
b. Lost and found – here is only lost, not found, go to infodesk
1.
2.
3.
4.
5.
6.
c.
d.
e.
f.
Random säkerhetsvakt – You can not leave it here, its forbidden, go to infodesk
Infodesk 2 – Go to Bus company office
I helvete heller
Hissen upp till Poliziottos där väskan lämnas med ett visitkort på och en man som kliat sig
i håret för ofta. Han är dock förstående och hjälpsam. Övriga som kom i närhet av väskan
såg det ut att handla om en väska med mjältbrand.
Under veckan som gick pågick, i vad som måste specificeras som, en helsanering av lägenheten. Att det ens gick att städa många saker är för mig fortfarande en chock. Markiser går alltså att tvätta? Man kan f-l-y-t-t-a soffan för att göra rent bakom den. Lägenheten är hur som helst i toppskick och vi undrar om man kan skicka in detta för RUT eller ROT-avdrag. Förmodligen är båda två ok. Lägg där till Madde, som utövade ”kontrollövningar” på Pigna som ytterligare en samhällstjänst. Pigna svarade på dessa övningar ibland med skrik men utvecklade en tydlig respekt för henne. Pigna hatar att sakna Madde.
Givetvis hanns det med vissa utsvävningar i Como, köpcentra och vingård där Veronica får kindpussar redan innan hon stigit ut ur bilen.
Så här omåttligt glada var sällskapet i Valpolicella, glatt ovetandes om hemresan
Här är sällskapet på Malpensa, fullt medvetna.
Sedan kommer vi till hemresan. Incheckningen görs via internet, resrutten utstakad till Linate ganska tidigt på morgonen för att trafiken är värre än pisskön i pausen på en lördagsmatch i Elitserien och sedan chocken. Ingen har reagerat, med ingen lägger vi in även mig och Veronica, det känns fullständigt logiskt att lämna ett land från samma plats man landade. Resan hade inte riktigt bokats så. I korthet sker följande:
1. Fel flygplats, toktrafik, ingen chans.
2. Hopp – Finns det plats att åka det senare planet med SAS
3. Besvikelse – Nej!
4. Ombokning med Swiss air plus andra, men från Malpensa
5. Buss Linate – Malpensa (Veronica sitter här fast i trafiken från Linate)
6. Allt väl, biljetter bokade, bussresa pågår, 5 personer på bussen. The wheels on the bus go round and round….
7. Andreas och Veronica beger sig till Malpensa för jobbresa
8. Telefonsamtal från Madde – En gubbe på 80 år med hörselhjälpmedel tog fel väska på bussen och drev iväg i ett omänskligt tempo.
9. Tar med sig gubbens liknande väska för ett smidigt byte på flygplatsen
10. Gubbens hörselhjälp är avslagen eller saknar batteri. Sökning pågår efter bagage med ost och skinka.
11. Vi möts på flygplatsen allesammans
12. Problem – vad fan gör vi med gubbens väska?
a. Infodesk 1 – Go to Lost and Found
b. Lost and found – here is only lost, not found, go to infodesk
c. Random säkerhetsvakt – You can not leave it here, its forbidden, go to infodesk
d. Infodesk 2 – Go to Bus company office
e. I helvete heller
f. Hissen upp till Poliziottos där väskan lämnas med ett visitkort på och en man som kliat sig i håret för ofta. Han är dock förstående och hjälpsam. Övriga som kom i närhet av väskan såg det ut att handla om en väska med mjältbrand.
13. Sedan var det bara att flyga iväg.
14. Inga problem.
/A
